JAG KAN BARA INTE VINNA DEN HÄR!!!

Share:
18 oktober 2010, Skriven av: PokerListings.se
Publicerad i: Dilbas Pokerblogg
JAG KAN BARA INTE VINNA DEN HÄR!!!
En av mina största missions dom senaste åren har varit att få uppleva det där som alla andra pratar om stup i ett. Bakfylla.

Jag har gång på gång beslutat mig för att ikväll så händer det, släpat mig ut, beställt första drinken, fnittrat åt mig själv och tänkt att nu så fan ska det ske.

Och ja, jag har blivit lite full och ja, jag har haft roligt och bjudit alla andra runt om på gott om underhållning och skratt. Men grejen är den att jag är ganska liten till storleken så jag får inte i mig för många drinkar och absolut inte för fort. Det är en fysisk omöjlighet, för då skulle jag bara må illa.

Så jag tar en drink, en drink till, och sen en drink på det. Kanske i bästa fall en shot men sen tar det stop. Jag blir yr och slutligen hejdlöst trött. Och då tycker man att allt borde vara i sin ordning och att även jag dagen efter ska kunna få uppleva det där som alla har gjort utom jag.

Men bakfyllan infinner sig liksom inte. Alltid den stora besvikelsen dagen efter.
Ingen huvudvärk, inget illamående alls. Jag blir på sin höjd lite trött och i värsta fall så gör det över och jag är pigg och kry kexchocklad, typ.

Skitirriterande! Vad fan ska jag göra för att lyckas med detta? JAG KAN FAN BARA INTE VINNA DEN HÄR! Och det känns som att det snart är för sent också, jag är ju för i helvete trettionio i år.

Har det liksom inte hänt hittills så kommer det säkert inte hända, eller hur? Ja, jo, jag vet att det inte är en angenäm upplevelse, det har alla sagt till mig, men föreställ er att ni kommer ifrån Kurdistan och alltid bara har velat vara som alla andra.

Äta Skogaholmslimpa. Min mamma såg till att vi hade nybakat bröd hemma hela tiden. Gå på balett eller något annat sånt som alla mina kompisar gjorde, det kunde jag glömma eftersom vi var fem barn så hade vi inte råd.

Åka till lantstället som alla andra gjorde, vi hade inget lantställe utan i stället packade mamma och pappa in oss allihop i pappas blå volvo. Hur vi fick plats?
Jo man fick åka baklucka, sitta, ligga, vrida och vända på oss så det gick. Finns det hjärterum så finns det.. . Hela vägen ner till Turkiet. Genom Tyskland, Autobahn.

Genom Bulgarien som var så skitit att man undrade ifall folk inte förväntade sig någon som helst privatliv när dom skulle utföra sina behov. Överallt var det äckligt som fan. Toaletterna ska vi inte tala om. Österrike var vackert minns jag..

Forna Jugoslavien var skräck. Korrumperade poliser som stannade oss och ville bli mutade. Men pappa var förberedd, han kände till verkligheten och hade bunkrat upp med tobak och sprit att muta alla som skulle mutas på vägen ner.

Kanske får den här bilden er att förstå mitt näst intill desperata behov att få vara som alla andra under min uppväxt och under mitt liv. Sverige var lugnet (på den tiden trodde jag ju det). Jag ville ha det där. Och nu har jag bara en sak kvar att beta av innan jag känner att jag fullständigt kan kalla mig Svenne banan Denna djävla bakfyllahelvete som jag bara inte kan få.

Vad ska jag göra?

hugs

dilba

Share: