En bra dealer gör mig hänförd

Tim Louie
Tim Louie blev dealer of the year i WSOP 2012.

En bra dealer är korrekt, snabb och tyst.

I den ordningen.

En dålig dealer gör fel, är nonchalant och pratglad.

I den ordningen.

Spanska dealers är förövrigt dessutom dryga vilket gör dem till världens sämsta dealers.

Till skillnad från andra spelare så lägger jag märke till dealers. Jag tror till och med att de är människor precis som vi.

Jag säger hej tillbaka när de sätter sig vid bordet.

Jag hjälper dem att utöva sitt arbete när de behöver hjälp.

Och jag försvarar dem mot hjärndöda spelare.

Det borde du också göra.

Det kallas för artighet, medmänsklighet och integritet.

Du mår bättre själv och om du tror på Karma så är det rena bomben.

Förr i tiden var dealers stolta över att få arbeta under WSOP. De bästa fick hedersbetygelsen att ge på finalbordet.

Idag har statusen devalverats rejält. Vilket jag tycker är symptomatiskt för hela WSOP.

Spelarna får betala högre avgifter. Dealers får sämre betalt. Men gubben i mikrofonen fattar fortfarande inte varför ingen applåderar när han försöker egga.

Under WSOP´s första dagar så är många dealers entusiastiska över att få dela ut kort på VM.

Några är totala nybörjare som lyckats bluffa sig till jobbet. De brukar försvinna efter ett par dagar.

Andra är genuint uppspelta. De är exalterade över att få blanda och ge under pokervärldens största show. Det går över rätt snabbt när ett par hundra spelare passerat vid bordet som alla är mer blasé än Fredrik och Filip.

Det är faktiskt sorgligt.

Men jag förstår spelarna en hel del.

Med de avgifterna så borde man också kunna kräva bra dealers rakt av.

Det är dock inte dealernas fel.

Det är också samma sak med floor och andra i personalen. De bästa har fasta jobb på Aria, Commerce, Foxwoods, Venetian eller något annat välskött ställe.

Det är bottenskrapet vi får ta del av under WSOP. Och en dos nybörjare som sagt.

Men visst finns det duktiga undantag både ibland floor och dealers.

Vissa dealers ger under WSOP just för att de vill dela under VM. Det är uttagningar till finalbordet, och det är deras mål.

Jag njuter av att se en duktig dealer jobba. Han eller hon missar inte någonting som händer i potten, inte en enda gång.

De vet alltid om en nick är en check eller en hälsning till en person vid bordet bredvid.

De ser minsta ryckning i ett lillfinger och vet att det är en check.

Och de vet alltid hur mycket det är i potten.

De gör aldrig fel. De är snabba och har full kontroll över bordet.

Ett lugn och en harmoni sprider sig alltid över bordet.

Men det bästa av allt är hur de ger.

Snabba små knyckningar med handleden. Projektiler i låg bana över det gröna fältet, långt under radarn. Kort som landar på varandra precis där man vill ha dem.

En riktigt bra dealer vet om du är höger- eller vänsterhänt och på vilken sida av stacken som du vill ha löven.

Jag njuter. Och jag säger det till dem.

Men det räcker inte med en halvtimma. Jag vill minst nittio minuters bedömning för att ge dem min komplimang.

Den utdelas 2-3 gånger per WSOP.

”I have played poker for fifteen years. You are one of the best dealers I have ever seen. Thank you.”

De blir alla lika glada.

Det är bra. De ska veta om att deras hantverk är uppskattat.

WSOP kräfva dessa dealers. Tyvärr är de alldeles för få.

Allt är Harrah´s fel. De skulle lätt kunna attrahera de bästa i världen. De skulle lätt kunna få tjänstledigt. Det skulle och borde vara en merit att dela ut kort under VM.

Men det skulle kosta lite mera pengar. Det är inte Harrah´s intresserade av.