En midsommarnatts mardröm

Midsommarnatt

Midsommar är för mig allt det som är bra med Sverige. Förutom det omänskliga alkoholintaget och myggen.

Förr i tiden tyckte jag att WSOP låg på en dålig tid. Halva april och halva maj försvann. Jag missade för det mesta de två magiska veckorna vi i Sverige kallar vår.

Men nu är det etter värre. Hela juni och halva juli försvinner. Tomas Ledin fattar inte hur kort den svenska sommaren är för svenska pokerspelare.

Det var länge sedan jag fick fira midsommar i den svenska naturen som sig bör. Numer är det bara en midsommarnattsdröm.

I år blev det inget WSOP, men inget midsommarfirande heller då jag befinner mig i Spanien.

Det fick bli lite poker istället.

Jag har inte spelat mycket på Casino Marbella på slutet. Dels har jag varit iskall och dels har det droppat in 6-7 unga spanska pokerproffs som förstört 5-10 spelet helt.

Jag hade bestämt mig för att spela tight för att stoppa åderlåtningen av bankrullen.

I första handen höjde jag upp med JJ och blev trebetad. Jag valde att bara syna då vi hade 300 bb djupa stackar. Jag vann en liten pott. Sedan trebetade jag själv med AA och fick kast.

Efter ytterligare en stund fick jag QQ på bb. En tidig position limpraisade mig. Det är ett populärt spel av spanska matadorer så jag orkade inte lägga damerna för 50 bb. Jag lyckades inte köpa ut spikarna.

I handen efter trebetade jag fisken vid bordet med KK. Jag fick syn av TT, men ett ess på floppen förstörde den festen.

På en halvtimma hade jag fått de fyra bästa starthänderna och låg 350 euro back.

Jag kämpade på i fyra timmar till och kan ha spelat min bästa poker för året. Bland annat så checkade jag bakom på turn med A9 med toppar, toppkicker och backdoor nötfärg då jag misstänkte att jag var slagen. Efter att vi även checkat river så visade det sig att motståndaren mycket riktigt satt på QQ.

Alla mina bluffar satt och jag var uppe på 1 000 euro plus ett tag utan att ha fått några kort alls. Mot bra spelare får man automatiskt en tight image utan kort.

Det får man mot fiskar också, men det hjälper inte. De synar i alla fall.

Jag limpade i tidig position med A8 i ruter.

En aggressiv belgare (tror jag) med det oförskämda namnet Sven höjde upp till 70 bakom mig. Alla andra la sig.

Jag har spelat en del med honom och visste att den stora höjningen betydde att han ville att jag skulle lägga mig.

Han var svag och jag gissade på AJ eller AT.

De implicita oddsen fanns där. Han c-bettar alltid, men ger sedan upp om han är tom.

Floppen kom 9,8,6 med ett färgdrag. Han betade 125 i potten på 155 och jag synade.

Checkraise var ett alternativ, men jag ville spara det spelet lite. Dessutom hade han nu bara tre outs. Och ett ess på turn skulle bli mycket lönsamt.

Turn var en fyra och möjliggjorde hjärterfärgen.

Jag checkade igen och han betade 400, runt pott alltså.

Innan han betade kollade han sin hand. Det stod klart att han varit mycket svag på floppen men nu träffat någonting och fått upp hoppet igen.

Jag gissade på hjärter ess i hålet och ett annat överkort. Jag checkraisade honom allin.

Han stönade till direkt. Han skakade på huvudet. Och han visade korten för spelaren till vänster för sympati.

Stackars liten.

Kanske det lärde honom att inte bomba på fjärdegatan mot mig?

”I have to call” sa ha efter ett långt tag och stoppade in sina marker i mitten.

Mot min hand hade han tolv outs och pottodds att köpa ut.

Men jag var inte orolig. Jag var säker på att bästa handen skulle vinna.

Och jag fick rätt.

Det var i och för sig inte så konstigt med tanke på att jag hade noll outs mot hans triss i fyror.

Midsommarnattens dröm hade blivit en mardröm.

Shakespeare kunde det där med kärlek, avund och sorg.

Synd att han inte spelade poker. Han hade verkligen kunnat lära sig något om ämnena.

Då kanske han till och med hade ansetts som ett geni idag.