Finns det hopp för den unga generationen?

Ungdomar

Mina par i Damer landade sent söndags kväll efter 17 dagar hos Musse Pigg i Florida. Därför tog jag en spelfri dag i måndags för att hänga med dem istället.

Igår klev jag ned i gruvan igen för att hugga mig lite guld. Varmt utomhus och svinkallt inomhus, precis som i Vegas. Nu rinner näsan på mig av de extrema väderomslagen, precis som i Vegas.

Men i Vegas finns det i alla fall bra cashgame. Så inte i Barcelona. Det känns som att vartenda proffs i hela Europa har hittat hit och fyller upp alla 5-10 och 10-20 bord.

PLO 20-40 har tydligen varit väldigt bra men den variansen orkar jag inte med. Jag funderar på att kliva ned på 3-6 istället för där är de dåliga enligt ögonvittnen.

Igår spelade jag 10-20. Det fanns bara en fisk vid bordet, en ryss på över 50 plus med 2K framför sig. En dansk försökte bluffa honom. Det gick inget bra. Däremot gick det bra för dansken att köpa ut och det sista värdet vid bordet muttrade, reste på sig, och försvann.

Den unga dansken satt och diskuterade med två unga ryssar. Alla tre huserade på 25-50 på Stars och de diskuterade spelet där. Den ena ryssen sa att nätpoker inte längre är ett individuellt spel.

Jag vet fortfarande inte vad som var mest häpnadsveckande - Att han sa det, eller att de andra två höll med.

Ryssarna undrade lite om de nordiska länderna och gissade på att det var Finland, Sverige och Danmark som utgjorde Norden. Dansken kände sig manad att förklara och visade med fingret på en fiktiv karta på bordet.

”Here is Denmark.”

Hans finger gick upp en bit och pekade på tre punkter ovanför från höger till vänster.

”And here is Sweden, Norway and Finland.”

Jag opponerade mig och sa att jag var rätt säker på att om man börjar från Atlanten så kommer Norge först.

Sveriges skola är nu så gott som sämst i Europa enligt alla mätningar. Men den danska skolan verkar inte vara något extra heller om du frågar mig.

Skolan i Montenegro verkar inte heller vara någonting att hänga i julgranen med tanke på snorgärsen därifrån som satte sig bredvid mig.

Han frågade om han fick köpa knappen.

Jag svarade honom ”No.”

Det föranledde honom att sätta igång en två minuters monolog om varför man borde få köpa knappen.

Då han verkade vilja hålla på ett tag till så avbröt jag honom.

”I do not make the rules. I just informed you about the rules.”

Tanken slog mig där och då. Det kanske inte är skolan det är fel på utan hela generationen? Det verkar inte bättre för jag har aldrig sett ett sämre bordsskick än på dagens tjugoåringar.