En McBluff och company

malmo

Skulle ner till Malmö så jag försökte proviantera på Centralen innan tåget gick. Det fanns inte så mycket öppet kvart över åtta en tisdagsmorgon, men till sist hittade jag Jacobs där tre läckra smörrebröd inhandlades.

Ta med sig smörrebröd till Danmark kanske är som att ta med sig kaffe till Brasilien, men det var det i särklass bästa som erbjöds och det kände rätt att försöka komma i stämning.

Det är långt till kontinenten så jag insåg strax att det behövdes mer kalorier för att överleva. Stegen styrdes mot McDonald’s. Jag beställde en EggMcMuffin, en hash brown, juice och choklad.

Efter att ha fått min juice och en påse chokladpulver hände inte mycket. Jag började oroligt snegla på klockan och frågade till sist om min McMuffin var på gång.

Hon såg ut som ett frågetecken.

Jag försökte se ut som ett utropstecken.

”Du kan få en macka istället”, sa tjejen i kassan.

”Okej, då var det bara min hash brown kvar”, sa jag.

”Två och en halv minut”, sa hon.

Men vänta lite nu tänkte jag.

”Jag såg ju hur du gav min hash brown till hon japanskan”.

”Hon var före dig”, fick jag rappt till svar.

Jag förklarade för henne att jag stått bredvid (vilket hon visste) när japanskan tilläggsbeställde en hash brown. Alltså fanns det inga som helst tveksamheter vems den sista potatisplätten var.

Jag hade inte mer än lagt in markerna förrän jag såg hur hon tog sats för att köra bluffen allin.

Det gick inte att syna med min hand. Japanskan hade sagt sayonara för länge sedan med min hash brown så jag foldade snabbt och skyndade mot tåget.

Vad är det för fel på dagens ungdom? På min tid visade ungdomen lite respekt och ljög en inte rakt i ansiktet utan att skämmas.

Men lite cred får hon för sin stenhårda bluff. Trots att hon visste att jag satt på en riktigt bra hand så gick hon allin utan att tveka, helt och fast övertygad om att jag måste lägga KK där.