Ett samhälles normer i tid och rum

dybb2
Foto: Poker.se

Svenska pokerförbundet hade årsmöte igår. Ingen information har ännu sipprat ut på nätet så jag får skriva om någonting annat idag.

Ett land har inte bara lagar, ett samhälle styrs även av normer och kutymer nedärvda från tradition, kultur och historia.

När jag var ett barn trodde jag att Sverige var mest utvecklat, mest demokratiskt och helt enkelt bäst. Jag var inte ensam.

När man reser runt i världen så får man större perspektiv. När man reser i historien så får man också större perspektiv. Sådant som var självklart är inte lika självklart längre.

Sverige är kanske inte världsmästare i vad som är rätt och fel. Kanske är Moder Svea inte ens bra?

I Sverige är det kutym att inte säga till en vän som gör bort sig, i till exempel en rosa kavaj. Vännerna tiger, men tasslar och skakar på huvudet bakom ryggen. Är det vänskap? Inte enligt mig, men så har jag aldrig riktigt passat in i Sverige heller.

Ta till exempel Simon ”dybban” Lindells frisyr. Vad är det för någonting egentligen? Har han ingen frisör, eller har han det men frisören borde få sparken? Framförallt undrar jag om han inte har några vänner som kan förklara för honom att det inte ser riktigt klokt ut?

Grabbarna på Svenska Spel väljer också att inte säga till. De väljer istället att klippa bort hans frisyr på alla bilder på deras hemsida. Så kan man göra men det är inte speciellt snällt mot dybban.

Fast dybban är inte heller någon bra vän. Han och hans bästa vän Optikern hade varit på lokal någonstans i en bondhåla där de bodde. Vid stängningsdags på vägen ut beslöt sig Optikern för att göra sig lustig över en bonläpps huvudbonad.

Det är också väldigt svenskt. Att vara väldigt dryg verbalt utan anledning, och framförallt utan att se de möjliga konsekvenserna.

Bonläppen med kepsen tog illa vid sig. Det är lätt att förstå. Han hade några kompisar och nu ville de fortsätta kommunikationen på annat sätt.

Det är vid sådana lägen man definieras som människa. Plötsliga lägen där allt sätts på sin spets och du måste fatta ett beslut med ryggraden på en gång. Dybban hade ett val att stanna kvar och försöka stötta sin vän efter bästa förmåga eller springa därifrån med svansen mellan benen.  

Simon Lindell sprang så fort han kunde. Optikern fick stryk.

Jag har hamnat i många sådana situationer, och allvarligare situationer än ett par fulla bonnläppar. Alltid har jag stannat kvar och tagit en smäll för en vän. En sådan person är jag. Vad dybban är för slags person vet vi nu alla.

Det intressanta med denna historia är inte att dybban inte skäms, utan att i Sverige idag så behöver man inte skämmas för att vara en sådan ynkrygg.

Sådan är normen i Sverige idag och det har jag väldigt svårt att förlika mig med. I de flesta delar av världen skulle en sådan handling av dybban ses med mycket förakt. I vissa delar av världen skulle han till och med bli utstött.

Men i Sverige kan dybban gå runt med högt huvud utan att skämmas. Det är helt absurt tycker jag.

Två gånger i världshistorien har svenska krigare varit respekterade. Vikingarna och Karolinerna var fruktade för sitt mod. Bådas styrka var just modet, och en lojalitet med sina bröder. Gemenskapen fick dem att gå rakt in i fiendens käftar. Och nästan alltid segra.

Karolinerna byggde sitt mod på gudsfruktan och disciplin. Vikingarna byggde sitt mod på raseri och flugsvamp. Men styrkan var den samma och resultatet likaså.

Idag finns ingen gemenskap i Sverige. Den solidaritet med samhället som är en grund och förutsättning för ett välfärdssamhälle finns inte längre.

Sveriges framtid är mörk och det är sådana som dybbans fel. Som säljer skit med skit och gör samhället ännu mer falskt och förvirrat.

Det är fascinerande att en sådan som dybban kan lyckas så bra. Det skulle inte gå i något annat land eller i någon annan tid. Han har tur som vanligt.

På vikingatiden skulle hans aktier inte stå högt i kurs. När riktiga män var ute och krigade så skulle han få stanna hemma och göra vad husmor sa åt honom att göra. Som att skala potatis eller mjölka kossan eller något annat som en ynkrygg duger till.