Ingen smällkaramell i Vegas, men idag smäller det

Kens Jul

Det fick bli 5-10 igår igen. Dagen hade tillbringats med tjejerna i ett köpcentrum med barer och restauranger som heter Town Square och ligger utmed Stripen söderut en bit efter flygplatsen. Rekommenderas varmt.

Vi skulle ta med Coco på bio för första gången, men det gick inga bra filmer. Vi tar nya tag imorgon. Jag gick själv istället. Hunger Games för fem dollar och trettio en cent. Vad kostar en biobiljett i Sverige nuförtiden? Jag vågar inte ens gissa av fruktan att få en hjärtattack.

Popcornen kostade desto mer, 7,52 dollar, men det var det värt.

Jag var helt säker på att vinna när jag klev in i Bellagios pokerrum. Efter en kort stund rök mitt första inköp efter att jag floppat färgdrag med hålpipa, igen. Denna gång fyllde jag äntligen ett drag, men jag blev inte ens glad över klövern på rivern då fi redan på turn sagt ”I call. I have quads.”

Så mycket engelska kan jag att jag vet att ”quads” inte betyder njursten.

Man får vara glad för det lilla och jag fann någonting positivt att jag denna gång hållit ut i hela tjugofemminuter innan jag torskade första inköpet. Ett fall framåt, utan tvekan.

Det satt en ung asiatiska och höjde upp femtio procent av potterna på de sju spelare vi var. Jag satt direkt till vänster om henne och trebetade med framgång två raka gånger på knappen. Gången efter la hon sig och jag fick slå upp till 30 själv.

På höga mörken satt en ung jänkare med indiskt utseende. Vi har stångats mycket på 10-20 förrut. Det är ett riktigt dåligt tecken att både han och Jimmie Tran, två tidigare stora vinnare på 10-20, nu sitter och harvar på 5-10.

Kniven tyckte att killen var duktig som fan, och fick ammunition för sin åsikt när han vann ett bracelett häromåret. Men jag tycker att han mest bara hade röta, och fick ammunition för den åsikten eftersom han sitter på 5-10 nu.

Han trebetade till 110. Jag fyrbetade till 230. Han gick allin för min effektiva stack på 1295. Jag synade med mina kungar.

”Once or twice?” frågade han.

Allvarligt talat. Är pokern så usel i Vegas att proffsen nu vill minska standardavvikelsen på en sådan liten pott? Och att de ens får det på 5-10?

”Skit på dig” sa jag. Vilket jag översatte till engelska ”once”. Hans par i tior åkte in i mucken efter rivern och jag såg fram emot vändningen som nu bevisligen kommit.

Jag fick AA back to back. Det har inte hänt många gånger i livet. I hand nummer två vann jag en minimal hand. I hand nummer ett torskade jag 210 när en kille limpsynade sextio med 87 i ruter och fick färg på turn. Han sa till den unga asiatiskan ”if you call, I call” före floppen när hon funderade. Jag orkade inte ens kommentera det. Normalutfall med spikarna blev det hursomhelst.

Ännu ovanligare var att en gubbe fick Royal Straight Flush. Det är sällsynt. Men varför sker det alltid i spader?

Jag pustade, frustade, och blåste sakta men säkert iväg mina marker när tomtarna träffade sin hand ur position. Gång på gång på gång.

Enda underhållningen var gubben från Montana från dagen innan som stolt berättade att han bara behövt betala för sex en gång sedan han kommit hit. 

Jag ville inte ha mer detaljer än så och avbröt hans berättelse om ett besök på en Asian Massage Parlour tidigare på dagen och undrade hur många Red Bulls han druckit.

”Only four today.”

Men kvällen var ung. Och jag funderar fortfarande om det var inklusive eller exklusive den han nu drack i samma takt som Junior drack Päroncider en gång i tiden.

Efter två och en halv timma kände jag plötsligt att jag var småtiltad efter att ha blivit småknullad i tjugo raka potter. Jag klev, och bokförde 890 dollar i minuskolumnen.

Idag beger jag mig till Bellagio igen. Och jag kommer att få revansch. Det är julbrunch på buffén, där är jag alltid en storvinnare.

God jul alla charlataner, epikuréer och ludofiler.