Herre min skapare vilken resa!

Share:
6 juli 2010, Skriven av: Kippe
Publicerad i: Kippes pokerblogg
Herre min skapare vilken resa!
Det finns ingen anledning att inte börja med en ursäkt till min herre, för herregud min skapare vilken resa jag har gjort (förlåt återigen, fader).

Som den rospigg jag är brukar jag säga att du ska ha valuta för pengarna. Jag har med säkerhet fått valuta för att flyga maximalt antal timmar i förhållande till vad en flygbiljett kostar.

Resan till Vegas skulle handlat om en herre som satt till höger om mig på flygplanet. En till synes stor man som jag först inte tyckte om för fem öre.

Han hängde i stort sett över mig, flåsade mig i nacken och drog då och då upp sin feta stora sedelbunt - bara för att visa, typ - men det visade sig vara en riktig gentleman som jobbade som politiker i Indien och som älskade Dalai Lama och Ghandi. Tidigare innan grinden tog för mycket tid var jag intresserad av just Ghandi och Dalai Lama - lycka med Dalai Lama är att rekommendera..

Hur som helst. Det jag först tänkte skriva om kom att handla om något helt annat.  

Det hela börjar med att jag står i kön till securtyn på Heathrows flygplats. Plötsligt märker jag att mitt pass håller på falla samman. Ena hörnet där mitt fotografi  sitter bokstavligt talat halvt löst. Får genast för mig att det här måste ha hänt nu för annars skulle väl personalen på Arlanda ha uppmärksammat att passet var sönder?  

I efterhand var det nog inte dumt, men dum som jag är uppmärksammar jag passkontrollanten om att passfotogarafisida glappar. Den trevliga passkontrollantdamen blir osäker ifall jag kommer kunna resa vidare och ber mig därför att återigen ta upp frågan imorgon då jag ska flyga till USA.

Senare på kvällen checkar vi (Erik, tysken och fransmannen, nej ingen bellman med) in på Marriot hotell som ligger precis bredvid Gatwicks flygplats och jag kunde  inte sova en blund. Inte för att jag var orolig för mitt pass utan för att jag har en tysk som snarkar utöver dess like. Herregud, sök hjälp för guds skull (skapare, förlåt). Har aldrig hört något av dess like.

När det är 2h kvar innan vi ska upp tar jag det drastiska besluten och tar med mig kudden för att lägga mig i badkaret. Om ni någon gång skulle hamna på en efterfest och sängplatserna är upptagna - badkaret mina vänner, take it.

Hur som helst. Efter två timmars sömn har jag förträngt att passet inte är i bästa skick, men blir snabbt påmind när jag står inför incheckningen. Jag frågar inchecknings-tjejen om hon tror att jag kommer in med passet i USA.

Tyvärr har hon nog haft en något sån jävulskt dålig dag och säger något spydigt som jag inte vill tala om för jag blir näst intill tokig på tjejstackarn. Snabbt kommer dock en annan passkontrollant och hipshops händer något jag inte hade räknat med.

Folk får tro och tycka vad de vill om mig, men vid trånga situationer sätter min hjärna igång och arbetar i ultrafart. Hjärnan börjar organisera hur jag fortast möjligt ska få ett nytt pass.

Fortsättnings följer...

Share: