Gästblogg – vem döljer sig bakom adventskalenderns lucka nummer 22?

Kens Jul

GÄSTBLOGG 22 december:

Dagens Wunderschöna seniorråd:

Att bli våldtagen är som när det regnar. Det går inte att göra något åt saken så det är lika bra att njuta av åkturen.

Dagens Wunderschöna juniorråd:

Om du nödvändigtvis ska fälla upp ett paraply så gör det inte inomhus. Det kan göra väldigt ont där bak.

Folk verkar tycka att jag är knäpp, men då får de gärna tycka det. Jag dansar i regnet för att jag gillar det, och pappa säger att det är okej.

Han är min förebild och idol. Han och Mr Sunshine himself dybban. De är mina idoler och allt de säger är sant.

Sedan har vi Ken. Han är värre än kokain för mig. Jag är fullkomligt besatt av honom och kan inte sluta tänka på honom. Jag gick till en psykolog som sa att överdrivet förlöjligande av sig själv kan vara ett tecken på skyddsmekanismer mot att man de facto är en pellejöns. Sedan sa han att min besatthet av Ken kunde handla om att jag inte klippt av navelsträngen till min far, och därför letar nya fadersgestalter och blir otroligt besviken när de inte vill vara min pappa.

Vilket otroligt nonsens. Navelsträngen går till mamman.

Sedan gick jag till en hypnositör för att bli av med mitt beroende av Ken. Men det slutade med att hypnositören nu läser Kens blogg istället.

Just det, jag har en tjej också. Hon blev inte glad när jag skrek ”Keeeeeeeeeeen” vid the point of no return. Det blir nog inget mer där på ett tag.

Jag har bestämt mig för att Ken har fel och jag har rätt. Min far sa alltid att om man tror tillräckligt hårt så blir drömmen verklighet. Jag tror allt jag kan. Snart tror jag att det funkar.

Dybban har också ställt upp och försökt hjälpa mig som den goda vännen han är. Han föreslog att jag skulle böta pengar till honom varje gång jag pratade om Ken eller sa hans namn. Det var en väldigt bra och omtänksam idé. Tyvärr blev det alldeles för dyrt, vilket gjorde mig lite nedstämd. Dybban tog mig på en tur i sin nya bil för att pigga upp mig.

Jag går stolt baklänges genom livet. Om någon tycker att jag är konstig så får de tycka det.

Jag tycker att Ken är dum. Han säger att det är jag som är dum i huvudet. Jag fattar inte vad jag har gjort honom? Det enda jag har gjort är att jämföra honom med Hitler, men det var på skoj så om han är sur för det så har han fel.

Vad han inte heller vet är att jag är halvtysk. Tyskarna fattar inte heller det och blir tyvärr lika upprörda när jag sieg heilar vid rastplatser på Autobahn, trots att jag bara gör det som skämt. Precis lika upprörda som de färgade i Vegas när jag skämtsamt sa ”Wass up nigga´s?” en gång.

Folk har ingen humor, men det är inte mitt fel för jag har aldrig några dåliga intentioner. Har man inga dåliga intentioner så kan man aldrig göra fel. Det har pappa sagt. Dybban håller med.

Häromdagen fick jag ett utlåtande av min brors dotter på sex år. Hon sa:

-     Farbror Mattias, det kommer aldrig något vettig ur din mun.

Inte visste jag att de läste Kens blogg på dagis men det visar hur han vrider och vänder på allt. Men mig lurar han inte. Jag vet inte riktigt hur gammal jag är men min sambo säger att jag är runt nio.

Ken säger att det finns noll chans att min IQ är över 100 och vill sätta 100 000 kronor på det. Men dybban säger att det visst finns en chans. Jag gjorde några IQ-test på nätet bara för att bevisa för mig själv att jag klarade av att göra det, inte alls för att Ken påverkar mig. Men jag tänker inte slå vad med Ken för han är dum.

Pappa säger att jag har intelligens. Det räcker för mig. Dybban säger att den som tjänat så mycket pengar som jag måste vara intelligent.

Ken säger att även en blind höna kan hitta ett korn. Vem som helst kan inte vinna en turnering, men vilken dåre som helst kan göra det. Du kan inte vara lugn, försiktigt och balanserad. Du måste vara antingen väldigt skicklig eller en komplett dåre för att klonka.

Jag har ingen aning om vad han snackar om, men jag gillar att spela poker. Tyvärr så går det inte så bra. Jag kanske är en sådan där fisk alla pratar om, men det är kul så jag spelar.

Jag har också många smeknamn. Ett kärt barn har många namn. Det är kloka ord som min pappa uppfunnit. Få människor har haft fler smeknamn än jag.

I Pokervärlden kallas jag bland annat för tomte, pajas och jubelidiot.

När jag gick i kyrkans barntimmar så kallade man mig för ”gubben med käppen”.

I min barndom kallades jag bland annat för ”Galten”, ”Psycho”och ”Nazi”. 

I milltären kallades jag för "Auschwitz” och ”Nollan” 

En gång sa en tjej till mig att jag såg ut som Robbie Fowler. ”Men han är ju ful” sa jag. ”Jag vet” sa hon.

När vi träffar pappas kompisar vill brorsan att jag ska presentera mig som "den yngre", för då vet dom att han är den "förståndige".

In your face Ken! Jag slår gärna vad med dig om att jag har haft fler smeknamn än du.

Men om jag känner Ken rätt så skulle han säkert vrida på det och få det till något negativt.