Flashback från Oxen igår

Fotboll

Det var match igår. En polare som är bajare var på besök och vi var två som undrade vad fan Erkan Zengin gjorde på plan bredvid Zlatan.

När vi blivit motbevisade så dök ytterligare en polare upp lagom till pint nummer två av iskall lager. Han har en fet indian på axeln. Gaddningen är Frölundas klubbmärke. Du vet den nya som de skaffade sig samtidigt som de tog bort ”Västra” ur namnet.

Jag sa åt bajaren att jag skulle ta notan om han kunde gissa vilket klubbmärke min andra polare hade tatuerat på kroppen.

Jag gav lite ledtrådar, och jag gav lite villospår. Bajarna frågade frågor och både frölundaiten och jag svarade. Det var som att åka tillbaka i tiden till TV-rummet på Kortoxen.

Där satt vi och slängde käft och var alla alltid lika tvärsäkra på utgången av matcherna. Vi tävlade i att vara tuffast genom att bjuda bäst odds, och vi försökte alltid hustla varandra.

En gång lyckades någon hustla en annan genom att tro på ”han i blå byxor” i en boxningsmatch. Han hade åkt på stryk i flera ronder i rad och ett vad modell större blev snabbt ingånget.

Matchen gick på Eurosport och det var en repris.

I andra världar skulle det anses som ett bedrägligt beteende och lurendrejeri. Men han som vunnit på ”han i blå byxor” spred glatt och stolt historien och blev hjälte i lokalen. Torsken blev hånad och utskrattad.

Så gick det till en vanlig dag på Oxen.

Min bajenpolare famlade i blindo så jag hjälpte honom med att det var ett ishockeylag, att det kunde vara ett lag norröver, men att det inte var Malmö Redhawks.

Bajarens första gissning var ”det kanske är Rögle eller något sådant”. Den gissningen hade han såklart redan glömt bort, men inte jag och mitt mål var klart. Just därför sa jag att det inte var Malmö.

Det är så trollkarlar jobbar i vissa trix. Jag är ingen trollkarl, bara en rutinerad räv som tyckte att det var skoj att gambla lite.

”Norröver” sa bajaren och klurade.

”Det är inte Björklöven, det kan vara Skellefteå, men är nog inte Luleå” sa jag.

”Var går gränsen? Brynäs till exempel, är det ett norrlandslag?” sa han.

”Allt norr om Upplands Väsby är Norrland” svarade jag. Här kan jag inflika att jag hade femma i geografi.

Bajaren försökte lyssna på frölundaitens dialekt, men han har bott utomlands i många år, i Stockholm i 12, år och har ingen dialekt som kunde hjälpa den stackars bajaren.

Jag tog förnöjt en fet tugga av min bacon- och ostburgare så att ketchupen spritsade ut på kinden. Jag torkade upp det med två pommes frites som också åkte in i den breda käften i vetskap om att oddsen var på min sida.

Österrike-Sverige var en bra match där både lagen försökte skapa någonting. Zlatan hade två gubbar som klängde på honom och det gav utrymme till Zengin och de andra.

Det blev flera öl och mer spekulationer från bajaren som vid det här laget var helt borta. Jag tror att jag hade kunnat få honom att gissa på Trondheim om jag velat.

”Det kanske inte är ett lag där han kommer ifrån” sa jag. ”Det kanske inte ens är hans favoritlag som han har tatuerat. Jag, till exempel, har funderat på att tatuera in aiks klubbmärke mitt där bak så att jag kan skita på aik varje dag.”

Men sedan dök frölundaitens elvaåriga son upp. Bajaren frågade vilket lag han höll på.

”Frölunda.”

”Varför det?”

”För att de är bäst såklart.”

Allvarligt talat, jag måste ha mest otur i världen.

Några minuter senare frågade bajaren om man fick röka på deras arena. ”Ja” svarade frölundaiten och bajaren sa ”Jaha, så man får röka i Skandinavium?”

Loppet var kört, smöret sålt, och pengarna borta. Men jag ger aldrig upp.

Vi pratade om Zlatan och när frölundaiten försökte härma honom så sa jag:

”Det låter rätt lustigt när en kille från Ängelholm försöker prata Rosengårdska.”

Han tittade på mig konstigt då han vet att jag vet att han är från Göteborg.

Matchen tog slut och det var dags för bajaren att gissa.

”Frölunda” sa han segersäkert. Som jag redan visste.

”Är det ditt slutgiltiga svar” sa jag exalterat och sken upp som en sol.

Han blev osäker, men hade inte bättre förslag, så jag var tvungen att hjälpa honom lite till. Jag sa:

”Jag trodde att jag försagt mig när jag sa att han var från Ängelholm, bla bla bla.”

Bajaren blev osäker, sedan ännu osäkrare, och sedan blev han säker och svarade:

”Rögle.”

Frölundaiten drog upp ärmen och visade en fet indian på axeln.

”Uggh” sa bajaren.

Det var roligt att se att mina gamla takter sitter i, men jag tog såklart notan i alla fall. Det hade jag redan bestämt innan jag skapade lite förnöjelse för oss alla.