Folk skrattar alltid åt det som de inte förstår

Laugh

De gamla pokerrävarna skrattade åt internetpoker, och ännu mer åt att man skulle kunna lära sig spela poker där.

De skrattar inte längre.

Idag finns det folk som fortfarande tror att datorer inte en dag kommer vara överlägsna människor på poker.

En dag kommer de att sätta skrattet i halsen ännu en gång.

På andra sidan av myntet så har vi de unga internetspelarna som plöjt några miljoner händer på nätet som skrattar åt alla som är över fyrtio vid pokerbordet.

De skrattar dock aldrig när jag synar ner deras bluff.

Men de påstår alltid att jag är en fisk och att jag kommer att förlora på det spelet i det långa loppet mot deras balanserade range.

Balanserad range?

I livespel?

Tillåt mig asgarva.

Pokern idag är väldigt mycket mer matematisk idag än för tio år sedan. De gamla rävarna som inte ville/kunde anpassa sig är numera utdöda.

Men det betyder inte att pokerns andra ben – att kunna läsa människor – är mindre viktigt idag. Tvärtom så är det viktigare än någonsin.

Det finns hopp för mig än alltså. Det matematiska kan jag alltid komma ikapp genom att studera och nöta händer på nätet.

Men den kunskapen jag har i att läsa folk är unik. Men det är klart att nätpojkarna kan komma ikapp mig där med.

Om de har lika stor talang som jag.

Och om de lägger 10 000 timmar på livepoker.

Pokervärldens självutnämnde konung Phil Hellmuth är inne på samma sak.

http://www.pokerlistings.se/hellmuth-sagar-den-nya-generationen-kan-inte-laesa-folk-58890

Det finns många som anses som världsstjärnor som helt, och då menar jag helt, struntar i att läsa folk. Det är vanligare än du tror.

De vinner tack vara sin överlägsna spelteknik, men jag tror att även de måste utveckla sig om de vill vara vinnare i framtiden.

Den svenska pokereliten består i vissa delar också av sådan spelare. De tittar mig rakt i ögonen och säger att det där med att läsa människor är bara trams.

Och då jag är bra på att läsa folk så ser jag att de inte bluffar utan menar verkligen vad de säger.

Då måste det där med att skydda sina egna tells också vara trams.

Till dem har jag bara en fråga.

Ska vi åka Orientexpressen till Vladivostok tillsammans? Det finns inget internet på tåget, men jag tar med en kortlek så att vi har något att göra.

Jag bjuder på resan.

Och lektionen.

Ken Lennaárds blogg