Joseph Carlinos pokerhistoria – om att välja pokern framför sex

Carlino
Joseph Carlino i Deauville, Foto: PokerListings

49-årige Joseph Carlino har varit en av favoritspelarna i Deauville. Till och med casinopersonalen kastade blickarna mot honom varje gång han gick på rast. Han tycker om att prata om mat, och det gör han även vid pokerbordet.

I Deauville lyckades han ta sig till finalbordet och vi fick chansen att prata med honom om hans bakgrund, karriären som teakwondo-brottare och varför människor tycker att han liknar skådespelaren Jean Reno.

PokerListings: Joseph, du liknar verkligen Jean Reno. Får du höra det ofta?

– Det händer men det var vanligare förut, när jag var yngre och smalare.

– Men när jag var vid de olympiska spelen i Beijing 2008 blev de kinesiska tjejerna helt galna i mig.

– De verkade inte bry sig, även om jag gång på gång påpekade att jag inte var Jean Reno.

Hur ser du ut när du är allvarlig? Du är ju ändå en av de mest underhållande människorna här just nu…

– Det ser bara ut så. Jag är ju förberedd på att slåss…

– Även om jag gör lite roliga grimaser och ansiktsuttryck så är jag lugn och sansad på insidan.

– Sen gör jag inte några dumma saker vid pokerbordet. Jag är tvärtom teknisk och tävlingsinriktad.

Carlino
Joseph Carlino

Men du är ju en amatör. Hur kom du med i en turnering som den här?

– Det är en ganska intressant historia. Jag blev uppring av en italiensk polare. Han sa åt mig att köpa ett pokerset inför vår skidsemester.

– Året var 2009 och jag hade aldrig hört talas om poker. Det slutade i alla fall med att jag köpte det där setet. Sedan satt vi och spelade varje kväll. Nu är jag väl beroende.

Och sen började du spela online?

– Ja, ett halvår senare fick jag flera samtal från mina vänner. De sa åt mig att jag sluta spela och hänvisade till statistiken på Sharkscope. Där stod det att jag hade förlorat 2000 dollar på bara några veckor.

– Själv så var jag tillräckligt fokuserad på spelet att jag inte hade märkt att jag hade börjat förlora pengar. Då började jag vidareutbilda mig inom pokern.

– Jag läste både böcker och tidningar om poker. Det förekom även videomaterial.

– Och precis innan årsskiftet vann jag 60 000 dollar på en 300-dollars FullTilt-turnering. Där slutade jag på sjätte plats.

– Biljetten till turneringen vann jag med bara två dollar. Det var väl början till den stora kärleksaffären.

Sen har du varit med i en del EPT-turneringar. Betalar du inköpet med dina egna pengar?

– Nej, jag spelar bara om jag lyckas kvala in. Jag kvalade in i France poker Series med en 10-eurosbiljett. Och till EPT Main Event kom jag in via ett 700-dollarskval.

Du har en restaurang, en fruga och två ungar. Hur går detta ihop med ditt pokerberoende?

– Jag arbetar varje dag och när jag kommer hem brukar frugan oftast sitta och titta på ”Desperate Housewives” eller något liknande.

– När jag slår på min dator frågar hon mig varför vi inte älskar med varandra. Då säger jag: ”Jag vet inte, jag kan inte hjälpa det, jag är ju en nörd. Det är som en drog för mig”.

Men hur kommer det sig att du inte satsar på att bli en professionell pokerspelare?

– Det beror på att jag älskar min familj och min restaurang. Sen beror det på stressen. Det är ju inte enkelt att sitta och spela i de där långa turneringarna.

– Sen trivs jag inte med att resa så mycket. Det är tillräckligt med någon resa någon gång sådär, men om någon vill sponsra mig och erbjuda ett kontrakt så skulle jag tänka på det.

Det ser ut som om du har några speciella ”skills”. Du har gjort några schyssta moves under turneringens gång. Vissa ser ut att vara professionella.

– När jag var yngre var jag en Teakwondo-brottare. På 90-talet vann jag fyra regionala mästerskap i Lyon, men också brons i de franska mästerskapen 1996.

– Jag vet hur man slåss och hur man vinner. Motståndarna borde vara medvetna om det.