En annan sak som gör mig förbannad

WSOP

Arrangörerna av WSOP, som nu heter Caesars Palace, kom på att om de flyttade fram finalbordet i Main Evet i fyra månader så kunde de kräma ur väldigt mycket mer publicitet.

Och köra TV-program om det hela hösten och bygga upp stämningen inför avslutningen.

Det här var för pokerns bästa sa det. Men den uppmärksamheten som skulle dra in så mycket pengar till pokern har bara kommit dem själva till godo.

De påstår att det är fantastiskt bra för de lyckliga nio som kan få fantastiska sponsorkontrakt med tid på sig. Det är helt fel. Tvärtom så blir erbjudandena mindre när räknenissarna kan räkna med alternativkostnaden och framförallt se vilka apnördar som nått finalbordet och hur lite marknadspotential de har.

Garanterat fick spelarna mer som grupp när representanter för pokerbolagen sprang runt och försökte trumfa över varandra med 27 spelare kvar, när deras chefer ringde och skrek ”Signa upp någon nu för i helvete!”

Priset betalas, som alltid, av spelarna för att vi inte kan eller vill hålla ihop.

WSOP har börjat med livestreaming också. Det är rätt kul för oss framför datorn att få se spelet med visade hålkort. Det görs med en halvtimmes fördröjning, eller liknande.

Men hur mycket ersättning tror du spelarna får för det?

Du gissar rätt. Noll.

Den största turneringsserien på nätet är SCOOP av PokerStars. Även i andra stora turneringar som Sunday Million så visar de upp finalbordet i sammandrag med kommentarer och alla hålkort visade.

För oss som inte nådde till finalbordet kan det vara både underhållande och lärorikt att titta på det.

Men vad tror du spelarna får i ersättning för att deras spelstil läggs ut på nätet för allmän beskådning och kartläggning?

Du gissar rätt igen. Nada.

På nätet kan jag, under protest, gå med på att det sker. Det finns alternativ om det inte passar mig. Men för WSOP finns inga alternativ.

När det gäller riktigt poker så finns det också någonting som heter tells. Om du har framgång, och tvingas spela mycket där dina hålkort visas så finns det mycket material för kartläggning av dig och dina tells.

Om du planerar att spela mycket så är din enda chans att se ut som Phil Helmuth i fortsättningen. De som tjänar pengar på poker pratar ofta om ”pokerns bästa”. Det är inte ”pokerns bästa” om alla satt blixtstilla bakom keps, solglasögon, uppdragen krage och händerna framför ansiktet.

Så, du betalar blod genom näsan för att få vara med. Du spelar som en gud och duckar alla utköp. När du äntligen når ett finalbord så ska de visa upp dina hålkort för hela världen. Vad får du för det?

Du gissar rätt återigen. Zilch.

Jag var väldigt nyfiken på vad som skulle hända om jag nådde ett finalbord och vägrade visa hålkorten. Men det var för ett par år sedan. Nu läser de av korten vare sig du vill eller inte så du har ingen chans att ens protestera.

Hur ser det ut med säkerheten? Vem sitter i kontrollrummet? Vem kollar dem? Vem känner dem? Vad skulle de tänka sig att göra när det är miljoner på spel?

Det är värre än så.

Den glade amatören hamnar i ett otroligt underläge. Hans styrka är att han och hans spelstil är okänd. Men proffsen kan se allt han gör med trettio minuters fördröjning. Amatören är ensam och proffset har flera vänner som hjälper till och kartlägger, analyserar och skickar sms till sin vän på finalbordet.

Snart är det inte poker längre. Det är en materialsport. Den som har bäst och mest resurser vinner.

Vad får den glada amatören ut av det här? Han, vars axlar hela pokerindustrin existens vilar.

Gissar du på intet?

Fel. Det kostar mycket mer än så.