Fyllespyor på facebook

Angry Drunk

Uppvuxen i ett samhälle och miljö med total spritromantik var det inte konstigt att det var vad jag ville syssla med i tonåren.

 Men väldigt sorgligt.

Hela Sverige hade faktiskt ett totalt alkoholfokus på sjuttio- och åttiotalet. Det snackades om alkohol, det drömdes om alkohol, det firades med alkohol, det tröstades med alkohol, det förbrödrades med alkohol, det förbittrades med alkohol, och semestern tillbringades med alkohol. Kort sagt så söps det så in i helvete.

Hur många hjärnceller jag supit upp går inte att räkna, framförallt minnet verkar ha tagit den största smällen. Vilket inte är bra, särskilt när man vill spela poker på hög nivå. Tur att jag hade ett fenomenalt minne att slösa med från start.

Alkohol har förstört obegränsat för mig.

Alla pengarna jag druckit upp, inklusive att jag bjudit andra fyllskallar som vare sig tackat eller kommit ihåg.

All förlorad tid. Fyllor jag inte kommer ihåg. Baksmällor jag helst vill glömma.

Förstörd fysik. Pizza, video och cola istället för gymmet och färskpressad juice.

Direkta och indirekta skador har förstört obegränsad som sagt.

Med tanke på samhället, miljön och min personlighet var det liten chans att jag skulle klara mig undan.

Men vet du vad, ansvaret var och är till syvende och sist alltid mitt eget.

Till skillnad från många andra så fattar jag det. Individen har alltid ett ansvar.

Skadorna hade blivit mindre om jag inte lärt mig så sent av mina misstag.

En av de sakerna som förstört mest i samband med fyllan är min stora käft.

Min miljö, och kanske min personlighet, gjorde mig hårdhudad som få och jag har stor erfarenhet av att slänga käft med likasinnade.

Talang hade jag, tränat har jag och nu är jag riktigt svårslagen.

När jag träffar på ömtåliga varelser så blir det ibland en kulturchock. Inte för mig men för de ömtåliga varelserna.

Jag gillar att provocera. Jag gör det också som en humanistisk gärning. Folk är inte medvetna och jag vill hemskt mycket gärna att det ska vakna. I alla fall några av dem. Eller åtminstone en.

Problemet är att när jag varit full så har jag ingen koll på var gränsen går. Jag har trampat över, sårat människor och gjort dem illa.

De tycker att jag är en idiot.

Och vet du vad, de har rätt.

Jag vill inte definieras som den personen, men det är vad jag sagt och det är vad jag gjort. Det är inte jag enligt mig själv. Jag är så mycket mer, och mycket finare.

Men det är en del av mig, och det är tyvärr det enda vissa sett.

Om de tycker att jag är en idiot så har de tyvärr rätt.

Då jag ofta varit på gränsen, både nykter och full, så vet jag numer exakt var gränsen går.

Till skillnad från de flesta andra som aldrig testat gränserna.

Alla har många gånger gått över gränsen precis som jag. Du med. Men jag tror inte de flesta är medvetna om det. Inte du heller.

Skitsnack, hårda ord och överdrifter kommer alltid i släptåg är alkoholen rullar fram.

Nu finns det facebook. Till skillnad från forum så är man inte anonym där.

Strålande tycker jag. Men sorgligt är det.

De dumheter som tidigare stannade vid ett köksbord med en flaska sprit klockan fem på morgonen – som redan glömts bort fem minuter senare – finns nu förevigat på facebook.

Jag har inte facebook, jag kommer aldrig skaffa facebook, men frugan har, så lite hum om det hela har jag.

Dina vänner är mina vänner, så funkar det. Anna bjuder gärna in någon ifall de har gemensamma vänner.

Hon har några tusen vänner och vänners vänner där.

En dag kom en riktig fyllespya från en ung kille.

http://www.casinotop10.se/har-dilba-mest-har-pa-pungen-eller-ryggen

Vad Christoffer Nilsson hade emot min fru stod höljt i dunkel ända tills igår, då det kom fram att det är Dilba Demirbags boy toy.

Fortsättning följer.