Jag slowrollade för tredje gången i livet

Ken Lennaard

Det värsta som finns vid ett pokerbord är att slowrolla någon enligt många. Jag har aldrig riktigt förstått det där och kan tänka mig många värre saker vid ett pokerbord.

Till exempel som att röka, vilket andra verkar tycka vara okej.

Eller som att pissa på dealern under bordet, som Stu Ungar gjorde en gång när han inte gillade rivern.

Jag slowrollar aldrig av princip. Det är dålig stil. Av samma anledning springer jag inte runt och spottar folk i ansiktet. Men om någon spottar mig i ansiktet så ser jag inget fel i att spotta tillbaka.

Och om jag spottar tillbaka så lovar jag dig en riktigt saftig snorloska.

Innan i lördagskväll hade jag själv bara slowrollat två gånger.

Den första gången var 1999.

På Oxen fanns ett riktigt svin. Han var dryg, otrevlig och drog sig inte för något som kunde få motståndaren ur balans. Han gillade att blåsa rök i ansiktet på folk och han älskade att slowrolla.

Han var ett riktigt svin och av en händelse så rimmar hans namn på gris.

Han hade säkert slowrollat mig fem gånger och våra nödvändiga nöjesspelare tio gånger mer.

Jag hade väntat ett par månader på rätt läge. En dag kom det och det kan ha varit en av de bättre slowrollen i värlshistorien. (Den är värd ett eget inlägg.)

Han började nästan gråta och skrek på klubbvärden och gnällde om att mitt beteende inte var okej.

Det är helt fantastiskt när grisarna inte tål svinigheterna de själva delar ut.

Den andra gången var 2008.

Det var på Bicycle Casino i Los Angeles. Alla regs på det höga cashgamet hade satt i system att slowrolla alla nya ansiktet. Särskilt de som var bra.

Mig hade de hunnit slowrolla cirka 15 gånger innan jag tredje natten slog tillbaka mot den drygaste av dem alla.

Den var mycket elegant och hela bordet blev mycket upprörda på mig. Fukkin´priceless.

Den tredje gången var i lördagsnatt.

Spanjorer fullkomligt älskar att slowrolla folk. Kanske har det något med deras fascistiska arv att göra och det är viktigt för dem att trycka till de svaga? Kanske har det något med deras kultur att göra och att de gillar att förnedra tjuren innan den blir entrecoté?

Inte vet jag. Allt jag vet att jag blir slowrollade i snitt en gång per kväll. Den spanska grisen Juan är värst, han står för över hälften av gångerna. Han missar aldrig ett tillfälle.

Spelet blev 10-20 från start i hopp om att ryssarna skulle dyka upp. Så dåliga är de inte, men men.

Vi spelade på fyra. En ung superfiskig spanjor, det norska superproffset Erik som spelat tnl 300-600 dollar på nätet, den spanska grisen Juan och jag.

Ingen av oss fyra är blyg och det hade varit en tuff svängig natt för mig. Fem procent rake med 40 euro cap gjorde det inte lättare.

De två ryssarna hade till sist dykt upp och vi var sex spelare med en timma kvar till stängningsdags.

Jag slog om på knappen med 64. Tre syner fick jag, inklusive den spanska grisen som limpat.

Floppen kom T,7,5. Alla checkade till mig som betade 500 i potten på 600.

Alla la sig fram till den spanska grisen som checkraisade mig allin. Jag hade odds till syn.

Potten var på cirka 3 000 euro.

Turn var en underbar trea.

Rivern var en fyra.

Den spanska grisen var inte sugen på att visa.

Jag tittade på honom med dyster min.

Jag har varit sugen på att slowrolla honom länge men bestämt mig för att skita i:et. Det och alla andra tricks han har för sig för att rubba min balans rör mig inte i ryggen, och det är onödigt att skapa en fiende vid pokerbordet om man inte måste.

Men denna kväll var jag lite svag efter fem timmars bergodalbana.

Den spanska grisen visade upp en femma.

Jag visade upp en fyra med ännu dystrare min.

Det var samma min som natten innan när jag trodde att jag hade floppat fyrtal och han vann en fet pott.

Han sken upp som en sol och flippade upp sitt andra kort som var en kung.

Jag såg ännu dystrare ut.

Han började kackla och skratta som han alltid gör när han vinner en stor pott.

Jag skakade på huvudet.

Han hånade mig och skrattade så hela kroppen skakade.

Han drog sin stora stora markerstapel tillbaka till sig. Han skrattade ännu högre och flaxade med armarna.

Jag lät sekunderna gå och putade med munnen.

Dealern sköt markerna åt hans håll.

Den spanska grisen skulle precis lägga sina feta håriga händer på min pott.

Då var det dags.

”Por favor” sa jag och flippade upp sexan.

Den spanska grisen tystnade tvärt.

Jag började kackla och skratta högt. Jag flaxade med armarna och sa ”Slowroll, spanish speciality.”

Norbaggen höll på att trilla av stolen av skratt när han försökte dölja det.

Jag måste säga att ingenting sitter bättre än en slowroll på någon som hånar dig.