En spansk dealer blev stött och en annan fick en stöt

Dealer

Det har varit sparsamt med poker för mig i sommar.

PC:n har pajat och pokern på Casinot i Marbella har varit riktigt dålig. En division av unga nätproffs har dykt upp och de som spelar för nöjes skull har föredragit andra nöjen.

Igår spelade jag där i fem timmar och fick med mig några extra euros hem.

Jag fick stifta bekantskap med en ny dealer. Den unga killen kanske hade jobbat där ett par månader och blivit varm i kläderna.

Han tillhörde redan en av de bättre i stallet. Vilket tyvärr inte säger så mycket.

Jag fick snabbt två kort framför mig och när jag vände på dem var de två av samma sort. Par i knektar är alltid najs.

Dealern frågade mig hur många kort jag hade. Jag drog isär dem och sa ”två”.

Efter att han frågat fler spelare så visade det sig att spelaren till vänster om mig också hade två kort men spelaren till höger om mig bara hade ett kort.

Missdeal i vanliga fall men i Spanien kan alltid vad som helst hända. Och gör det.

- Ge honom ett kort, sa dealern till mig och pekade på spelaren till höger om mig.

- Va?

- Ge honom ett kort, upprepade dealern. Nu irriterat.

- Varför då?

- Därför att du tog ett kort av honom.

- Men du dealade två kort framför mig.

- Nej. Ge honom ett kort.

- Vilket?

- Det spelar ingen roll.

Det gjorde mig förundrad. Hur kunde han veta att jag hade ett par på handen?

- Men jag har tittat på dem, sa jag.

- Ge honom ett kort.

- Men jag har tittat på dem.

- Varför då?

Återigen blev jag alldeles perplex.

- Missdeal sa dealern med en stor suck och gav mig en hård blick så att jag skulle skärpa till mig.

På spelduken har de ritat upp linjer som markerar din ruta där du har dina marker och dina kort så det är ingen tvekan om vems kort som är vems.

Om dealern kan kasta rätt vill säga.

Jag kan kasta rätt och kastade knektarna öppet.

- Du hade inte fått dem, sa dealern.

- Jag vet.

- Men du hade inte fått de korten.

- Jag vet.

- Han hade fått ena kortet, sa dealern och pekade med hela handen på spelaren till höger om mig.

- Jag vet.

- Så varför visade du mig handen, sa dealern hårt och triumferande.

- Jag visade dig inte handen. Jag visade den för mina vänner, sa jag och gjorde en svepande gest mot de andra spelarna.

Han stirrade snett på mig. Han gav mig en mörk blick. Sedan ännu en. Och en till.

Några saker som jag ännu inte listat ut är varför spanska dealers blir så arga när de gör fel, varför de alltid skyller ifrån sig, och varför de blir ännu argare om de tror att någon annan gjort fel. Och varför de alltid tror det.

Anledningarna till att de gör så många fel har jag listat ut. Det är för att de är dåligt utbildade, arroganta och nonchalanta.

Det är kulturberikande att ta del av fenomenet.

En helt annan kultur har de i Macau. Där hade spelaren till vänster om mig bott i två år. Han är svensk och heter Louie (osäker på stavningen).

Vi diskuterade på förekommen anledning spanska dealers och alla fel de gör.

Han berättade om en händelse för några dagar sedan.

En dealer hade stoppat ned hela leken i Shuffle Mastern. När jag skriver hela så menar jag verkligen hela, inklusive bottenkortet av tjock plast – cutcardet.

Shuffle Mastern var inte en total master utan började ge ifrån sig konstiga hackande ljud inifrån bordet.

Enligt instruktionsboken ska du trycka på den röda knappen vid problem. Särskilt när den blinkar.

Den spanska dealern valde istället att bända upp locket.

Och köra ner fingrarna i maskinen.

Någonting hände där nere för dealerns hand kom upp fortare än kvickt. Han grimaserade och försökte skaka bort det onda i flera minuter.

Om han fick en stöt eller blev klämd vet jag inte.

Allt jag vet är att om du frågar den spanska dealern så var det maskinens fel.