En tysk bad beat story som en ansjovis i den sura grädden på moset

tyskoutfit

Det såg riktigt trevligt ut inför dag två. Jag låg topp sex procent, strukturen var bra och motståndet dåligt. Jag började dagen med 110,8 K där snittstacken var 48,7 K och mörkarna var 600-1200 med 200 i ante.

Det började bra när tysken ville dela taxi igen. Precis som vi gjorde dag ett när det gick så bra för oss båda. Han var megachipledare med sina 230 K, tvåan hade 130 K eller däromkring.

Sedan fick jag fick AA i tredje handen.

Därefter började nedförsbacken. Ingen vill syna mina ess ens för en miniraise.

Sedan dök det upp på tavlan att vi var 286 spelare kvar och inte 206 spelare som det stod på nätet.

Fyra händer efter essen fick jag knektarna. De sprang in i damerna och jag torskade närmare 40 K.

Bordet skulle brytas snart så jag försökte plocka upp ett par små potter vilket resulterade i att jag fortsatte att blöda.

Efter 50 minuter fick jag äntligen byta bord men hade bara 65 K kvar då.

Jag kom till tyskens bord som redan ökat sin stack med 40-50 K till. Han spelade de flesta händerna, som 96 i spader och J4 i klöver från tidig position men även andra mer spekulativa händer. Jag kunde inte låta bli att jaga honom med position. Men han massakrerade mig med sina floppträffar.

Det kostade runt 20 K innan jag tröttnade på att jaga tysken.

Plötsligt fick jag en riktig hand, par i sjuor, och jag slog upp från mellanposition. Cutoff såg riktigt stark ut och var på väg att gå allin med 35 K. Till slut valde han att bara syna. Knappen gick istället allin med 30 K. Jag hade lätt synat om jag inte var rädd för cutoff. Jag la mig under protest.

Cutoff stoppade snabbt in sina marker. Han hade slowspelat AQ. Knappen hade AK. Jag hade floppat fyrtal och suttit med över 100 K igen om jag inte varit så bra på att läsa folk.

Cutoff torskade men dubblade sedan upp två gånger innan det var dags att flippa mot mig. Han satte en hålpipa på rivern för extra hån. Där rök 20 K till.

När de första två timmarna hade gått var jag nere på 23,8 K. Tysken var uppe på 330-340 eller ännu mer. Det gick inte att räkna hans berg. Det var 15 sekunder kvar till paus när jag gick. Tysken hade höjt upp ännu en gång.

I pausen försökte jag gömma mig på toaletten så länge det gick. Jag gick sedan snabbt tillbaka till bordet för att slippa prata med folk.

Men tysken kom fram och började gnälla om otur. Först trodde jag att han pratade om mig men han pratade om sig själv. Jag lyssnade inte så noga men han hade haft knektarna och den andra hade fått färg på turn eller något liknande. Tydligen hade motståndaren spelat hemskt dåligt.

Jag fattar inte hur bara, för tysken kör den moderna stilen med fjuttbetar som ger pottodds även till hålpipor, och garanterat färgdrag.

Tydligen hade han torskat drygt 20 K i den potten, lika mycket som jag hade kvar, alternativt lika mycket som han plockat av mig. Han skakade på huvudet, putade med läpparna och ville ha medlidande.

Jag la huvudet på sned, himlade med ögonen och skakade på huvudet jag med. Jag funderade på att försöka pigga upp honom genom att säga att det var den första potten jag sett honom förlora på hela dagen. Men jag avstod.  Ibland är det bättre att låta en man få ha sitt sorgearbete i fred.

Innan du plockar fram näsduken och gråter en skvätt för den stackars tysken så kan jag berätta att i andra handen efter paus så fick han KK mot JJ och plockade upp 50 K. Jag tror att det helade hans hjärta rätt bra, även om ärret såklart alltid kommer att finans kvar där.

Till slut var jag nere på 11 bb, eller ett M på 3,5 om du föredrar det. Harrington hade gått allin för länge sedan. Men han har aldrig spelat mot spanska matadorer som står på kö för att visa sitt mot genom att syna ned en allin med A2 off och fyra gubbar bakom.

Det small i varenda pott och det var sällan jag fick chansen att vara först in i potten. Men till slut fick jag chansen på hijack. Och äntligen hade jag fått en spelbar hand.

Min dubbelfärgade kung-femma kändes som stål, men jag fick syn av bb, han som tidigare vunnit fyra flippar i rad och Det var över.

Jag fick resa på mig och gå. En känsla jag aldrig kommer kunna förlika mig med.