Jag sköt henne i röven minst tio gånger

Röd rumpa

I fredags var jag ute och uppe i de spanska bergen och spelade paintball för första gången på tjugo år.

Det var Betsafe som bjöd på en äventyrsdag, grillbuffé och iskalla pilsner. Betsson var också där med sina nätkvalare och arrangören delade upp vår grupp i två lag.

Det var Betsafe mot Betsson, vilket kanske inte låter så upphetsande. Men framför allt så var det vi mot tyskarna.

Vi var en salig blandning av folk i olika åldrar och kön som kom från Sverige, Norge, England, Rumänien och säkert några länder till.

Jag hade en paintballbana för tjugo år sedan. Det blev mycket jobb och lite spel då, men vissa saker hann jag lära mig.

Bland annat att det kan göra fasligt ont att bli träffad och att man kan få lila blåmärken.

Och hur man ska göra för att vinna, något jag tänkte informera mitt lag om.

Men det blev inget av med min strategigenomgång för alla sprang åt alla håll. Jag sprang upp i skogen till vänster där det var både buskigare och brantare än jag uppskattat.

Medan jag kravlade runt där så hade tyskarna blitzat rakt på och tagit vår flagga och vunnit snabbt.

Det var ett fasligt tjatter och fnitter hos tyskarna i pausen och det tände min vinnarskalle.

Jag sa åt de två rumänska tvillingarna att hålla ställningarna med mig med ordern ”ingen tysk över bron”. Det stod klart för mig att tyskarna skulle försöka blitza igen.

Jag tog den bästa positionen i mitten. Man fick 100 skott per match och då jag bara gjort av med runt tio i den första så hade jag mycket att gå loss med.

Tyskarna kom starkt i mitten igen, men jag pepprade ned dem en efter en.

Vi hade en konstig regel att om man blev skjuten så var man ”död” i sextio sekunder för att sedan likt en zombie kunna stiga upp igen.

Det minsta man kunde begära är att de får backa till start tycker jag, men men.

Nu förstår jag också varför tyskar alltid är så effektiva. Deras minut var bara runt 30 sekunder innan de började skjuta på mig igen.

Det var en medelålders dam som jag skjutit tre gånger som vaknade till liv snabbare och snabbare för varje gång hon var död.

Hon försökte avancera, men jag sköt henne igen. Hon sträckte upp handen för att visa att hon var död, men fortsatte avancera framåt till nästa skydd.

Jag lackade till och pepprade henne full. Hon fattade galoppen rätt snabbt och vände på klacken.

Men inte tillbaka, utan i sidledes till ett annat skydd. Hon fick så många kulor i röven som jag bara hann med mitt automatvapen.

Jag försöker både gärna och ofta uppfostra mina medmänniskor, men det känns oftast rätt lönlöst. Till exempel tror jag inte att hon blev ett dugg klokare av händelsen i skogen.

Däremot blev hon arg som ett bi.

Efteråt stod hon och gnällde högt för att som ville höra på.

- Jag räckte upp handen, men han bara bam-bam-bam.

Hon visade med en kulspruta av luft hur det gått till och pekade sedan på sin rumpa, och avslutade med.

- Das ist scheisse!

Hon var alldeles röd på kinderna.

Jag har en känsla av att hon kommer att filosofera om mig varenda gång hon går på damernas i flera dagar.

Om vem jag är.