Fiskar och Chips

CHiPs!

Fish & Chips i all ära, men jag föredrar Fisk med Chips alla dagar i veckan.

Förra veckan var gymmet tomt, idag fick jag vänta för att alla konditionsmaskiner var upptagna. Solen sken över Vegas. Det var som om någonting hänt, som ett blad som vänts, som ett nytt år. Luften var frisk och jag kände mig stark. Kanske hade min förvridna otur inverterats?

Det fanns vara ett sätt att ta reda på det. Det var dags för Main Event på Venetian. En trehundradollars turnering med två startdagar. Och reentry.

Reentry är som rebuy, förutom den lilla skillnaden att du måste lämna bordet och gå till desken för att köpa in dig igen. Att de på så sätt får avgift för varje rebuy är nog bara en tillfällighet. Fårskocken är lika glad som vanligt och det var glatt spel.

Vi startade på fem man. I tredje handen höjde utg (hijack alltså) upp till 350 med mörkarna 50-100 och startstack 10 000. Cutoff sa 1 100 och knappen höjde upp till 2 500. Hijack sa 4 500 och här fattade nog alla att det var stora händer ute. Cutoff ställde och knappen fick chanson att lägga kungarna. Men det kunde han inte och tur var väl det för det kom en kung på turn och sänkte spikarna.

Hijack? Han la sig efter stor tvekan och en suck. Det var nog första gången i hans liv han la damerna. Det här kan bli en del stora potter tänkte jag.

Jag var nere på 8K med mörkarna 75-150 och höjde upp i tidig postion med KT. Knappen, som precis satt sig ned, synade bakom en stor stack.

Floppen kom A,Q,7 med två spader. Jag betade ut 600 och han slog om till 1 500. Jag hade inte riktigt till syn, men det var någonting som inte stämde enligt spindelkänslan. Om jag får ett gratis kort på turn, och jag visar mycket styrka om jag synar så det är klart möjligt, så har jag odds. Kanske kan jag även reppa färgen tänkte jag och synade.

Turn var ruter åtta och gav dubbla färgdrag. Jag checkade och han betade 3 000 i potten som var drygt 4 000. Plötsligt var jag säker på att han bluffade. Knekt-tio i spader trodde jag.

Om han är på bluff så leder jag och då är det bättre att checkraisa allin fast jag vet att jag får syn och han har 12-15 outs.

Det enda jag var rädd för var KJ i spader. Inte kul att vara rätt ute och sedan dra till tre outs. Men jag måste lära mig att lita på känslan (DET hade faktiskt varit ett bra nyårslöfte) så jag gick allin. Det är alltså lätt att se ut som en komplett idiot om man är fel ute. Men om man är rädd för sådant ska man inte spela poker.

Han synade och sa “you are good” när jag visade upp min kung-tia. Han flippade upp 5,4 i ruter. Jag duckade hans femton outs och dubblade upp.

Ett sådant spel gör underverk för ens image och jag fick husera fritt efter det. Jag höjde upp 50 procent av händerna och fick tugga noll trebetar. Synd bara att jag var kortdöd och missade de flesta floppar.

Jag skulle kunna nämna en syn på rivern med K,9 på brädan A,Q,7,6,4 med fyra klöver, men skiter i det.

Jag hade spelat upp mig till 35K med en blandning av bra syner, bra värdebetar, och bra läggningar. Jag kände mig som King Fucking Kong. Om jag bara fick kort så skulle jag snart bara chipledare.

Sedan fick jag AK i spader på lilla mörken med mörkarna 150-300 och ante 50. Jag höjde upp till 1 300 och den svettluktande stora mörken med rysk accent gick allin för 14 500 med A9.

Efter den potten började han kvittra efter att ha lekt Tysta Olle i flera timmar. Han blev ännu gladare när hans knektar i stora mörken stod mot min AQ för en nästan lika stor pott.

Jag hade tappat en hel del efter ytterligare varianter och kunde sedan inte lägga mig med nötdraget mot en fi som försvarat stora mörken och floppat färg.

Att sätta en sjuoutare var såklart inte aktuellt. Jag har inte lyckats med det på hela året.

Det fick bli Fish & Chips på Gordon Ramsay´s Steakhouse istället. Där satt jag i baren och drömde om Fiskar med Chips.