Johannes Strassman och ett tyvärr inte helt ovanligt öde

 Johannes Strassmann

För runt en månad sedan så försvann det tyska pokerproffset Johannes Strassman i Slovenien.

Han var en framgångsrik highstakesspelare online med en hel del fina resultat i riktiga pokerturneringar också.

Jag skriver var, för en vecka senare hittades han död i vattenbrynet på en flodbädd. Sudden Death är alltid lika obegripligt. Han var ung och framgångsrik, och så, plötsligt död.

Han var i Slovenien för att umgås med inhemska pokerspelare. Den första tanken var för mig, och förmodligen många andra, att han blivit utsatt för ett pengarelaterat brott. Men egentligen ska första tanken alltid vara droger.

Jag ville skriva om Strassman, men jag kände inte honom och såg inte hur jag skulle kunna bidra med något, så jag struntade i det. Men nu känner jag att jag har något att säga.

Obduktionen är klar, och vittnesmål är avlagda. Han har inte blivit utsatt för våld, och dödsorsaken var drunkning. Hur det har gått till är förmodligen rätt klart.

Strassman satt på en pub med vänner. De hade käkat Magic Mushroom, en drog som ger hallucinationer, när han plötsligt reste sig upp och sprang ut ur puben och försvann. Hans hallucinationer fick honom troligtvis att irra ut i floden för att sedan drunkna.

Det finns många, på ytan helt obegripliga, dödsfall som orsakas av droger.

När man är ung tror man att man vet så mycket. Och man tror att det är bättre att lyssna på han som bjuder på droger än på samhällets och föräldrarnas förmaningar.

Det finns mycket droger i pokervärlden. Men du får sällan lyssna på de dåliga historierna, för de försvinner någon annanstans, precis som pengarna, och kanske hälsan, för den som inte klarade av skiten.

När jag var ung så var det en nästan fanatisk alkoholromantik i Sverige. En riktig karl skulle supa som fan, att vara bakis var coolt, och att göra bort sig på fyllan räknades inte.

Jag ville också bli en karlakarl och satte igång att supa som 14-åring. Jag blev väldigt duktig också och befordrade mig själv till Djurgårdsklacken. Där var supandet något enormt.

Redan efter ett par år visade de flesta upp fysiska alkoholskador, trots att vi bara var runt tjugo. Det var tufft och alla kände nog att de kommit till ett vägskäl.

Några valde att fortsätta att supa, och blev med tiden dreglande och sluddrande mongon, för att troligtvis sluta på parkbänken med de andra A-lagarna.

Några valde att kliva av, som jag, för att inte gå under. Det var tufft. Att säga farväl till en identitet, gemenskap och lojala vänner som man upplevt fantastiskt mycket med är inte lätt.

Många valde att byta alkoholen mot droger. De kände sig som de smarta. Droger är billigare än alkohol om man umgås på lokal, enklare än alkohol, och man fick ingen baksmälla. Rushen var starkare och ruset bättre, och de kunde sköta jobbet dagen efter.

Jag testade både det ena och det andra när jag med ett par promille i kroppen blev bjuden. Men det var ingenting för mig. Jag sa att droga var som att fuska, det var för lätt, till skillnad från alkohol som vi karlakarlar sysslade med.

Men droger är aldrig lätt. De är förrädiska, och priset du måste betala kommer senare, och med ockerränta.

Vi hade Flum-Matte och Flum-Kenta. De var konstant påverkade av hash och vaggade runt som zombies. Det är ingen bra drog.

Det var populärare med amfetamin och kokain. Problemet med det är att du inte vet att du är beroende innan det är försent. Och då är det jävligt försent.

Hur många som gjort någonting riktigt dumt påverkade, som att ta sitt liv eller någons annan vill du inte ens veta.

Hur mycket dumt jag gjort på fyllan vill jag helst glömma.

Tio år senare, när jag träffade mina gamla kamrater så hade de ryckningar i ansikte och lemmar. De såg ut som pundare kort sagt. Som de var. Och förmodligen är. Om de inte är döda.

Hur knarket förändrat deras hjärna genom åren är bara sorgligt. Jag har sett väldigt osympatiska personlighetsförändringar genom åren.

Den som tror att droger är bra för sitt pokerspel är gravt fantiserande.

Jag har andra vänner som experimenterade med Magic Mushrooms. Knarkarna själva la av med LSD på sextiotalet för att det var så svårt att dosera och att varje tripp potentiellt kunde förstöra dig helt. Men unga människor blir gamla och den nya generationen lyssnar inte på gamla stofiler.

Magiska svampar kan ge de mest fantastiska upplevelser, som en tecknad film i huvudet, av vad jag fått berättat för mig. En vän klev in på Bellagio och såg glasblommorna i taket vid entrén och sa ”wow, här skulle jag bara vilja sitta och titta upp i taket när jag käkat svamp.”

Magiska svampar kan också ge de mest fasansfulla hallucinationerna. En annan vän berättade om hur en massa köksknivar började hugga honom, hur han sprang till badkaret, hur de fortsatte att hugga honom, hur badkaret fylldes av blod ur alla hål i hans kropp, och hur absolut fasansfull upplevelsen varit att han varit beredd att göra vad som helst för att undkomma den där och då.

Som till exempel att hoppa ut genom fönstret från åttonde våningen. Jag tror att många självmord egentligen är skapade av droger av misstag.

Som till exempel att få panik och springa ut i en flod i Slovenien och drunkna.

Magic Mushrooms är tydligen svårt att dosera. Tar du det som nybörjare med rutinerade gossar går det troligtvis åt helvete.

Precis som med alkohol alltså.

Droger har ett sådant negativt väntevärde att det förmodligen inte finns något sämre.

En sak till, jag har aldrig träffat en pundare som inte röker cigaretter. Om de börjar röka för att de är latenta knarkare eller om det är rökning som leder vidare till knark låter jag vara osagt.

Men eftersom det är ett faktum så måste rökning vara det absolut dummaste du kan göra. Vilket vi redan visste.