En Världsmästare på Valla

500 kronor

Det här är en historia som låter för bra för att vara sann, men om man vet vem den handlar om så vet man att det bara måste ha hänt.

Personen som berättade den för mig intygade på heder och samvete att den var sann. Försäkringen skedde förvisso vid pokerbordet, men ändå.

Hans bästa vän är vän med en världsmästare. Jag pratar om en riktig världsmästare, inte i poker utan en riktig sport.

Världsmästaren är mycket känd och en riktig stjärna, på många sätt. Förmodligen skulle han själv, både stolt och gärna, berätta denna historia om han bara kom ihåg den. Det finns fler historier om honom och han bjuder gärna på en bra historia, även om den är på hans egen bekostnad.

Det är den ofta.

Världsmästaren satt på Valla med sina polare. I tredje hade spiken galopperat i starten, i sjunde hade kusken kört fram och lagt sig i dödens, och lopp nio ville hela bordet bara glömma.

Goda råd var dyra och drömmarna om limousin från Valla var för länge sedan förträngda. Bordet skramlade ihop vad som fanns kvar och la det på bordet.

-         Vad ska vi göra Franke? sa en av dem som älskade att citera från den danska kultrullen ”The Pusher”.

-         Vi lägger allt på sexan, sa världsmästaren.

Det var klokt av honom. Två tusen, som var vad de hade kvar, räcker inte till en utekväll för fyra. Nu var det allin som gällde och från springspåret hoppades alla på spets och slut.

Annars skulle det vara helt slut.

Världsmästaren rafsade ihop femhundringarna och gick för att lägga liret. På vägen kom han på att han hade lite kvar i godispåsen i fickan.

Vi går till botten, tänkte han, men jag gör det med flaggan i topp. Han styrde stegen mot toaletten där han fällde ned toalettlocket. Allt försvann som om han var en dammsugande dragracer.

Det var gott om tid kvar, en minut till start, när det var hans tur i kassan.

-         Två tusen på sexan.

-         Jaha.

-         Ja?

-         Men det här är bara femtonhundra.

-         Va? Det ska vara två tusen.

-         Det är tre femhundringar, femton hundra kronor.

Världsmästaren är van vid att folk inte hör vad han säger och får upprepa sig ofta.

-         Det ska vara två tusen.

-         Titta själv.

-         Men jag fattar inte.

-         Du har en ihoprullad femhundring uppstoppad i näsan.