Individen har ett spelansvar

Individ

Individen har alltid det yttersta ansvaret. Men i egenskap av olika roller kan ansvaret se lita olika ut.

Spelmissbrukare

Är själv den som satt sig i skiten. Men det är vare sig konstruktivt eller rätt att anse att ansvaret slutar där.

De flesta är nog överens om att ett samhälle man vill leva i och vara delaktig i ska ta hand om de svaga, de som haft otur, och de som trampat fel.

Medmänniska

Som medmänniska har du alltid ett ansvar. Men den diskussionen blir väldigt stor och väldigt djup väldigt snabbt. Men ett minimum måste vara att du som är verksam i spelbranschen tänkt igenom och själv definierat ditt eget ansvar.

Om du inte gjort det så är det hög tid att göra det.

Anställd i branschen

Privata spelbolag jagar ”storspelare” som de kallar de spelsjuka. Det är inte email, sms och TV-reklam som vi andra får stå ut med utan telefonsamtal och hembesök.

Tänk dig att du är alkoholist och torrlagt ditt hem inför en helg och så plingar det på dörren med en flinpelle som erbjuder en platta iskall bärs för tre hundra spänn. Och rabatt direkt på panten. Det är vad som händer idag för de som spelat bort mycket på nätkasinon.

De som jagar dessa stackars människor har ett stort ansvar. Deras ansvar slutar inte för att deras chefer blåljuger dem i ansiktet. Särskilt inte när de har provision.

Detta är verkligen något som Janne Josefsson eller någon liknande borde göra ett TV-program om. Om han hör av sig till mig så ska jag bjuda på det mest öppna mål han någonsin sett. Kanske kan han få Stora Journalist Priset en tredje gång?

Klubbägare

Att ha en spelklubb innebär ett extra spelansvar. Det är inte lätt alla gånger.

Jag har som tidigare klubbägare nästan varje natt hamnat i en situation där jag måste välja mellan resten av bordets vilja och min egen plånbok kontra en tillfälligt spelsjuks människas vädjan om kredit.

Ibland har jag gett kredit. Ibland har jag sagt nej och blivit ogillad i alla läger, samt verbalt avrättad av den spelsjuke.

Men hans handslag, blick och tack dagen efter har alltid varit värt det.

Det flesta klubbägare driver sina klubbar på ett ansvarsfullt och bra sätt, mycket bättre än Casino Cosmopol. Det finns också oftast ett socialt nät av vänskap som hjälper till.

Sedan finns det klubbar som serverar obegränsat med sprit och obegränsat med kredit till lallande zombies. Som dagen efter när de blivit människor igen får ett samtal av en klubbägare som vill ha en årslön som de inte har något minne av att de spelat bort.

De som spelat mot denna småbarnspappa när han var en lallande zombie har ett stort ansvar. Men det största ansvaret har klubbägaren.

Men han verkar mest tycka att småbarnspappan har hela ansvaret. Och snabbt ska det gå, för annars kommer Tobias Torped och bryter ett ben.

Det skulle inte förvåna mig om en sådan klubbägare har provision på det sms-lån som småbarnsföräldern tvingas ta.

Ambassadör

Som en representant för ett bolag och som ett ansikte för en dröm så har man det största ansvaret av alla då man påverkar mycket och får betalt för det.

Min roll som ambassadör kommer jag återkomma till i ett senare inlägg.

Det finns en hel del svenska pokerspelare och kändisar som varit ambassadörer för olika spelbolag. Om jag får gissa så har det inte varit mycket tankeverksamhem beträffande spelansvar hos dessa som grupp.

Förhoppningsvis så har eftertänksamhetens kranka blekhet gjort ett större avtryck hos denna grupp människor.

Vissa av dem har representerat skurkbolag. Vissa av dem har till och med representerat skurkbolag trots idoga varningar från vänner och folk i branschen. På dem faller ansvaret extra tungt.

Domen är fortfarande öppen beträffande 5050-pokers ambassadörer så där avvaktar i alla fall jag med min dom.

Men inte när det gäller Johan Storåkers som kan ha världsrekord i att ha varit ambassadör för skurkbolag. En gång är ingen gång, och många av oss kan göra fel ytterligare en gång. Men Storåkers har representerat 4-5 skurkbolag så han har slut på ursäkter.

Idag har dybban det största spelansvaret genom att vara ambassadör för det hycklande Svenska Spel. Han har säkert tänkt igenom sin roll noga. Han har säkert delgett sina åsikter i ämnet förut. Men jag skulle uppmana honom att göra det en gång till och uppskatta om han gjorde det.

Pokerproffs

Som pokerproffs anser jag inte att man har ett specifikt spelansvar.

Däremot har man alltid ett spelansvar som medmänniska.

Den som lever på att spela poker tjänar pengar på andras olycka. Så enkelt är det.

Alla vi som spelat mycket livepoker vet att det är så. Den som spelar poker på Casino Cosmopol måste helt sakna empati om inte polletten trillat ned än.

Det finns många som tjänar pengar på andras olycka i andra branscher så jag dömer inte ett pokerproffs för det.

Men standardursäkten ”om inte jag vinner pengarna så vinner någon annan dem” suger svettig grispung.

De som spelar på nätet verkar inte fatta det här överhuvudtaget. Nätgenerationen verkar tro att pengarna de vunnit på nätet inte luktar alls.

De har så fel. Deras vinster luktar mycket värre.

På nätet har du ingen aning om hur din motståndare mår eller varför han spelar dåligt. Eller om han har råd att förlora det.

I ”dybban flyttar in” så frågade han den framgångsrika nätpokerspelaren Jimmy Jönsson om spelansvar. Jimmy hade tänkt på det där, men kommit fram till att på den nivån han spelade så var det på lika villkor. Eller hur han nu fick till det.

Självbedrägeri de luxe säger jag.

Varenda gång jag tagit upp frågan till diskussion med unga nätproffs så tittar de på mig som om jag pratar om gröna gubbar på mars eller något annat som inte existerar.

Jimmy får representera dem, men det verkar som att ingen av dem tänkt över huvudtaget.

Låt mig dra en parallell till att äta kött.

Självklart är nätgenerationen, precis som oss andra, emot att djur ska få lida. Säkert skulle de precis som oss andra må rejält dåligt om de besökte ett slakthus. Men de har Rabatt Manager 2 med en avancerad HUD för att alltid kunna hitta den konsumbutik som har bäst pris på ägg och fläskkotlett för dagen.

De utbyter information på nätet och i nätverk för att systematiskt förbättra sitt informationsövertag så att de kan damsuga ICA-butikerna på all billig oxfilé så fort det kommit in i butiken. Och de skiter fullständigt i KRAV-märkning och ursprung. Om jag får gissa så slinker det med lite road kill också om chans ges.

Jag påstår inte att jag är bättre än någon annan.

Jo, förresten det gör jag. Att spela livepoker är moraliskt och etiskt bättre än att spela nätpoker.

Precis som att det är moraliskt och etiskt bättre att titta djuret i ögonen när du slaktar honom för att äta upp honom.

Men jag dömer ingen. Däremot uppmanar jag de unga nätpokerproffsen att komma in i matchen om de inte tror att deras vinster på nätet är besudlade av medmänniskors missbruk och lidande.