Jag såg det med mina egna ögon

Ken Lennaard

Vi hade shoppat fyra timmar i sträck, och jag var helt slut. Var får kvinnor energin ifrån? Det hela underlättas inte av att Coco älskar att leka kurragömma, är snabb som en pil, och tycker att allt blir roligare om pappa säger nej.

Frugan ansåg att vi hade tjänat flera tusen dollar. Jag var tvungen att bege mig till Bellagio för att vila upp mig vid pokerbordet. Det var två stycken 5-10 bord igång. Det var ett 10-20 bord igång, med lediga platser, men jag vill vinna en pott på riktigt innan jag sätter mig ned där.

Det fick bli 2-5 istället. Det var ungefär exakt samma upplevelse som på 5-10 häromdagen. Jag checkraisade bort bästa handen med mitt stegdrag, men blev nedsynad av mellanparet som satte triss på rivern och det var dags för rebuy efter en kvart. Sedan var det lite annat smått och gott av oförskämdheter, och jag låg 700 back efter en halvtimma.

På 5-10, min riktiga sittning alltså, hände inte så mycket. Jag fick bra starthänder, men ofta nästa bästa handen när röken lagt sig.

Men spelarna var mycket bättre igår så jag kunde plocka upp en hel del som låg i mitten och skvalpade.

Jag låg en sexhundring plus när en ung asiat i kavaj limpade utg. Jimmie Tran - som jag boxats med sedan 1997 i turneringar och många timmar på 10-20 - slog om till 40 i mellanposition. Jag synade från cutoff med KK. Det fanns en mängd anledningar till det, men planen sprack när knappen, båda mörkarna, och utg synade.

Ibland blir det fel och då är min princip att vara beredd med bromsen när de flesta sitter 150 bb djupa eller mer.

Floppen var trevliga 3,3,3 och det blev rundcheckat till mig. Jag vet inte vad jag tänkte när jag checkade, men jag antar att jag var girig, och skyller på att jag är ringrostig.

Turn var en dam och ett möjligt ruterdrag. Den unga asiaten utg betade 40. Jimmie Tran synade. Jag smackade om till 200.

Den unga asiaten stirrade på mig och slog om till 400. Jimmie Tran la sig och jag hade ett beslut.

Det kostar inte bara 200 till, för vad som än kommer på rivern så lär en stor bet komma. Han satt med 1200 till bakom, jag täckte honom, och det fanns en stor chans på ”all in”.

Eftersom jag slowspelat både före och efter floppen var jag inte speciellt sugen på att spela för stack. Egentligen är det väl en enkel fold.

Det finns bara fyra händer han kan han, AA, QQ, en trea, eller en komplett pyskopatbluff. Den sistnämnda varianten kändes inte så trolig.

Men. Jag hade underreppat handen, signalerat svaghet, och det var en riktigt orutinerad spelare som nu satt och stirrade på mig. Och spindelkänslan ville inte lägga sig.

Jag fick en tell på styrka, och ännu en när jag skickade iväg en verbal radarsignal. Jag kände mig tvungen att placera honom på en trea trots limpen utg. Till slut la jag mig.

”What did you have?” frågade jag.

”Nothing” svarade han och log brett.

”What do you think I had?”

”Absolute nothing.”

Då visste jag. Att jag lurat honom totalt, att jag hade fått en stor bet på rivern, kanske till och med allt genom mitt snillrika spel, men att jag lurat mig själv hela vägen till snickarboa.

Jag har gjort det felet många gånger genom min pokerkarriär. Jag lurar fiskarna så bra att de är så övertygade att de sänder ut sådan styrka med sin bluff – för att de känner sig så starka, för att de är så säkra på att jag är svag – att de lurar mig att lägga mig.

Det är så sjukt irriterande, men jag har bara mig själv att skylla. Sådana misstag sker när man är ringrostig, och det är väldigt dyrbara misstag.

Det var skillnaden på en fin dag och en plus minus noll dag. Jag fick inte ens ihop till en Oreo Cookie Shake på Café Gelato. Den fick jag betala för på vanligt sätt.

Det kom en äldre man till bordet. Han var från Montana. Han skämtade hela tiden. Vi andra skrattade, men mer för att han var en clown än den komiker han själv trodde att han var.

Han skulle lägga sig och lyfta upp korten i luften för en klassisk backhand flip från hög höjd. Det ena korten åkte fram och in i mucken som det skulle. Men det andra kortet åkte i totalt motsatt riktning och flög förbi hans öra och ned på golvet.

Försök se det framför dig. Ett kast där korten kastas i helt motsatt riktning, i en rörelse.

Försök göra det själv.

Jag hade aldrig trott på det om jag inte såg det själv med egna ögon. Om man sitter tillräckligt länge vid pokerbordet så får man uppleva allt. Det vet jag. Men ett sådant kast trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva.