Herre min skapare vilken resa! Del II

Share:
7 juli 2010, Skriven av: Kippe
Publicerad i: Kippes pokerblogg
Herre min skapare vilken resa! Del II
Jag fryser först resan från Gatwick till Las Vegas. Ombokningen kommer att kosta mig £90 när jag väl ska hämta ut den nya biljetten. Efter det tar jag reda på adressen till svenska konsulatet.

Jag ringer min kära mor och hon och min syster kollar om det går att utfärda ett tillfälligt pass på Heathrow - som inte går så klart,

men du måste prova allt - min syster ringer och kollar om tullverket har helgöppet - vilket de har. Inne i London frågar jag första bästa om han vet adressen till

svenska ambassaden. Tur som jag har säger han - "gå runt hörnet till vänster. Ta sedan buss 82 och hoppa av efter sju stationer". Tackartackar!

Väl på bussen och 2 min senare kliver en tjej på som jag känner från Norrtälje. Hennes kompis som är med har tidigare jobbat för den svenska ambassaden. Hon berättar att det är stängt på helgerna, men tipsar mig om att det finns ett nummer utanför som går att ringa vid akuta fall. Mycket riktigt finns det diverse nummer utanför ambassaden.

Precis när jag har talat in ett meddelande på det akuta numret dör min mobil, helvete (fader du vet vad jag tänker skriva), varför just nu?

Mitt tredje steg var att få på Rikard, som är en av mina bästa vänner och som bor i London. Efter att ha hittat en telefonkiosk och efter dussintals samtal får jag till slut tag på Rikard.

Det visar sig att han jobbar på Oxford street. Tyvärr hinner han inte berätta vilken avdelning han jobbar på innan samtalet bryts.

När jag väl är på Oxford street rings det till SOS international. Tyvärr hör jag inget av vad damen i andra ändan säger för precis när vi börjar prata börjar ett glasspräckande teknodånande dunkdunk höras i bakgrunden.

Det visar sig att jag står precis bakom årets pridefestival. Kontentan från SOS är de bara kan hjälpa till med nummer som jag redan har och försäkringsärenden.

Runt 1430 på lördagen går jag in på varuhuset där Rikard jobbar och gör ett tappert försök via receptionen om de vet var en Rikard Svensson jobbar. Det jag inte vet om är att det är över 3000 anställda. Det märkliga är att jag efter endast 5 minuter ser honom.

Efter det sätter jag mig på ett café och använder laptopen som mobilladdare. När mobilen laddats får jag ett samtal från Svenska ambassaden. De berättar att de inte kan hjälpa mig eftersom USA är det enda landet som inte tillåter deras tillfälliga pass.

Efter det gör jag några djäva försök via amerikanska ambassaden och via den lokala polismyndigheten om hjälp efter typ 1 mils promenad med packning.

Efter 6-7h "arbete" tar jag vägbeskrivningen hem till Rikard och sätter mig på första bästa tunnelbanna. Klockan 21 00 och efter 1.5h resande med byte här o där är jag äntligen hemma hos hans flatmates i Clapton.

Efter att ha bekantat mig med Rikards rumspolare slår jag på datorn och skaffar mig numret till WSOP-arrangörerna för att kolla om de kan ändra min startdag från dag 1b till dag 1d. Den enda dagen som möjligtvis skulle kunna gå att ändra till är dag 1c. Dag 1c, passa er för en hungrig svensk.

Plötsligt, när jag sitter och skriver ett mail, kommer Rikards kompis Jenny in med två kalla öl och en Pizza (vissa vet hur män skall tas). De ska tydligen ut snart och de peppar mig att följa med.

Strax innan vi ska gå ut har jag fått klart för mig vad jag måste göra för att få ett nytt pass. Jag måste hem till Sverige fortast möjligt och tillbaka till England helst samma kväll för att dagen efter det ta ett flyg till Vegas.

Frågan är hur...

Läs även: Herre min skapare vilken resa!

Share: