En barn(st)rumpa

Sockpuppet

En pokerspelare som jag känner, vars namn jag utelämnar av barmhärtighet, har neonfärgade klickar på sina svarta strumpor.

När jag var ung på åttiotalet var neon inne, och det var okej att ha neonränder på tubsockorna. Inget annat var förövrigt okej än vita tubsockor.

Som vanligt sket jag i vad folk och fä tyckte och bytte över till svarta strumpor någon gång 1989.

Förmodligen var jag först i Sverige. Kanske var det till och med jag som startade trenden? Sverige har mig att tacka för mycket.

Men i dag förstår jag inte varför man har neonfärger på sina strumpor om man är över elva år. Jag frågade min vän och han sa att det var för att det gjorde det så enkelt att para ihop strumporna efter tvätten.

Han hade alltså olika färger och olika mönster på alla sina strumpor. Han menade vidare att då färgerna endast var vid tåpartiet och på hälen så var det ingen som behövde må dåligt av det.

Jag böjde mig för hans argument. Men jag har ett bättre system. Jag har bara en sort och då buntar man bara ihop dem parvis tills det är en strumpa kvar, som åker in i lådan som reserv tills nästa strumpa försvinner.

Helt överlägset fram tills den dag då jag fick ett tolvpack av brorsan i present. Nu är det totalt kaos i byrålådan.

Jag funderar på att köpa någon slags markerpenna för att kunna sortera dem.

Ken Lennaárds blogg