Gårdagens sittning får räcka

mrpoker8

Frugan undrade om mina planer för kvällen vilket var poker. ”Men du sa att poker var sämst på torsdagar.” ”Ja, men jag sa inte att det var dåligt.”

Jag kom att tänka på att förra torsdagen var vi bara fyra spelare och fick inte ens ihop ett gäng. Igår var bordet inte heller fullt hela kvällen, långt därifrån till och med.

Det lär bli dålig poker ikväll, om det ens blir något överhuvudtaget på kasinot. Det blir myskväll med tjejerna istället för mig. De är ute och hyr filmer till pappa. Jag hoppas att de väljer bra så jag slipper skälla på dem.

Igår gick det bra på pokern. Det var inget bra spel, men jag träffade några toppar som jag kunde jobba in några syner med.

Redan tidigt på kvällen vann jag en stor pott, vilket alltid hjälper till med harmonin och disciplinen.

En irländare på 50+ dök upp med ett stort leende och en Chuck Norris t-shirt med texten ”I don´t need a weapon. I am a weapon.” Det är en fantastisk klädsel om du vill sälja in en fiskimage. Jag vet inte om han tyckte att han var en torsk eller haj, men han spelade 90 procent av alla händer och hade ingen aning om vad pottodds var.

Vi blev snabbt kompisar och berättade historier för varandra. Han hade kul trots att han blödde som en gris.

Han limpade från mellan position och jag limpade med bakom med metkrokarna. Den tighta bulgaren som definitivt spelar för att vinna och har suttit vid pokerbordet varje gång jag varit där det senaste halvåret höjde upp bakom mig till 70. USA-rumänen synade bakom på knappen. Sb la sig och bb som var en ung spanjor smackade om till 240 med 300 bakom.

Irländaren la sig mycket motvilligt.

Spindelkänslan sa åt mig att lägga mig. Jag insåg också att situationen var allmänt dålig. Men den unga spanjoren såg riktigt svag ut och jag var övertygad om att han försökt en riktigt usel squeeze.

Bulgaren hade runt 600-700 och USA-rumänen skulle garanterat lägga sig. Jag slog om till 510 efter en rätt lång betänketid. Bulgaren blixtställde, vilket kändes som att mina metkrokar fastnat i pungen.

Den unga spanjoren la sig, trots runt 6 gånger pengarna. Han sa efter potten att han lagt AK vilket låter helt absurt, men det stämmer förmodligen.

Efter att dealern gjort sitt jobb så snärtade bulgaren upp två röda kungar. Jag visade upp mina två svarta knektar och tog hem potten med runner runner klöver.

Bulgaren flög upp ur stolen.

”Increíble! One out. One outer!”

Sedan försvann han. Han ringde säkert någon kompis och berättade att han precis fått tugga en enoutare i en 6K-pott.

Annars var spelet lugnt och fint. Det danska spöket lyckades dubbla upp och började direkt fråga om raken och grimaserade stort och ljudligt när han insåg faktum om saken.

Spanjorerna tittade på honom och varandra, och på honom igen. Det finns inte en matador i hela Spanien som skulle förnedra sig så mycket att de skulle fråga om raken i en pott de vann. Det är som att springa runt med naken bak på tjurfäktningsarenan, fast mycket värre såklart.

USA-rumänen klagade på det mesta och de flesta och hur de spelade. Även när han inte ens var med i potten.

Ett par fiskar gulade och vi var plötsligt bara sex. Den unga spanjoren som alltid spelar shortstackad reste på sig och gick. Det resulterade i att det danska spöket gjorde samma sak. Men först spelade han sin hand utg såklart.

Klockan var inte ens två och vi var bara fyra kvar. Raken är absolut mördande då. USA-rumänen och den spanska grisen utgjorde inget värde, men den leende irländaren satt med 800 euro framför sig. Hur det gått till hade jag ingen aning om men jag beslöt mig för att sitta kvar.

Sedan kom en full och glad spanjor (mest full) i D&G-tröja till bordet och beställde en rom och cola till. Sedan dök ett par andra upp. Sedan dök den unga shortstackade spanjoren upp igen vilket var en överraskning.

Plötsligt var vi fullt bord igen. Det var en större överraskning.

Ett par timmar senare såg jag det danska spöket stå och raila Black Jack bordet. Det var en ännu större överraskning. Mitt liv har blivit enklare när jag slutat försöka första andra människor, men jag fick ett litet återfall igår.

Den fulla D&G-spanjoren valde att lägga ett öppet färgstegedrag på turn för en bet som inte var mycket större än floppbeten.

USA-rumänen drog igång en lång utläggning om hur dåligt spelat det var och allt det andra du hört förut. D&G-spanjoren blev upprörda och förklarade att han inte kunde ta chansen då det var hans sista pengar och han ville fortsätta spela.

Det var ett argument USA-rumänen inte tyckte var bra. De fortsatte att tjafsa tills jag med myndig stämma avbröt och förklarade att D&G-spanjoren hade gjort rätt. Det fanns bara en chans kvar - kortet på rivern alltså - och att det var rätt spel att lägga sig.

D&G-spanjoren tittade på mig och nickade uppskattande. Han fattade att jag fattade.

USA-rumänen tittade på mig och nickade. Jag fattade att han fattade.

Till sist kom Floor och berättade att det var dags för kvällens tre sista händer. Precis innan den sista skulle börja dök en finländare upp och sa ”Oh my good, I am so drunk”.

Han ville spela poker och tog upp några skrynkliga femtiolappar ur fickan. Floor sa att det var försent. Jag förklarade att det inte alls var det utan att det var en hand kvar.

Finländaren sken upp som en sol och hela bordet välkomnade honom så Floor växlade hans 250 euro till marker.

”Oh my good, I am so drunk. I am all in.” sa finländaren.

”You have to wait untill I have started dealing” sa dealern.

Vi var fem spelare kvar. Den leende irländaren la sig och jag tittade tyvärr in i 64 i hjärter och fick motvilligt lägga mig. Jag hade haft perfekt läge att limpa till finnen bakom mig. Det hade varit svårt för någon annan att syna hans all in med mig bakom.

Finländaren gick all in verbalt en fjärde gång. Den här gången lyckades han till sin stora glädje.

Han hade inte tittat på sina kort, men blev mycket besviken när alla la sig. Hans 97 i hjärter fick nöja sig med att vinna mörkarna.

Jag föreslog att han skulle gå till roulettebordet. Men han ville inte. Han ville spela poker. Det ville resten av bordet också. Men det var slut.

Många har sagt att de gillar att läsa om mina äventyr vid pokerborden. Men jag får inte så mycket kommentarer på dessa berättelser.

Vad tycker du? Uppskattar du dem eller vill du hellre läsa om annat?