Intervju med Ivan Demidov - Main Event-finalist

Ivan Demidov

Det finns fortfarande ingen rysk spelare i WSOP:s historia som tagit hem armbandet från Main Event. Förra året hade Alex Kravchenko en chans men föll på målsnöret. I år är det Ivan Demidov som ska göra sitt bästa för att bli rysslands första världsmästare.

 

Demidov sitter på 24,4 miljoner i marker, vilket för tillfället räcker för andraplatsen. PokerListings fick tag i Ivan efter att mediecirkusen lugnat ner sig runt Rio Hotel.

Hej Ivan. Vi har inte hört så mycket om dig, så berätta gärna lite.

Visst. Jag är 27 år gammal och pluggade matte på universitetet när jag kom i kontakt med poker för första gången.  Planen var egentligen inte att hålla på med något matematiskt, men det var en mycket bra traditionell utbildning.

Med din bakgrund, betraktar du dig själv som en matematikbaserad spelare?

Ja, men inte bara matte. Naturligtvis förstår jag den grundläggande matematiken bakom spelet, men det går inte att vinna på enbart mattekunskaper. Man måste verkligen lära sig att spela motståndarna, istället för att bara fokusera på matten.

Det är den delen av spelet som jag utvecklat mest här. När jag började kunde jag inte läsa någon av mina motståndare, men det går sakta men säkert bättre.

Det här är först gången du spelar i WSOP, men du var här förra sommaren också och deltog i en turnering på Bellagio. Varför blev det inget WSOP 2007?

[skrattar] Jag hade inga pengar.

Du har haft en fantastisk sommar med tanke på din begränsade erfarenhet vid pokerbordet. Du tog dig nästan till finalbordet i en av de inledande turneringarna och nu har du chansen att bli nästa världsmästare.

Berätta lite mer om din utveckling och hur du anpassat dig från onlinespel til livepoker.

Övergången var faktiskt riktigt svår för mig och jag vet inte riktigt varför. Jag tror att en del av förklaringen är att jag inte är van att bara spela vid ett bord i taget och att jag därför gör en del "moves" vid fel tillfällen på grund av rastlöshet. Eller också är jag bara inte van vid att spela 12 timmar på raken med bara några få raster.

I början kändes det som att jag inte kunde spela det spel jag är van vid. Jag hade svårt för att läsa motståndarna och det är inte lätt att veta var man står när man är osäker på sina egna bedömningar.

Men jag bara fortsatte att spela och spela. En del av det var mitt självförtroende. Vid ett tillfälle var jag inte säker på om jag gjorde mitt bästa eller om jag kunde mäta mig med alla de duktiga spelarna i de här turneringarna. Jag har haft en del flyt i turneringar men även otur då jag inte gått längre. Hela tiden rättade jag däremot till problem med mitt spel och blev bättre och bättre.

En fråga jag naturligtvis måste ställa är hur du känner inför det fördröjda finalbordet. Hur ser du på beslutet att skjuta upp det till november?

Det värsta är möjligheten till maskopispel, men jag hoppas verkligen att inget sådant händer. Alla finalbordsspelare kommer att spela en hel del innan finalen så alla har förmodligen blivit bättre innan det är dags.

Och vad tänker du göra under de kommande fyra månaderna?

Jo, jag kommer att spela i en mängd större events, definitivt mycket på EPT. Jag har visserligen inga större förväntningar. De stora turneringarna är så svåra och man behöver mycket tur för att det skall gå bra. Det spelar ingen ro hur bra du spelar, variationerna är svåra att hantera.

Tack Ivan och lycka till.