Hur jag försökte ta mitt spelansvar

Ansvarsfull hund

Redan från dag ett hade jag moraliska betänkligheter med drömmen vi sålde, och som jag sålde hårdast. Men jag hade ganska snart en plan för att göra rätt. Det skulle ske via pokerförbundet.

Svepof var min idé från början till slut. Jag startade det för att säkerställa rättigheterna till SM till Klubben.

Väldigt snart så slutade jag på Klubben och de övriga ägarna hade noll intresse av förbundet, men det hade undertecknad. Jag hade en vision.

Det handlade inte längre om profit. Det handlade om att ta tillbaka agendan för oss pokerspelare, möjligheten för oss att påverka, och en chans för mig att göra rätt.

Precis som jag försökte göra när jag tackade ja till att bli ambassadör för Svenska Spel. Jag såg en chans att påverka. Att spelarna själva kunde sätta egna gränser är någonting jag är nöjd med att vara delaktig av än idag.

Nöjda med det är garanterat också många spelare med osunt spelmönster.

Framförallt så var bokstavligt vartenda spelbolag intresserade av mig som ambassadör, och flörtade med mig eller ännu mera. Jag hade klara kontrakt att signera om jag ville. När jag valde Svenska Spel av moraliska skäl så tackade jag bokstavligt talat nej till miljoner.

Hur många hade gjort det?

Poängen är att jag tog chansen fullt ut till spelansvar när jag fick chansen.

Pokerboomen stod i full blom och vissa tjänade extremt mycket pengar på pokerspelare. Det var uppenbart för mig att enda sättet för oss spelare själva att få del av kakan, som vi själv stod för den avgörande ingrediensen i, var att bli en maktfaktor.

Om vi pokerspelare gick ihop så skulle vi bli den största maktfaktorn i svensk poker väldigt snabbt.

Det gällde då, och det gäller idag.

Jag kämpade i motvind. Förbundet fick kritik av folk som endast sysslade med att kritisera på nätet, och jag fick kritik av folk som störde sig på mig rent allmänt.

Jag sket i dem och jobbade på i det tysta. Till slut stod vi klara att skena av i galopp.

Förbundet hade över 4 000 medlemmar. Och en realistisk plan på 100 000 medlemmar.

Förbundet hade en bra styrelse (med 1-2 undantag, men de hade jag under kontroll) som delade min vision, hade specifika roller, och brann för sin uppgift.

Spelbolagen stod på kö för att förknippas med vårt varumärke.

Nordic Bet hade köpt rättigheterna till online-SM för 2,5 miljoner. Andra bolag hade bjudit över en miljon. Om vi nådde ett visst deltagarantal så skulle vi få 2,5 miljoner till av Nordic Bet.

Marknadschefen på Nordic Bet sa till mig att de visste att de betalat för mycket men att de var övertygade om min förmåga till en PR-succé.

Om jag fått driva min vision i mål så hade Sveriges pokerspelare ägt svensk poker. Precis som det ska vara.

Vi hade varit en maktfaktor även utanför pokern. Och hade kunnat kräva rakeback inte bara av alla pokerbolag utan av försäkringsbolag, resebolag och så vidare.

Dan Glimne eller jag hade suttit i riksdagen och vi hade haft en ny spellagstiftning där vi suttit i förarsätet och varit med och utformat den.

Idag är förbundet nöjda över 100 000 kronor från ett spelbolag som tjänar så mycket på enskilda svenska pokerspelare, i månaden.

Det är sorgligt.

En viktig del i min plan var att ta ett riktigt seriöst spelansvar. Den specifika planen för spelansvar var klar och genom att ta det ansvaret genom en genomtänkt agenda och genomförande av den samma så hade vi ägt den frågan.

Det hade varit politiskt självmord att gå emot oss och politikerna hade låtit oss vara med och påverka den nya spellagstiftningen.

Dessutom var det rätt sak att göra. Jag hade gjort rätt för mina tidigare tillkortakommanden och mer därtill.

Det som hände istället är riktigt sorgligt för svensk poker.

Joakim Geigert, Mattias Eriksson och Stefan Odelberg hade startat ett pokerforum. Med hjälp av cirkusapan Mikael Westerlund så drev de en systematisk hatkampanj i flera månader mot mig. De gjorde det med en hel del lögner.

De var så framgångsrika att de senare kunde starta 5050poker med sin fanklubb som första spelarbas.

Men mina uppdragsgivare Aftonbladet och Svenska Spel sket fullkomligt i deras hatkampanj. Det enda sättet att komma åt mig var som ordförande i pokerförbundet. Och det var där de siktade in sig.

Jag var helt övertygad om att förbundet skulle gå åt helvete om jag inte fick driva vissa saker i mål. Och jag fick helt rätt.

Sedan är resten historia. Tyvärr.

Joakim Geigert blev utnämnd till årets pokerpersonlighet vid en påkostad gala som tack för väl uträttat värv.

Dan Glimne och Peder Månsson satt i juryn. Den förstnämnde tackade offentligt Joakim Geigert för ”ett långvarigt engagemang för att främja poker i Sverige.”

Det enda Glimne rimligen kan mena är när Geigert som programledare rättade ”experten” gång på gång när Glimen läste brädan fel i Pokermiljonen.

Men det var länge sedan som sagt.

Nu är i alla fall Geigert borta och pokerförbundet på gång igen.

Spelansvaret är mer akut än någonsin och om jag vore delaktig i pokerförbundet så skulle jag fokusera mycket resurser på den frågan.

Det skulle ge goodwill och momentum, och öppna dörrar till det politiska finrummet.

Ingen ny spellagstiftning är klar så chans finns fortfarande till att påverka.

Ett genomtänkt och starkt spelansvar tror jag skulle uppskattas och finansieras av spelbolag. Deras anledning till det är oväsentlig.

Det är det smarta att göra.

Det är det rätta att göra.

Det är bara att göra.