Husby brinner

Husby

Den tändande gnistan till de brinnande bilarna i Husby var att polisen sköt ihjäl en man som viftade med en machete mot dem i hans egen lägenhet.

Ungdomarna roar sig också med att kasta stenbumlingar på polisbilar.

Just Husby passar nog bäst i Sverige för denna aktivitet. Och inte bara för att ungdomarna i Husby enligt statistiken har sämst sysselsättning i Sverige.

Själv är jag uppvuxen i förorten Akalla som ligger nästgårds Husby.

Det var storslagna visioner och planer när de byggdes i början av sjuttiotalet. Bilar skulle byggas bort och det är gångvägar istället för trottoarer och gångbroar över alla bilvägar.

Det resulterade i Stockholms sämsta trafikvett hos dessa ungdomar enligt undersökningar, men som sagt väldigt fördelaktig terräng för stenkastning på bilar.

På min tid kastade vi snöbollar från gångbroarna men jag antar att utvecklingen gått framåt sedan dess.

I Husby finns det flera broar som är omgivna av branta backar så det är helt omöjligt för polis att hinna få fatt på stenkastande bus.

Det är tråkigt att upplopp är det enda som kan få politiker och journalister att lyssna. De enda de hade behövt göra är att sätta sig på blå linje 11:a i tjugo minuter för att komma till Husby, som är en annan men stor del av Sverige.

Jag såg det komma klart och tydligt redan 1983 när den kulturella smältdegeln, som då var sanningen på kultursidorna, mest bestod av blod och tandflisor på min skolgård.

Nu trettio år senare är katastrofen här. Vi har många ghetton i Sverige likt Husby och dess 12 000 invånare.

Politiker och journalister är som vanligt helt ansvariga.

Politiker och journalister står som vanligt helt handfallna.

Sådana här saker hjälper:

http://www.dn.se/sthlm/kampsportare-sokte-upp-unga-i-husby

Men tyvärr inte tillräckligt.

Vänstern är ute och cyklar när de tror att ett jobb till vilket pris som helst kan skapa ett integrerat välfärdssamhälle.

Högern är ute och cyklar när de tror att tillväxt till vilket pris som helst kan skapa ett integrerat välfärdssamhälle.

Lösningen är att se sanningen i vitögat och konstatera hur landet ligger – på alla sätt och vis.

Men det är kanske svårt att se det för alla politiker och journalister som bor på Söder eller på Lidingö.

Kanske blir det också lite retoriskt knepigt för vissa politiker och journalister, men de har ju alla en stor erfarenhet av att både ljuga och byta fot så oöverstigligt borde det inte vara.

Det här är sanningen.

Den försvinnande lilla svenska minoriteten i Husby - som den arbetslösa snickaren Leffe Andersson och den förtidspensionerade städerskan Stina Lundberg röstar inte på Sverigedemokraterna för att de är rasister.

Det är ett rop på hjälp.

Varken mer eller mindre.

Förutsättningen för en lyckad integration är en möjlighet att få delta och känna gemenskap med samhället.

Förutsättningen för en lyckad integration är också regler och krav.

Avsaknaden av krav beror på att politiker och journalister är ryggradslösa djur som hugger på de som försöker vara ärliga.

Avsaknaden av krav är också anledningen till att den i Scaniafabriken arbetandes Ibrahim Noyan röstar på Sverigedemokraterna.

Men Ibrahim Noyans politiska ställningstagande är lika mycket syntax error för politiker och journalister som när Anders Carlberg i början av nittiotalet gick ut och sa att svenska ungdomar löpte mycket större risk för att får stryk för att de var svenskar än tvärtom.

Om inte Anders Carlberg varit ordförande i Vänsters ungdomsförbund och vid uttalande jobbade med hjälp till ungdomar på glid, och med rätta ansågs som den främsta auktoriteten på området så hade hans karriär tvärdött, anslaget minskat till noll och han hade blivit intellektuellt avrättad på kultursidorna.

Steg ett på rätt väg är att vem som helst ska kunna säga saker utan att bli bespottad, hånad och senare utfrusen.

Även om du tror att den personen har fel.

Till och med om den personen har fel.