Frieriet som aldrig blev av

Rocco Palumbo
Rocco Palumbo.

En Rocco vann WPT Venedig med Mike Sexton på tredje plats. Det är typ allt som hänt i pokervärlden i helgen.

Ingen världsmästare som gått gul.

Ingen världsmästare som gått till horhus.

Inte ens en miljardknatte som gått plus eller minus.

Jag har varit i Venedig och om du någonsin vill få en tjej att kära ner sig i dig så är det dit du ska.

Det finns ingen mer romantisk stad. Men åk inte dit på sommaren när det är för mycket turister och stinkande avfall.

På sommaren rekommenderar jag istället ett besök i rosornas stad – Visby.

Men om det inte är internationellt nog så får du ta Paris.

För två år sedan hade jag tänkt spela ovan nämnda turnering i Venedig och samtidigt fria till Anna på Ponte de Rialto som är Venedigs mest berömda bro.

Jag ser en fin symbolik i att fria på en bro. Man kliver på från ena hållet och kliver förhoppningsvis av på andra sidan som ett par på riktigt.

Eller så kan man gå åt varsitt håll.

Beträffande frieri rent allmänt så rekommenderar jag att träna innan.

Jag menar inte att fria till en massa random tjejer utan att träna på vad du ska säga, var du ska göra det och så vidare.

Förberedelse är alltid bra och ofta skillnaden mellan succé och fiasko.

Men om du är förberedd på ett nej så kanske du borde vänta lite istället.

Jag friade på en strand till Anna. Symboliken fanns där med havet och horisonten.

Anna älskar också havet så ur den aspekten var det också bra.

Jag kunde ha förberett mig bättre. Det flöt inte på perfekt. Men jag uppnådde önskat resultat, om än efter lite förvirring.

Succé alltså.

Anna gillade det så mycket att hon sa ”igen” hela våren och sommaren efter det.

Hon ville att jag skulle fria om och om igen. Jag var inte lika sugen. Det är dåliga odds på det när hon redan sagt jag en gång.

Men Anna blev så glad varenda gång och jag är en gambler av naturen så det blev rätt många frierier innan vi gifte oss.

Det tyckte hon också var så kul så att hon nu vill göra även det flera gånger.

En gång i livet ska jag ta henne till Venedig. Jag tar henne till Ponte de Rialto för att gå ner på knä igen.

Sången får en gondoljär stå för, annars kanske det blir suckarnas bro istället.

Ken Lennaárds blogg