Göran..

Skriven av: Dilba Demirbag
05 November 2012
Publicerad i: Dilbas Pokerblogg
granopt

I nio långa år krigade han. Med smärtor. Med behandlingar och operationer som tände nya ljus.

Hans motståndare cancern är den jobbigaste motståndare någon kan hitta. Elakast av dom alla. Ren ondska.

Men Göran var en sann krigare i hjärtat. Fantastiskt duktig på att ta svårigheter och verkligheten med svårigheter utan att ge upp.

Det stora varma hjärtat han bar omkring på.

Hans spelstil som pokerspelare var likadan. Han gillade inte att ta risker. Han spelade fin, stabil poker.

När alla andra hade gett upp, satt han shortstackad genom turneringar och överlevde. Total disciplin och framför allt så älskade han att spela två kort.

Och det var det som höll honom uppe den sista tiden, det han tyckte var roligt. I somras hängde vi ut, eller snarare jag tvingade ut honom. Han var mager och hade ingen matlust.

Han gjorde sig ofta lustig över sin tappade vikt och sitt sjukdomstillstånd. Svart humor.  Jag övertalade honom att vi skulle gå någonstans så trevligt att han skulle få matlusten tillbaka.

Först hade jag tänkt att vi skulle åka till den lilla gula stugan nedanför Eriksdalsbadet och äta något grillat. Vi parkerade och skulle gå dom 50 meter mellan restaurangen och parkeringen.

Jag lurade Göran först att det var På Erikdalsbadet för att han skulle få en surprise och jag tänkte mig att han inte skulle tycka att det såg särskilt kul ut att äta där inne. Sen sa jag att jag bara skojade och gick ner till Gula Stugan som dessvärre inte hade öppnat än.

Då kom jag på en annan riktigt trevlig restaurang som ligger  vid vattnet i Hammarbysjöstad. Så vi åkte dit, lånade deras BG, beställde två ceasarsallad och satte oss i solen vid vattnet.

Det här är en av dom stunder med honom som jag aldrig kommer att glömma. Hur han retade mig när jag förlorade. Hur glad han var. Hur härlig han var att hänga med och skratta ihop med.

Jag hade sett Göran under ganska många år innan vi faktiskt pratade lite mer och blev vänner. Första gången vi verkligen pratade på riktigt var för ett par år sedan när vi åkte mellan CC och Krukan. Han frågade om jag skulle till Krukan efter CC och sa att jag kunde åka med honom dit om jag ville för han skulle dit.

På vägen pratade vi om allt möjligt och han berättade att han hade cancer. Efter den kvällen så kändes det som jag fick en ny vän.

Under tiden efteråt så har vi pratat en del. Och jag har väl aldrig riktigt velat ta in hur allvarligt det var. Mest för att jag inte ville ge upp.  Jag ville tillföra honom så mycket hopp och styrka som jag bara kunde. Men han påminde mig ibland om hur allvarligt det var och jag sa till honom att han skulle vinna den här.

Igår morse kom verkligheten som ett hammarslag mitt i nyllet. Och det känns så overkligt att jag tydligen inte kommer att ta in det än. I min värld ses vi snart och spelar någon turre ihop. I min värld försöker jag fortfarande hetsa honom att spela lite aggressivare och han bara muttrar vänligt men bestämt att åh, nej, då blir han så nervös.

I min värld så har det inte sjunkit in att den där vidriga sjukdomen drog ut. Den vann och tog en av dom finaste människor jag har mött.

Göran hade sagt till en gemensam vän en kort tid innan att det är svårt att överleva med bara en ante. Och så var det ju. Men jag önskar bara att jag hade fått ge honom ett gäng av mina marker. Jag hade chip-dumpat till honom direkt om jag bara hade kunnat.

Nu är det som det är. Och för min del om jag känner mig själv rätt. Så kommer det inte att sjunka in på riktigt förrän om ett tag. Några veckor.. kanske månader.. då det kommer över mig att jag aldrig kommer att få träffa honom i det här livet igen. Men inte än. Jag känner mig inte redo för att ta in det på riktigt, inte än.

Bilden är ifrån när vi satt och spelade BG i solen.

Göran. Finaste vännen. Jag kommer att sakna dig. Vi ses senare, då ska jag spöa dig i BG. Bara så att du vet!

dilba

Vänligen fyll i all information som efterfrågas!

Det blev fel när kommentaren skulle sparas!

Du måste vänta i tre minuter innan du kan kommentera igen

Kommentar tillagd. Tack!

Peter Kvisthammar 2012-11-07 03:17:32

Jätte fint skrivet, en hyllning till en sann krigare i ordets bästa betydelse. Jag fick tyvärr inte känna Göran så länge men vilken kämpe.

dilba 2012-11-05 15:33:44

Ja han var genomfin Göran. Tänk att lämna ett sånt intryck hos andra som han har gjort.

Gunnar Goude 2012-11-05 10:21:27

Riktigt fin bild och minst lika fina ord. Tack!

Björn Gustafsson 2012-11-05 09:10:16

Vackert Dilba och fint minne av den alltid lika sympatiska och glada Göran!

RIP Göran!