Ishockey är en kärringsport

hockeygame

Tre Kronor är kanske vårt mest älskade landslag. Det beror inte på att Sverige är ett land av kärringar, även om man ibland skulle kunna tro det.

Det beror på framgångarna.
Det i sin tur beror på att sporten är väldigt liten och att halva landet inte har någonting bättre för sig under den nio månader långa vintern.

Ishockey är av tradition en väldigt subventionerade idrott i Sverige. På bekostnad av allt annat som till exempel andra idrotter och äldreomsorg. Det är också en stor anledning till framgångarna.

Det är kul att Tre Kronor vann VM i våras. Men de bästa spelarna var inte med. De brydde sig mer om ännu mer pengar.

Jag har tittat på väldigt mycket ishockey i mina dagar. Det ångrar jag idag. Förutom att det är en kärringsport så är det en riktigt skitsport. Pucken studsar hit och dit och det är mest tillfälligheter som gör att det blir mål.

Det är alltid lika stor humor när pucken studsat stolpe ut i en match och målvakten hyllas som en hjälte.

Den sista hela säsongen i NHL som spelades var 2011-2012. Skillnaden i räddningsprocent mellan målvakt 1 och målvakt 30 var 0,9 procent.

Det betyder att skillnaden mellan han som är en stjärna och han som är en nobody är 0,9 mål på 100 skott.

Ändå anses målvakten som den kanske viktigaste spelaren, och som mycket viktigare än målvakten i andra sporter.

Allt ovan har egentligen inte med saken att göra – saken som är att ishockey är en kärringsport.

När de slänger handskarna för att ”göra upp” så döljer jag mitt ansikte i mina händer för jag skäms så mycket för dem.

Om det nu är en så tuff sport som de själva tror så varför tål de inte en tackling?

I andra sporter som är tuffa på riktigt, som handboll och rugby, så är det ingen som gnäller över en armbåge i ögat eller ens riktigt grova tjyvnyp som pungkross. De vet att det är en tuff sport och behöver inte upprepa det faktumet.

Men hockeyspelare hör man hela tiden säga ”det är en tuff sport”.

Det är det inte alls det.

Varför har ni så in i helvete med skydd om ni är så tuffa?

Tillbaka till när de slänger handskarna. En smäll från någon som likt Bambi står på två skenor kan aldrig utdelas med kraft.

Så fort någon tappar balansen och åker i backen så kastar sig domarna emellan och bryter fjanteriet.

”Tuffingarna” har inte riskerat någonting.

Dessa låtsasslagsmål är så fjantiga så att jag, som sagt, rodnar bara jag tänker på det.

Att de själva tror att de är tuffa är det ultimata beviset på att ishockey är en kärringsport.

Att publiken reser sig upp och jublar när det blir smällkaramell-ballet visar också vilka neanderthalare som tilltalas av sporten.

Det absolut mest patetiska är när målvakten tar sig en utflykt utanför målområdet. Om någon så mycket som bara nuddar honom med deras luftdrag så får stolparnas riddare totalt frispel. Målvaktsklubban huggs i full kraft som en yxa mot motspelarens hals i hopp om avknoppning.

Resten av hans lag blir lika skogstokiga.

Mora´s hockeylag var inte så tuffa när de trodde att en björn kom förbi. De sprang till skogs.

http://tv.aftonbladet.se/webbtv/sport/ishockey/article16542.ab

Så tuffa var de.

Uffe Samuelsson brukar framställas som en av de tuffaste hockeyspelarna som kommit från Sverige.

I NHL var han en av de allra mest hatade på grund av hans konstant hackande med klubban bakifrån och hans invalidfarliga knätacklingar. Det var ingen som tyckte att han var tuff, däremot tyckte många att han var feg.

Kommer du inte ihåg tuffa Uffe?

Det var han som grät som ett litet barn när han glömt att förnya sitt pass och inte fick spela VM.

När jag tänker efter så är det inte ens en kärringsport.