Intervju med Johan Storåkers

Johan Storakers

PokerListings intervjuar en av Sveriges mest framgångsrika turneringsspelare. Johan Storåkers har vunnit över 2 miljoner i turneringar.

Vi träffar Johan Storåkers i hans hem på Söder i Stockholm. Med sina imponerande 2,4 miljoner dollar i samlade turneringsvinster bor Johan i en vanlig hyrestvåa i närheten av Nytorget. Men han har rena vykortsvyn över Sofiakyrkans mäktiga stenkoloss.

Är du född i Stockholm?

Jag är född på Kungsholmen och uppväxt i Sollentuna. Av en slump fick jag en lägenhet här på Söder. Jag tror knappt jag hade varit här innan jag fick lägenheten via en intern kö. Det är en mysig gata. Mycket krogar, och det händer mycket.

När började du spela poker på riktigt?

På riktigt? Jag slutade jobba 1997. Men jag började vinna nånstans kring 93-94. Jag började gå till en klubb som hette Kortoxen 1990, tror jag. Då var jag i tjugoårsåldern.

På den tiden var det bara livepoker. Det fanns inget på nätet. Jag började spela lite på nätet runt 99, på Paradise Poker. Nuförtiden spelar jag en del på nätet, men det är rätt stor skillnad mot live, där man kan läsa av folk. Prata med folk på riktigt.

Jag skriver inte så mycket i chatten när jag spelar nätpoker, men däremot har jag många andra spelare på MSN. Så att man vet lite vad som händer, vad det är för tävlingar på gång.

Men jag har alltid varit en livespelare. Jag har åkt runt och spelat, från början mycket i Finland. Det började gå bra och så blev det mer och mer.

Jag besökte Las Vegas nån gång och sen kom den stora förändringen i december 2004 när jag drog iväg på touren. Då hade jag en sponsordeal med ett antal privatpersoner.

Jag åkte först till Tokyo och sen var det Australien, Los Angeles, Hawaii, Reno, Las Vegas. Första svängen var jag borta i nitton månader. Då var det mycket tävlingar. Det var som en jordenruntresa, men samtidigt tjänade jag pengar!

Varför föredrar du livepoker?

Jag tycker att det är mer socialt att spela live. Plus att Jag inte använder Poker Tracker när jag spelar på nätet, och det är en oerhörd nackdel. Jag spelar inte mer än två-tre bord samtidigt, men med en sån mjukvara ser du precis hur de andra spelar.

Har du par i knektar och nån som bara spelar fyra procent av händerna höjer upp, då vet du att du kan lägga dig, utan att du egentligen har följt med i spelet. När du spelar live måste du hålla koll själv.

Det finns många mönster man måste vara uppmärksam på. Det är nån som raisar för att han ser att nån redan är på väg att gå. Det är nån som trodde han var under the gun men som är på big blind och måste stoppa in markerna, men du såg att han redan var på väg att slänga sig. Du ser att nån är på väg att hämta kaffe.

Det är tusen såna här smågrejer som du hela tiden kan plocka upp. I nästan varje pott kan du plocka bort nån ur potten. Så det är väldigt stor skillnad mot online.

Johan Storakers
Johan gillar att spela online.

Räknar du mycket när du spelar?

Ja, det gör jag. Säg att det kostar mig 15.000 av 50.000 att spela, hur många procent är det? Och vad är min sannolikhet att vinna?

Femton av 50 är trettio procent. Om jag då har ungefär 33 procents chans i potten, vet jag att jag ska stoppa in pengarna. Jag kommer att få tillbaka 33 procent, men det kostar 30. Alltså tjänar jag 3 procentenheter på en pott där jag har stoppat in 30. Så det blir en avkastning på 10 procent varje gång jag spelar.

Det var de rena, hårda pottoddsen. Sen finns det förstås implicita odds också. "Okej, det är lite fel att syna just här men jag vet att jag kommer att få en bet till efteråt, och då blir det lönsamt."

Det är så poker är. Men i en turnering är det ganska rakt på. Ofta är allting nästan klart efter floppen, eftersom det inte är så djupa stackar i förhållande till mörkarna.

Och man håller koll på motståndarna. Inte precis i siffror, men som matematiska profiler kanske, lite som Poker Tracker. Man håller reda på hur ofta de är med i en pott.

Sen blir det ju så att om en spelare spelar en viss hand mot en annan spelare, då måste man räkna ut om han skulle spela likadant mot mig. Eller är det för att han vet att den andra spelaren är lösare? Man gör en utvärdering av den information man får in. Det är en vetenskap!

Spelar du bara turneringar?

Inte bara. I natt satt jag och spelade cash game på kasinot, 20/20 pottlimit Omaha. Det är inte så vanligt men det var en bra kväll. Tolvtusen spänn för att sitta och spela några timmar.

Och allt började ju med att jag grindade mycket. Det fanns inte tillräckligt med turneringar i Sverige då. För att kunna överleva på poker var du tvungen att spela cash games, så var det.

Även om jag är turneringsspelare, är cash game det som jag har lagt ner otroligt många timmar på från början. Det är där jag har lärt mig att läsa folk.

När man spelar ofta med samma gäng lär man sig mycket om hur de beter sig. Du har verkligen tid att läsa dem. Sen överför man den kunskapen till andra spelare som man inte känner lika bra.

Gillar du några andra pokervarianter förutom Holdem och Omaha?

Nja, Omaha och Texas är väl det som jag gillar. Jag spelar i och för sig alla pokerspel, och det första jag lärde mig var sjukorts stötpoker.

Nu tycker jag att holdem är det bästa spelet i turneringar. Men mina resultat i Omaha är ju helt fantastiska, och när jag spelar cash game tycker jag nog att Omaha är roligare.

Det är nyttigt att byta spel så att man inte fastnar i gamla spår. Man ser att "ja, just det, så här kan man göra i det här spelet, kan man göra likadant i det andra spelet?" Man hittar nya vinklar.

Och så hjälper det en att inte glömma bort kunskap. Poker handlar väldigt mycket om att känna igen mönster.

Hur många resdagar har du per år?

Mest var det under 2005, då var jag hemma bara 10-11 veckor. Under 2006 var jag kanske hemma tre månader och förra året halva året. I år har jag varit hemma åtta-nio månader.

Hur mycket semester tar du när du spelar på platser som Vegas eller Aruba?

Det är olika. Ibland spelar jag varje dag, eftersom man har tillgång på nätet också. Men när jag är på fina ställen gillar jag att kombinera spelandet med lite semester.

Om jag är i Las Vegas blir det max fem dagar i månaden som jag inte spelar nånting alls. Både för att få in pengarna och för att jag tycker det är kul.

I Aruba nu senast var jag på plats i nio dagar, men jag fick bara fyra dagars semester eftersom turneringen höll på i fem dagar.

Så här års är det ganska skönt att åka iväg till lite soligare ställen!

När är det dags för nästa resa?

Jag drar till Amsterdam i morgon och ska vara där i nio dar. Master Classics of Poker, där har jag haft mina finaste framgångar. 2002 kom jag tvåa i main event. 2003 vann jag först sidotävlingen och sen vann jag main event samma år.

Det året blev jag rankad tvåa i Europa, tror jag. Och det var ganska bra, för jag hade inte spelat så himla många tävlingar. Jag hade inte riktigt kommit igång än.

Du var inte på topp än?

Jo, spelmässigt var jag nog på topp. Då kändes det som om jag låg före många. Jag tror att många har kopierat min spelstil. Det har ju kommit upp en del killar - Anders Henriksson, Bo Sehlstedt, Mats Rahmn.

De är kompisar till mig. Från början när de började komma och spela live så lärde jag dem en del. Nu har Anders i princip kommit ikapp mig.

I en intervju säger Micke Norinder att han inte vill sitta och folda i tre dagar för "en chans att kanske komma i pengarna, som Storåkers". Vad säger du om det?

Det tyder på att han inte kan min spelstil. Samtidigt, han tar mycket chanser för att skapa en stor stack. Det gör att hans spel blir väldigt volatilt.

Och om man tittar på hans resultat, åker han väldigt ofta ut ur tävlingarna. Han spelar på halvchans. Om det går bra kan han ackumulera väldigt mycket marker.

Min erfarenhet under de tjugo år som jag har spelat poker är att det passar mig rätt bra att komma i pengarna så konsekvent som jag gör.

Många gånger kommer jag bakifrån. När det är bara några spelare kvar har jag sällan en stor chiplead. Men det händer också. Jag har spelat ett otal tävlingar där det har varit på det viset också.

Många menar att man måste satsa på att placera sig högt snarare än att komma i pengarna, på grund av de topptunga prisstrukturerna?

Det är nog lite så. Men om nån vill gambla på det viset är jag gärna med och gamblar på andra sidan av det vadet. Jag kan vänta tre potter för att få ett 70-30-läge att dubbla upp, istället för att jaga och få ett 30-70-läge.

När Dan Harringtons böcker avslöjade att han gör en del moves trots sin tajta framtoning väckte det en del förvåning. Är det samma sak för dig?

Ja det är klart. Man måste bluffa i poker, så är det bara. Men sen gör jag det knepigt för motspelarna genom att de vet att jag oftast har en jättebra hand.

Jag har en grundmall för vilka händer jag spelar. På tio man slänger jag AJ generellt. Men om sju spelare vid bordet lägger sig hela tiden, då struntar jag lite i vad jag har. Då kanske jag kan spela 67 under the gun också.

Men det är väldigt sällan. Jag vill ha en hand som jag ändå tycker jag har en bra chans med. Och har jag inte en jättebra hand så har jag väldigt bra drag när jag spelar stora potter.

Motspelarna vet att om de bara har en "bra hand" har de nånstans mellan 20 och 60 procents chans. Och det är inte roligt att ligga på ett medel strax under 40 procent så fort potten blir stor. Då ska du nog ducka, eftersom du har både flopp, turn och river att räkna med.

Det är lite nyckeln med poker. Spelar du en dålig starthand, ja så fort potten blir stor ligger du tvåa. Alltså kan man inte bara räkna med pottodds. Om du måste betala hela vägen fast du inte vet om handen kommer stå, då är det bättre att kliva av.

Läser du pokerböcker?

Nej. Jag läser mycket men inte poker. Jag har pratat med många om det och hört om en del böcker.

Jag borde läsa de här böckerna av Dan Harrington, antar jag. Allt jag har hört om dem låter som om det vore min spelstil ungefär, trots att jag inte har läst dem. Men kan man bara hitta en ny grej är det ju värt det.

Det är samma sak om jag håller ett seminarium om poker. Det är så lite som behövs för att det ska vara värt det för dem som kommer. Om jag kan ge något så att alla plockar upp bara en enda sak är det fantastiskt bra.

Spelar du enarmade banditer eller Craps eller andra turspel?

Nej, jag spelar inte spel där jag har minus-EV. Eller, jo, jag kan göra det ibland! Om jag till exempel tittar på en hockeymatch kan jag allt spela en femtusen på Leksand som vinnare, men det händer inte så ofta. Jag håller på Leksand, pappa är uppifrån Dalarna.

Apropå tur, kan man i stort sett ta bort turen i poker och bara spela på skicklighet?

Nja, det går ju inte. Men det vore intressant att följa spelare under en lång tid och se vad de har för ROI, vad de är värda egentligen.

Jag har spelat uppemot tvåtusen turneringar. Jag tror att jag ligger på fyra gånger pengarna ungefär, det är ett rätt fantastiskt resultat egentligen.

Från 1997 fram till 2003 var det en kille på Kortoxen som matade in alla resultat från alla turneringar och höll statistik över spelarnas resultat. Då hade jag en ROI på 2,97 gånger pengarna.

Och sen har det ju inte gått sämre precis. Jag har lyckats vinna en del stora tävlingar och kommit två eller trea flera gånger, trots att det kanske är 400 spelare med. Jag tror jag har spelat 16 Omahatävlingar och jag har vunnit tre av dem.

Du har ingen sponsor för tillfället. Med en sån ROI borde det inte vara svårt att hitta en sponsor?

Nej, om man ser enbart på mina resultat skulle nån kunna ge mig mellan 60 och 75 procent av vinsten och gå jämt upp på sin investering.

Sen kommer boende och resor till och kanske gör just den dealen till ett nollsummespel för sponsorn. Men då har vi inte räknat in den marknadsföring som de får av mig.

Till exempel hade min blogg 8.000 besökare om dagen när den gick som bäst! Sen skriver jag krönikor och artiklar för olika tidningar, t ex Poker Magazine. Och när ni intervjuar mig på Poker Listings kommer mitt namn att synas och då gynnas ju min sponsor av det.

Behöver du en sponsor då?

Ja, jag tycker det, ändå. Jag har köpt ett lantställe. Jag tycker om att äta god mat. Jag har relativt höga omkostnader.

Jag trivs med det, och om jag kan få nåt gratis för att jag har nånting på en tröja vore det ju dumt att inte göra det. Om det är nåt jag gillar.

Plus att jag vill bygga mitt varumärke också så att jag kan få en extern sponsor en dag, ett klockmärke eller nåt liknande.

Hur ser du på att spela satelliter istället för att köpa in till en tävling?

Jag tycker det beror på vad man har för bankrulle. De allra flesta har inte råd att lägga ut pengarna för att spela till exempel WSOP Main Event.

Nu betalade jag själv för både Aruba och Swedish Open. Så brukar jag inte göra, förut har jag alltid haft folk som har backat mig på ett eller annat sätt.

Till Aruba köpte jag biljetten som var värd $5500 av en kille på nätet för $3000. Då tyckte jag det var värt att åka, trots att det blir skatt på vinsterna därborta.

Du har blivit utsedd till Sveriges mest överskattade spelare enligt Poker Magazine. Vad tycker du om den nomineringen?

Ja, jag har funderat lite grann på hur det kan komma sig. För jag är ju topp tre på pokerturneringar i Sverige, minst.

Dels kan man fundera över vem folk skulle kunna rösta på. Då antar jag att de röstar på nån som är känd. Och jag är ett av de mest kända namnen i Sverige, så det är klart att jag får en del röster på det.

Och sen har jag ju hängt med länge. Man är ganska gammal när man är 37. Det har kommit så många unga nu, med boomen.

Och så är det lite mode i poker att spela löst och aggressivt. Jag har inte riktigt den stilen. Jag är ganska tajt, bygger en tajt image, gör inte så mycket väsen av mig. Jag vill göra spelet väldigt enkelt för mig själv.

Sen har kanske 70 procent av dem som röstade på mig aldrig spelat mot mig. De kanske har sett mig på teve i Pokermiljonen och fått en skev bild av spelet. Det är lite tråkigt.

Men samtidigt, pokern har varit bra för mig. Jag har vunnit uppemot 2,4 miljoner dollar.

Jag undrar lite, hur bra ska man vara för att inte vara överskattad?!

Vem är den internationellt mest överskattade spelaren?

Svårt. Det kommer dagsländor som vinner en tävling eller två - eller till och med tre. Men det är svårt att svara nåt speciellt namn tycker jag faktiskt.

I slutet av nittiotalet fanns det en spelare som hette Howard Lipman. Han vann allting ett tag och sen bara försvann han. Jag har sett vad han gjorde, det var trippelraise all in med KT, och så lyckades han få några såna att stå. Han hade helt fantastiska resultat under en kort, kort period. Han förstod nog inte själv hur mycket tur han hade haft.

Finns det nån du skulle ha röstat på?

Ja, jag röstade faktiskt på Micke Norinder, men sen ångrade jag mig. Han har gjort ett rätt bra resultat egentligen på den här korta tiden, ett väldigt bra jobb. Jag gillar Micke. Jag träffade på honom i jobbet för många år sen innan jag såg honom inom pokern. Men jag tror att han kommer få svårt att placera sig lika bra framöver.

Phil Hellmuth
Phil Hellmuth - ett charmtroll?

Phil Hellmuth spelar ju för UB där du spelade förut. Känner du honom bra?

Vi känner varandra lite grann. Vi har varit ute och ätit några gånger och när han var i Stockholm förra året tog jag ut honom på lite olika ställen.

Men vi är rätt ytliga bekanta. Det tog ett tag innan han ens kom ihåg mitt namn fast vi var i samma team. Jag var ju lite offside här i Europa, och de fokuserade på honom som det största namnet.

Han är otroligt duktig på att marknadsföra sig själv, plus att han har väldigt fina resultat. Jag menar, att vinna elva bracelets... Även om det var lättare förr eftersom startfälten var mindre. Men han har ju gjort det igen på senare år. Man får lyfta på hatten för det.

Så bilden av Hellmuth som en buffel stämmer inte riktigt?

Phil är väldigt trevlig. Men jag tror att han själv också erkänner att han är barnslig i en hel del lägen när han får sina utbrott. Han har en otrolig vinnarskalle och blir uppriktigt upprörd när det inte går precis som han vill.

Men det är alltid så att folk vill klanka ner på alla, verkar det som. Han får ofta höra att han är dålig på cash game fast han vinner mycket på cash games också.

Sponsringen av Mats Sundin - rent jippo eller kan han spela?

Jag tror säkert han kan lite grann. Det är så klart jättebra PR att nå alla hockeyfans. Pokersajter sponsrar ju olika lag också.

Jag känner inte honom, tiden får väl utvisa om han kan spela poker eller inte. Det räcker inte med 20 eller 40 tävlingar för att dra nån slutsats. Det krävs flera år och hundratals tävlingar.

Om man inte utvecklar sitt spel, filar på matematiken osv, kan man aldrig bli top of the line. Det säger sig självt nånstans. Men det är lite mjukare kanter i poker, eftersom det är svårt att mäta. Det är en del tur inblandat, kurvan kan ha en del toppar, och man ser inte riktigt var den röda linjen går.

Har du några dolda talanger förutom pokern?

Jag gillar att laga mat. Jag är pricksäker, har bra bollkänsla. Jag spelade innebandy precis under högsta serien när jag var yngre. Jag är rätt duktig på att spela flipper också.

Sen, talang och talang, men jag gillar att plocka svamp. Jag ger mig ut i skogarna, mest med Birgitta Ländin (journalist och pokerspelare känd från bl a Poker Magazine).

Jag har lite svamp hemma, både torkad och infryst. Det hänger ihop med matintresset. Jag brukar laga ihop svampen tillsammans med annan mat, jag gör goda såser med svamp i, till exempel köttfärssås. Mina favoritsvampar är väl Carl-Johan och svart trumpetsvamp, det är väldigt gott.

Men det är ändå lite speciellt med kantareller. När man är ute i skogen och hittar kantareller - det lyser som guld! Det är nog den svamp som man blir gladast av att hitta.

Vad tror du om framtiden för poker?

Det blir mer och mer poker i Asien nu, så jag tror inte intresset kommer att plana ut förrän om ytterligare kanske fem år. EPT kommer kanske att bli lite större. Samtidigt börjar man se andra tecken, till exempel blev inte online-SM blev så bra nu senast, bara 1700 spelare.

Hur ser dina egna planer ut om tio år?

Jag tror att jag inte kommer spela lika mycket ute på touren men säkert åka till trevliga ställen - kanske San Remo, kanske Vegas, kanske Australien. Ja, Aruba är ju fint också.

Längtar du ut i världen igen?

Både och. Det är ganska skönt att vara hemma också, lite jobbigt att bara flänga runt hela tiden.
Men det har varit kul, jag har lärt känna mycket människor. Jag bodde hemma hos Kenna James och Marsha Waggoner i Los Angeles. Jag lärde känna folk i Australien och har kompisar på många ställen i USA.

Tror du att du måste ändra spelstil för att fortfarande ha framgång om tio år?

Nej, jag tror min spelstil kommer funka. Det är egentligen ingen spelstil, spelar inte likadant hela tiden. Jag anpassar mig till spelarna, spelar mina motståndare.

Har du några drömmar inom poker? Som att vinna WSOP Main Event?

Nej, jag har inga riktiga pokerdrömmar. Men jag vill hålla på med poker och vara en ambassadör för poker. Förhoppningsvis kanske vinna lite mer.

Jag skulle vilja ha en familj och en ganska fin villa. Alltså inget jättejätte så där. Och mitt nya lantställe har jag lagt ner mycket energi på. Det ligger precis vid Siljan, en timrad stuga med panoramafönster ut mot sjön. Det är en otroligt skön avkoppling att få vara där.

Är det fortfarande kul med poker?

Jag tycker fortfarande det är kul att spela poker. Så klart, ibland kanske man inte är jättesugen, men sen när man börjar gå djupt i en turnering - då är det kul!

-

Johan Storåkers intervjuades av Nina Hultman och Lars Sundin