Gubben som var min vän

Glad gubbe

Bästa sättet att bli bra på turneringspoker är att spela en ziljon turrar. Det görs med fördel på nätet då det skulle ta alldeles för lång tid live.

Kombinera det med studier av instruktionsvideor på nätet och ett ärligt ifrågasättande av ditt eget spel. Försök också hitta en studiegrupp att diskutera med eller ännu hellre en mentor.

Vill du bli bra på riktiga pokerturneringar så måste du även spela sådana, liveturrar alltså. Det finns ett flertal parametrar som du måste förstå och bemästra.

Som till exempel att jobba på ditt pokerface, lära dig att läsa dina motståndare, och disciplin.

Det sistnämnda brukar nätproffsen ha problem med då de tycker att liveturneringar går så långsamt.

Jag tycker precis tvärtom och måste hela tiden selektera vilken information jag ska ta till mig och bearbeta.

Att förstå den personliga dynamiken mellan dig och dina motspelare är en av de viktigaste parametrarna som finns i livepoker.

Att försöka vara vän med dina motspelare är nästan alltid den överlägsna strategin.

Ibland är jag duktig på det och ibland är jag rent ut sagt usel.

Den bästa jag någonsin sett. Den som kan vara bäst i hela världen på det. Det är Christer Björin.

Han skakar nog på huvudet åt mig ibland. Men hade han haft lika mycket otur som jag så skulle han kanske förstå…

Han har försökt coacha mig på området. Jag har gjort framsteg även om han kanske tycker att jag är talanglös.

I sådant fall har han fel. Jag kan vara, och är i grunden, snäll och social.

Särskilt mot äldre gentlemän i Vegas. Jag brukar säga att jag är vän med Christer Björin. Det brukar få dem att öppna kompisporten och hissa upp mungiporna.

Turneringspoker som sagt. Om du vill bli bra på det så måste du nöta liveturrar. Bästa stället i världen att göra det är i Las Vegas.

Du kan nöta lagom stora turneringar med bra struktur varje dag.

Du får möta tvättäkta nötter och tvättäkta världsspelare i en skön blandning. Du vet ofta inte vem som är vem från början vilket tvingar dig att vara uppmärksam och anpassa dig snabbt.

Det finns en hel del gamla rävar också. Underskatta dem inte. Tro inte att de bara är tighta och är lätta att köra över.

En av dem som jag spelat mot i många år hamnade till vänster om mig.

Det är alltid extra bra att bli kompis med spelaren till vänster. Särskilt gamla rävar som gärna släpper små potter till dig för att odla sin tighta image och ta tillbaka allt med råge mot den de ogillar.

Vi satt och mös några timmar tillsammans. Tills jag fick KQ i lilla mörken och floppen kom Q,Q,5.

Det smällde ordentligt innan han stoppade in sin djupa stack på turn utan outs.

Han blev röd i ansiktet. Inte för att han spelat dåligt utan för att hans vänlighet var obönhörligt avslöjad som strategi.

Dagens efter hälsade han inte ens av skam.

Lite gulligt tycker jag. Det är ju bara ett spel.

Av någon sjuk anledning gillar jag honom på riktigt nu.