Ken Lennaárd: Jag vill inte bli ett spöke som han

Spöke

Sex gånger har jag varit på Casino Marbella i år. Tre gånger har det danska proffset varit där. Men en gång spelade han inte då han verkar vara allergisk mot shorthandat som var vad som erbjöds. En annan gång klev han som skjuten ur en raket när vi bara var sex kvar.

Jag har glömt bort vad han heter men han har hängt i Vegas ända sedan jag började hänga där. Han har bott där under många år och livnärt sig på 30-60 limit och 5-10 limit.

Vi har tryckt åtskilliga timmar poker tillsammans genom åren och jag försöker alltid hälsa på honom men han kommer aldrig ihåg mig, verkar inte ens intresserad. Han väntar bara på bra starthänder, hoppas få bra floppar och syn, och förhoppningsvis inte bli utköpt igen.

Vem han spelar mot saknar helt värde. Han försöker inte ens spela poker. Han sitter bara av sina timmar under uppenbart lidande för att det är hans jobb. Att han ångrar sitt liv står utom alla tvivel. Men nu är det försent.

Det finns spöken på alla ställen där spel finns. De fanns på Kortoxen också. De hade en grådaskig hy som kom av noll motion, noll sol och noll frisk luft. Kosten bestod av ytterst få grönsaker och frukt, men desto mer av tjära och kolmonoxid. Man blir grå av att tillbringa sitt liv i en nikotindimma. Det har jag sett många bevis på.

Man blir luttrad av spel, och man blir likgiltig till det mesta av annat. Det värsta är att det går snabbt, och att det är svårt att vända. Då finns det risk att man själv blir ett sådant grådaskigt spöke.

När man inte har några känslor kvar så är man död, en levande död, fast istället för att äta hjärna som zombies så äter spökena pengar.

Jag bestämde mig tidigt för att jag aldrig skulle bli ett sådant spöke.

Det danska spöket och jag har inte bytt många ord genom åren. Och jag är säker på att han aldrig känner igen mig. Det behövs inte heller när man som i Vegas alltid har tillgång till ett friskt flöde av ny fisk.

Men i andra delar av världen, särskilt i små ankdammar, så  är det viktigare att bjuda till på något sätt. De spanska matadorerna har aldrig sett något liknande. När det danska spöket svävade iväg som en osalig ande så tittade de alla på varandra och skakade på huvudet och uttryckte häpnadsveckande förvåning.

Den shortstackspelande unga spanjoren sa sitt första ord någonsin ”increíble”. Alla nickade medhållande och försökte få stopp på sina gapande munnar.

De spanska matadorerna tycker att det är kul att spela poker, särskilt om de kan få in en fet slowroll, och de hade aldrig sett en spelare som led av att spela poker, med ansiktet förvridet av fysiskt smärta.

Det är snart två år sedan jag var i Vegas vardagslunk. Det kan ha hänt en hel del med cashgamen sedan dess. Kan de dåliga jaktmarkerna på nätet ha tvingat en armada av nätslynglar till Vegas? Har de slaktat alla gamla grinders i jakt på turisterna? Är det därför det danska spöket hittat till Marbella?

Hemsk tanke. Men så är det. Fler och fler nätproffs kommer pröva lyckan live och förstöra riktig poker också.

Jag vill inte bli ett spöke så jag funderar på att öppna ett café.