Gänget från Sky samlades igår

soffa2

Det var den gamla vanliga ligan, Jonne, Pavan, Lilla David, Isberg, jag och den tvåfaldiga världsmästaren i Backgammon Jokern.

De satt alla samlade runt ett BG-bräde när jag kom till Piccolino I Kungsan.

De var grabbarna från förr som numera börjat likna gubbar så smått. Lite mindre hår, lite mer gråa hårstrån, och mera kilon runt midjan, men annars var allt som vanligt.

Alla hängde vi på Oxen, men vi hängde också mycket på Sky som var en konkurrerande klubb.

Solen sken, ölen var kall, men sällskapet var ännu bättre.

Det drogs anekdoter, det skvallrades och det skrattades. Precis som det ska vara. Det var synd och skam att jag var tvungen att gå så tidigt.

Det skvallrades om en kvinnlig profil som vill vara en pokerprofil och duktig på poker. Det går inte så bra för henne och tyvärr är hon helt spelsjuk enligt hela gänget. Det underlättas inte heller av att hon inte kan spela poker. Särskilt inte när hon tror att hon kan det.

Det kommer tyvärr sluta illa.

Dagens bästa anekdot handlade om “Slutstationen”, en spelklubb i stan som egentligen heter någonting annat men kallas för “Slutstationen” för att där hamnar alla till sist.

Ändstationen skulle också kunna vara ett passande namn. Eller varför inte Sopstationen med tanke på vad som hände härom natten.

En natt började det lukta bränt. Sedan började det lukta ännu mer.

Rulle vaknade till i soffan som är känd för att de hittat en död råtta I den.

Soffan alltså. Inte Rulle.

-         Det luktar bränd plast, sa någon.

-         Det brinner, sa Rulle.

-         Det brinner i soprummet, sa Peter Korean (som är korean men inte heter Peter, men kallas för det i alla fall då han sa att han hette det när han började gå på klubbar på nititotalet.)

Någon inte så frisk person hade tömt askfat i en stor soptunna som nu brann friskt.

-         Snuten kommer, skrek någon.

Det skapade ordentligt oro i lokalen, till skillnad från branden alltså som ingen brydde sig om.

-         De e lugnt, sa Inmeddegen. Jag kan snacka med dom.

Det var då paniken satte igång på riktigt.

Lokalen tömdes snabbt.

Vi skrattade gott åt den roliga historien.

Jag var genuint ledsen när jag var tvungen att lämna det otvungna och muntra sällskapet.

Det var riktigt synd för bloggen också då det vankades fler riktigt bra anekdoter.