Gästblogg – vem döljer sig bakom adventskalenderns lucka nummer 17?

Ken

(Observera att detta är ett försök att underhålla, och att jag under humorns fana tar ut svängarna ordentligt. Det är ingenting illa menat.)

GÄSTBLOGG 17 december:

Det handlar om prioriteringar. Jag har jobbat hårt i många år för att ta mig till positionen där jag befinner mig idag. Jag vilar aldrig. Jag jobbar nonstop ute på touren. Det blir långa dagar och ännu längre nätter.

[BILD: Jag själv helt utslagen i en hotellkorridor med ansikten nedåt.]

Jag känner alla, och alla känner mig. Det är min tillgänglighet som är min storhet. Vem skulle kunna göra det jag gör? Jag säger inte många säger jag.

Jag har bråkat en del genom åren, men det har jag glömt bort nu. Mina arbetsgivare är riktiga stjärnor och jag gör som de säger och bråkar mindre. Jag har vuxit upp och jag tycker att det är löjligt hur alla bråkar med varandra i den svenska bloggvärlden.

Jag försvarar de mina och trampar du på mig eller min knorf så lovar jag dig att den här kattens klor fortfarande är vassare än de flestas.

Jag har många favoritstopp på touren. Monaco är mitt favoritstopp på touren. Här ser du mig på en dag på kontoret.

[BILD: Jag på en Jetski i Monacos hamn med en paraplydrink i högsta hugg]

Jag har jobbat hårt för min position idag. Jag har jobbat hårt med att utveckla mitt skrivande. Jag har jobbat hårt för att bygga upp mitt nätverk. Jag har jobbat hårt under cover, off the record, och on the spot. Ingen vet mer än jag.

Jag ska skriva en bok en dag. Jag skulle kunna skriva värsta boken med allt skvaller jag sitter på och allt galet jag varit med om. Jag håller på att skriva en bok. Men det blir inte en bok som folk förväntar sig av mig. Det blir någonting helt annorlunda.

Jag har ett tufft liv. Jag var på en supertrevlig middag igår med mina vänner Daniel Negreanu, Kara Scott och en hel drös framgångsrika unga nätspelare som gillar att bjuda.

[BILD: Jag och Daniel Negreanu med bävermössa på huvudet som skålar i champagne]

Efteråt var vi på Jimmy´z hela natten lång. För er som inte varit där så kan jag berätta att det är världen ballaste och pouläraste nattklubb där en Coco-Cola kostar 30 euro. Jag köpte en på vägen tillbaka till vårt VIP-bord och fick ingen dricks tillbaka på min femtiolapp. Så coolt är Jimmy´z. (Inte för att jag dricker Cola såklart, utan för att jag skulle göra ett crazy spex.)

Vårt VIP-bord var helt crazy. Holländarna vid bordet bredvid med Luke347GBjj32 i spetsen försökte bräcka oss men vi beställde in dubbelt så mycket champagne. Efteråt var det spännande när grabbarna klunsade om en nota på tre norska årslöner. Det var verkligen sjukt kul hela kvällen igår.

Jag mår idag som jag förtjänar. Jag har trots det klivit upp ur sängen och sitter nu redan klockan två och skriver detta för att jag jobbar så hårt. 

Jag saknar knorfen men jag måste göra mitt jobb. Jag har inte sett honom på nästan tre veckor nu. Jag saknar honom så att det värker. Men jag måste göra mitt jobb. Det handlar om prioriteringar.