Elva igen

Ken Lennaard

Det börjar bli en dålig ovana, eller bra beroende på hur man ser på saken. Elfte plats är rätt bra av hundratals deltagare.

 

Det börjar bli en dålig ovana, eller bra beroende på hur man ser på saken. Elfte plats är rätt bra av hundratals deltagare.

Fast något finalbord är det inte. Men jag har å andra sidan aldrig varit intresserad av att nå ett finalbord. Jag har aldrig förstått det målet någonsin, inte ens i Main Event i WSOP. Jag vill vinna, annars kan jag skita i det.

Det går framåt. Förra gången tog det mig fyra dagar att nå en 11:e plats i Grand Live. I helgen tog det mig bara två dagar 888:as SuperStack.

Mörkarna var 50 000-100 000 med 10 000. Snittstacken var 1,1 miljon och jag satt med 1,3. På fem gubbar fanns det inte så mycket att fundera på och jag tryckte mot den stacken som hade mig täckt och tyvärr par i kungar.

Det hade varit kul att vinna den potten, men potten jag vann på tretton spelare var desto roligare. En ung kille med solglasögon med oljeglas (för er snorgärsar kan jag berätta att de var populära på åttiotalet och är spegelglas med skimrande färger som när man spillt bensin i en vattenpöl) och stora diamantimitationer i öronen á la en West Coast Rapper.

Hade haft en monsterrush och flög högt på adrenalin. Han hade vunnit varenda pott han spelat i två timmar utom en, som jag kommer till senare.

Stora mörken hade bara 45 K kvar efter potten innan och nådde inte ens upp till bb som var 80 K. Den unga killen slog om utg på sju man till 180 K. Jag ställde med runt 1,2 K.

Jag hade slagit på honom förut och han var rätt mogen nu, men jag ville inte ha syn med min ess-dam. Efter ett par minuter så frågade han sin polare/mentor på railen vad han skulle göra med sina par i sjuor. Mentorn sa åt honom att köra så killen synade.

Som du förstår gjorde det mig irriterad. Jag sa till floor direkt efter potten som sa ”Senor Lennaárd, take it easy”. Snubben på railen hade backat undan och bort så det blev inte ens en anekdot i den spanska pokerhistorien.

Det kom bara en massa lankor på brädan. Men femman på rivern gav mig en stege. Den var schön. Ännu schönare var att grabben inte såg den utan sträckte upp händerna i luften och gav ifrån sig ett segervrål.

Det var riktigt schönt att härma honom med armarna i luften och ett ännu högre tjut, för att sedan köra en liten schön krigsdans. Men oj vad schönt det hade varit att få se grabbens blick bakom solglasögonen.

Höga mörken fick en högre stege med sin två-sexa, men det sket jag i. Jag satt med 2,3 mille och alla regs från cashgamet kom över och tittade, övertygade om att jag skulle vinna.

Jag var inte lika övertygad då mörkarna om 35 minuter skulle vara 75 000-150 000 med 15 000 i ante. Average skulle vara 8 bb och det skulle kosta en tredjedel av stacken att spela ett varv på finalbordet.

Jag försvarade bb med KJ mot sb´s allin med Q7. Där rök 750 K. Hade jag vunnit den hade jag haft grepp om situationen och motståndet, men å andra sidan hade jag tidigare vunnit flippar som allin så det går inte att klaga.

Det tog en timme att spela ned till 10 från 19. Det tog fem timmar och en kvart att spela ned från 133 till 10. Dagen innan hade vi varit 330 spelare som börjat med 25-50.

Det känns som om jag börjar bli en kändis i pokerrummet. Det är förmodligen för att jag knappt spelat på ett halvår så att legenderna har fått löpa fritt. I lördags fick jag en Cortado (liten stark kaffe med lite mjölk) på huset till notan. Servitören visste att det var vad jag brukar beställa, och jag fick den utan socker som jag vill. Jag blev nästan rörd.

När jag åkte ut ur turneringen igår frågade turneringsansvarige om jag ville att de skulle skriva ”mr poker” som mitt smeknamn. Hon fick fråga två gånger för att jag inte fattade. Det var för absurt.

De första tre timmarna för dagen fick jag inte en spelbar hand utan fick jobba med knäna istället. Sedan fick jag min bästa hand för dagen dittills, AT utg, och ställde med 13 bb. Knappen synade med AJs och efter den potten hade jag 18 500 kvar.

Mörkarna var 6 000-12 000 och efter att jag antat 1 000 så fanns det inte så mycket mer att göra än att gå allin med min knekt-sjua. Jag fick tre syner innan stora mörken med ess-kung valde att isolera mig, och ge mig fina odds.

Jag fick stege och satt med runt 80 K. Jag la mig på bb efter en höjning och omslag mot min tre-fyra.

En solbränd man femtio plus limpade i handen efter. Han fick tre syner innan jag smackade om från sb med ess-åtta. Det krävs inte mycket pokerkunskap för att han ska fatta att han måste slå om.

Men han synade. ”Jävla usla gubbjävel” tänkte jag.

Den unga killen med oljeglajjor funderade i ett par minuter innan han synade han med. Uppenbarligen var han rädd för att gubben hade ett monster. Det var jag med.

Men med lite tur så kunde jag vinna potten och sitta med 240 K, vilket var en medelstack då, och skulle ge mig en defilering in i pengarna.

Gubben satt med runt 300 K bakom och oljeglajjorna med 350 K eller mer. Det var svårt att se då hans stack var en enda röra.

Floppen kom 6,6,3. Gubben checkade. Oljeglajjorna stekte i en minut innan han checkade bakom.

Då plockade jag fram rutinen och ställde mig upp med handen på mina kort redo att slänga dem i mucken.

Turn var en knekt. Gubben såg ut att vilja, och var nära, att gå allin men checkade till sist. Oljeglajjorna checkade bakom. Jag kunde inte se mer ointresserad ut och såg ut som att jag bara ville gå hem.

Rivern var en trea vilket skulle kunna innebära att halva potten var min. Men gubben gick allin och dödade de förhoppningarna. Oljeglajjorna såg ut som om han fått ett järnspett kört rakt genom hjärtat. Han stönade, frustade och pustade. Han kacklade som om han var på ett kafferep.

Det tog säkert tre minuter innan han la sig. Han visade upp par i tior på handen som åkte i mucken.

Gubben visade upp dam-tio och jag vann hela potten. ”Vilken underbart schön gubbe” tänkte jag.

Det var årets schöööööööönaste pott.

Kalabaliken i Bender bröt ut. Alla vid bordet hade en ljudlig åsikt. Oljeglajjorna flaxade med armarna och även publiken gapade och skrek.

Jag fick ett skrattanfall och endast gubben satt tyst. Några andra spelare ryggdunkade mig och ville skaka min hand. Efteråt fick jag komplimanger för min salsadans.

Det tog några minuter innan gubben fick en chans att förklara sig. Han trodde att jag var helt tom och att han skulle slå mig med dam hög. Han hade faktiskt gjort ett bra spel.

Men det bästa spelet hade jag gjort genom att lyckas lura honom till att bluffa bort den bästa handen. Det är inte ofta sådana avancerade spel går hem, men när de gör det så är det schönt. Och värt besväret.

Dealern, svenska Kicki, sa efter handen att hon borde ha spelat turneringen istället för att vara dealer.

Ja, sa jag. Det hade varit bättre väntevärde.