Jag spelar en annorlunda turnering just nu

Ken Lennaard small

Som vanligt, känns det nästan som, så är jag kvar till dag 3. Men den här gången är det inte lika starkt jobbat som tidigare. Det låter bättre än det är.

Det pågår en turnering på Casino Marbella. Det var 330 euro i buyin och jag tänkte att det är för lågt buyin för att proffs skulle orka åka dit, och att det skulle vara bra värde. Jag hade rätt.

När jag bodde i Vegas så var det någon slags magisk gräns vid 1 000 dollar för att stjärnor skulle orka delta. Den gränsen sjönk till 500 dollar för annorlunda spel som till exempel H.O.R.S.E och liknande. Scotty Nguyen dök till och med upp till en pot limit Omaha 8/B som jag vann.

I Spanien verkar gränsen för att åka till en annan stad vara 500 euro, för det var bara lokala förmågor som ställde upp i turren jag spelar nu. (Jag garderar med ett par resande så att inte moraltanterna och felletarna får krupp för att jag överdriver.)

Mörkarna började på 25-50 och vi fick 50 000 i marker att starta med och 60 minuters perioder. Rena rana WSOP alltså, men det hindrade inte mig att torska 15 procent av stacken i första handen med knektarna.

Med tusen big blinds att spela med så gjorde det inte så mycket. Att jag var helt kall hela dagen och blev treoutad så fort jag trodde att jag skulle vinna en fin pott gjorde desto mer.

Då jag planerar att åka till Barcelona om ett par veckor för att pröva lyckan mot bättre motstånd så såg jag denna turre som en bra uppvärmning.

Bästa sättet att värma upp är att spela så många händer som möjligt. Med så djupa stackar och timida motståndare preflop så tog jag mig friheter, och sedan ännu större.

Vi spelade sex timmar effektiv tid första dagen och jag ska inte påstå att jag höjde femtio procent av potterna, men det var inte många procent ifrån. Sista timmen så var det klart över femtio procent. Jag ska inte påstå att jag spelade hundra procent av händerna sista timmen, men det var inte många procent ifrån.

Jag var bordets epicentrum. Ingen gjorde någonting innan de kollat var jag satt, och de checkade lydigt till mig hela dagen lång.

Då jag inte vill göra mina fans besvikna så betade jag i princip varje gång. Som de stora fans de var så synade de för det mesta.

Jag höll grytan kokande och väntade på rushen som skulle ge mig mycket marker av de synbetingade hundarna. Men den kom aldrig.

Kanske vann jag mer marker än hela resten av bordet tillsammans. Men jag förlorade också mest marker. I slutet av dagen satt jag med 66 750 och hela bordet var kvar till dag 2.

Precis som dag 1 så började det klockan 21.00. Tyvärr var det ingen omlottning så jag var tvungen att få kort för motståndarna hade inte glömt mig från gårdagen.

De skrattade åt att jag var besviken för att det inte var omlottning. De skrattade ännu mer när jag deklarerade att det var en ny dag och jag skulle spela tight.

När jag höjde upp i första potten sa en holländare att han borde spelat 20 euro på det, för att det varit det klaraste spelet i år.

Jag lyckades tappa två tredjedelar av min stack efter fem minuter när jag floppade topp två mot bottom set.

Men med mörkarna 200-400 och ante 25, 60 minuters perioder, och 24 000 kvar i marker fanns det bra möjligheter till comeback.

Jag fortsatte att hacka på dem som vad de säkert ansåg som vettvilligt, men med dagens moderna fjuttbetande kostar det inte så mycket. Jag dominerade bordet trots att jag hade minst stack och jag började sakta men säkert föröka mina chips.

Efter två blindsperioder, klockan 23.00, alltså, var det dags för en timmas middagspaus precis som dagen innan. Sedan blev det fyra nivåer till innan det var slut för dagen.

Det var 143 spelare med från start. Med en timma kvar för dagen var vi 59 kvar. Den siffran uppdaterades aldrig så jag gissar på att vi är runt 55 kvar. Snittstacken är runt 125K och jag sitter på 105K med mörkarna 1200-2400 och ante 300.

Jag har ännu inte gett upp min dröm och hoppas att rushen kommer idag.

Det är en av de konstigare turrarna jag spelat, med tanke på struktur och motstånd. Och att den spelas i Spanien såklart.

Hur många prisplatser det är och sådant har jag ingen aning om då det inte informerats om det än. Jag har i alla fall listat ut att vi börjar klockan 17.00 idag.

Det finns väldigt många sjuka händer att skriva om som utspelat sig. En gubbe på hijack påkallade min uppmärksamhet när jag satt på big blind. Han ville att jag skulle se att han minsann la ett ess. Han visade upp det för mig utan att skämmas. Han satt på stol 10 så resten av spelarna som var kvar såg ingenting.

En annan gång när han höjt upp och jag synat från knappen så frågade han mig innan floppen kom om hur jag ville göra, om vi bara skulle checka ner eller om jag ville spela.

Det kryllade av sådana varianter.

Jag ska bespara dig från bad beat stories, men följande pott var nog roligast för dagen.

En shortstackad UTG gick allin med runt 17K med mörkarna 1-2K. Medan en spelare funderar på syn så visar hijack på stol 1 upp sin hand för spelaren på stol 2.

De var tydligen vänner och alltså inget att uppröra sig över. Jag satt tyst för att allt annat skulle vara meningslöst.

När det var hijacks tur så gick han allin med runt 25K. Hans vän på cutoff spärrade upp ögonen och gjorde en grimas med munnen som om han precis blivit tvångsmatad med en citron av en zombie.

Han gjorde grimaser i en minut innan han gick allin. Det var ett minspel som Marlon Brando hade blivit avundsjuk på.

UTG hade A9. Hijack hade KQ vilket såklart är fantastiskt spelat redan som det var utan att han visade upp sin hand för chipledaren bakom sig. Cutoff hade KK och lyckades mirakulöst vinna potten.

Idag är det dag tre, mörkarna biter, och spänningen stiger. Jag ska inte påstå att jag känner mig som Martin Jacobson, men lite.