Förkylt och som förgjort med tomten Mattias Andersson

Mattias Andersson

Jag har en sådan där riktigt tuff förkylning som vägrar släppa. Det känns som att någon håller ett strypgrepp på min hals och gör det obehagligt att svälja.

Lite som att ha en tomte som Mattias Andersson hängandes i byxbenet kan jag tänka mig. Vilket jag kan efter gårdagen.

Det kliar konstant och torrhostan hjälper inte alls.

Och som lök på laxen får man ingen sympati eller tröst av Frugan som tar upp sin graviditet om jag så mycket som bara tittar på henne med mina sorgsna ögon.

Titta får jag knappt heller göra på min dotter. Anna verkar tro att jag kan smitta Coco genom blickar.

Rangordningen börjar utkristallisera sig i familjen.

Igår hade jag inte ork till mycket. Jag gick inte utanför dörren, och efter att ha synat ett checkraise på turn med mellanpar för alldeles för många bb i en femdollars turre så la jag ner nätpokern för dagen.

Det enda jag hade ork till var att försöka förklara för Mattias Andersson att ett plus ett är två.

http://www.pokerlistings.se/anledningen-till-att-jag-inte-vill-bli-en-superbloggare-39845

Vi har kommit upp i 117 kommentarer till inlägget med hjälp av några andra.

I vanliga fall så schasar jag bara iväg tramset, men jag såg det som en utmaning att nå igenom till Mattias. Och jag hade som sagt inget bättre för mig.

Han attackerade mig precis hela dagen. Han ville hitta motsägelser och dubbelmoral från min sida, och höll på att kissa på sig många gånger om, när han trodde att han lyckats.

Men det enda han lyckades med var att bevisa sin egen dubbelmoral och sin katastrofala läsförståelse.

I hans speciella värld så tror han att han kan kräva svar på vilka frågor av mig som helst.

Nu fick han svar för att jag var snäll. Synd bara att han inte fattade svaren.

I hans speciella värld så inbillar han sig att han inte gjort något fel, och att han inte kan göra fel, då han inbillar sig själv att han har goda intentioner.

Precis enligt Svensk Tomteverkstads instruktionsbok, regel 12,13 och 87.

Nåja, jag fick av honom 250 spänn, och några andra fick sig nog ett gott skratt eller två.

Innan jag började blogga så kände jag att Mattias och Dybban är väldigt lika varandra på flera avgörande sätt.

Igår bevisade också Mattias att inte heller han fattar att hans skit stinker.

I sin iver att sätta dit mig så klipp-och-klistrade han hej vilt, men missade hålet i målet precis varenda gång.

Tänk dig en treåring som med våld kör ner en fyrkantig kloss i ett runt håll för att han tycker att den ska vara där så fattar du hur Mattias daddargumenterar.

Alla utom han själv kunde se vad han gjorde.

Att han blandade ihop begreppen, och tog ett svar jag gett på någonting annat och parade ihop det med ett annat av hans påståenden, för att sedan triumferande dra en slutsats av det.

Gång på gång på gång bevisade jag att han läst fel, förstått fel, och blandat ihop saker.

Jag tror inte att han ens stannade upp och reflekterade över det.

Han bara gasade på.

Precis enligt Svensk Tomteverkstads instruktionsbok, regel 5.

Han bara fortsatte att bomba på för att bevisa hans antagande att jag är fuskig och dubbelmoralisk i min argumentation.

Det enda sättet för honom att förstå är att ifrågasätta sin egen utgångspunkt och sitt eget grundantagande.

Men det går absolut inte. Det skulle bryta mot både regel ett och regel två i Svensk Tomteverkstads instruktionsbok.

På slutet hade han mycket text att ta av och då blev det fel varenda gång han gav ett exempel. Vilket skulle kunna tyda på att han mest gissar.

I boxning säger man att någon har en bra haka om han kan ta en riktig smäll utan att bli knockad.

Mattias har en bra haka, det ger jag honom. Men även om det är fascinerande och imponerande så är det rätt läskigt att titta på.

Han gav ett förvirrat intryck på slutet, likt en boxare som fått stryk i tolv ronder men ändå fortsätter att flaxa med armarna av ren betingelse.

Jag bara önskade att han hade haft någon i sin ringhörna som kunde slängt in den vita handduken.

Ken Lennaárds blogg