En av spelvärldens stora kontradiktioner

Apnörd
Apnörden.

Vi var fyra svenskar vid bordet igår på Casino Marbella.

De vegetariska bröderna har redan hyrt lägenhet vägg i vägg med kasinot och undrar om jag kan hjälpa till att fixa internet.

Jag föreslog flytt till Stockholm som jag vet har väldigt bra och tryggt nät, men det känns inte om som att de kommer följa det rådet.

En Micke har också dykt upp. Han planerar tydligen att komma dit ofta då han köpt en lägenhet på promenadavstånd.

Spelet var helt värdelöst igen. Men det kanske jag inte borde skriva för varenda gång jag gör det så dyker det upp ännu mer svenskar.

Hur ska jag få stopp på svenskinvasionen?

Golfen suger här!

Jag spelar inte golf, men av vad det verkar så är golfen helt värdelös här. Det finns inte mer än trettio stycken 18-håls banor inom en radie på tre mil.

Kanske några till, men inte många fler i alla fall.

Hoppas att det gjorde någon lite mindre sugen på att komma hit till solkusten.

Udi, den tyska inventarien, var också på kasinot igår. Jag har aldrig sett honom spela ett kort under Broadway.

Aldrig har jag sett honom visa upp ens en A9 suited på knappen.

Sen var det en tight apnörd som dubblade upp två gånger och klev.

Den stora uppdubblingen gjorde han genom att köpa ut Udi, som fick 100 euro tillbaka i handen av honom när han gick.

Tydligen så var apnörden skyldig Udi en hel del sedan en hel del tid tillbaka.

Jag fick en flashback till svartklubbar i Stockholm.

Varför är det alltid så att de som lånar ut alltid har pengar, och de som lånar aldrig har pengar? Rent logiskt borde det vara tvärtom.

Det är spelvärldens kanske största kontradiktion som jag aldrig kommer att förstå.

Och de man lånade ut till hade aldrig pengar att betala tillbaka med.

Men pengar till att spela hade de alltid.

Enda sättet att få tillbaka degen var att förlora till dem vid pokerbordet.

Precis som Udi igår.

Och precis som Udi igår så var han tvungen att torska 400 euro för att få tillbaka 100.

Jag vet inte hur många gånger jag frågat om att kunde få tillbaka lite mer på skulden då de gått rejält plus och dessutom mot mig.

Men det gick aldrig. Och anledningen var alltid den samma.

De behövde pengarna.

Ken Lennaárds blogg