Ken Lennaárd: Harry, Tärning, gammelgädda och fätta

Gammelgäddan

Det var en gång för länge sedan på en kräftskiva på Väddö. De till åren komna kusinerna Harry och Tärning, satt på ljugarbänken och njöt av sommarnattens ljus och ungdomens spring.

Det var som sprunget ur en Albert Engström-tavla och jag slog mig ner vid rospiggarna för att mäta mina krafter.

Men jag hade inget att sätta emot Harrys historia om gammelgäddan i Väddöviken. Om jag förstod saken rätt, klockan var trots allt en bra bit efter tolvslaget, så hade Harry knackat hål i isen vid vassen och plockat upp tolvkilosbjässen med bara händerna.

Men då låg det förstås en två kilos abborre i magen på den.

- Men var du inte rädd att gå igenom isen? undrade jag.

- Det har jag gjort en gång.

- Vad hände då?

- Äh, jag klev upp igen och gick hem.

Bättre fly än illa fäkta tänkte jag och styrde över samtalet på jakt.

Tärnings ögon sken upp så att jag trodde att lösgommen skulle glida ut med salivflödena.

Han var tydligen känd för att ha sprungit efter kjoltyg i hela sitt liv. Och enligt ryktena så hade han inte slutat än trots att han passerat åttio. Och det här var innan Viagra fanns.

Tärning började breda ut sig om sina erövringar. Det verkade som att han kunde prata i timmar så jag avbröt honom och frågade gubbarna vad de tyckte om att ge kvinnor oralsex.

Det hade de aldrig hört talas om. Jag förklarade vad det var och undrade om det var något som de kunde tänkas uppskatta.

- Nä, fy fan, sa Harry och spottade demonstrativt ut snuset i grusgången.

- Jo, jo, sa Tärning, vars ögon plötsligt såg ut som en soluppgång. Släcka fätta, dä skulle jag verkligen kunna tänka mig.

Ken Lennaárds blogg