Ken Lennaárd: Kärlek spelas bäst med öppna kort

Ken Lennaárd och Anna Dabrowski

Jag slutar aldrig förundras över hur folk spelar sina liv. De satsar allt på karriärer där de ofta sliter åt någon annan. Hälsan och kärleken verkar det få bli som det blir med.

Det blir sällan bra av sig själv. Men då är det ofta försent.

När det gäller kärleken så spelar många fegt och falskt. Det måste vara fel. Särskilt om du dessutom spelar på fyllan.

Jag har spelat på fyllan och resultatet har endast blivit baksmälla. Men jag har aldrig spelat fegt. Och jag har aldrig spelat falskt.

Visst har jag slarvat och slaskat med mina marker, men jag har aldrig varit pottbunden.

Jag har alltid haft marker kvar till en allin när jag kände mig redo.

Den situationen kommer du aldrig hamna i om du inte visar dina kort.

Kärlek är inte poker och spelas bäst med öppna kort. Gör inte samma misstag som så många pokerspelare innan dig.

För drygt sju år sedan träffade jag Anna och kände snart att det här kunde bli allin.

Någon bluff har det nog blivit, men aldrig i en stor pott.

Någon tigth fold har det också blivit, men för metagamets skull.

Jag har spelat med öppna kort och det är enda sättet om du vill vinna kärleken.

För två år sedan gick jag allin och ner på knä.

För ett år sedan vann jag handen och fick en ring på mitt finger.

Idag firar vi bomullsbröllop.

En låda Tops känns givet som present.

Men jag hör en liten röst i bakhuvudet, du vet han som alltid har rätt, som säger någonting annat.

Kanske borde jag fråga vad frugan önskar sig? Kärlek spelas trots allt bäst med öppna kort.

Ken Lennaárds blogg