Ken Lennaárd: Dybban ljuger

Simon Dybban Lindell

Det är dags att ta ner idolfotot på Dybban från väggen där han hänger mellan Moder Teresa och Dalai Lama hemma hos mig.

Dybban tror att hans skit inte stinker. När jag påpekade det i ett blogginlägg så gick han till attack med sitt patenterade ”ödmjuka” sätt som folket i stugorna älskar. Och som Monopolet älskar, i vars knä han sitter och myser.

Dybban skrev i affekt och jag var saklig. Då kan han aldrig vinna. Även om Dybbans hemmapublik applåderade så måste man vara ganska blind om man inte ser resultattavlan. Att han skrev i affekt var faktiskt ett lysande bevis på det jag påstod - att Dybbans skit stinker precis som din och min.

Han tog ny sats genom att filosofera och insinuera. Men Dybban insåg själv innehållet på den stinkbomben och tog bort hela det inlägget.

I min enfald så trodde jag att Helyllet skulle tacka mig för att jag breddat hans horisonter och perspektiv. Men ack vad jag bedrog mig. Nu har han gått över till rena lögner istället.

Min blogg har garanterat mycket fler läsare än hans så han kan bjuda mig på en öl vid tillfälle som tack när jag nu länkar till honom.

http://dybban.blogg.se/2013/february/pokerlandet-vi-foddes-i.html

Jag bjuder gärna tillbaka på nästa runda då han fick mig att titta på dokumentären Pokerlandet som jag inte sett sedan 2005.

http://www.youtube.com/watch?v=7-lpnKD9qv4

Bra underhållning minsann. Som likt ett årgångsvin är ännu bättre idag. Producenten för programmet Henrik Stockare frågade mig vid något tillfälle om jag tagit illa upp för hur jag framställdes. Varför skulle jag göra det? Jag bjuder gärna på mig själv.

Om någon missat det så var det faktiskt en dokumentär. Om man är med i en dokumentär så måste man bjuda på sig själv, och släppa in TV-kameran på rummet fast det svider i själen och brinner i blodet. Det tycker i alla fall jag, men jag vet att jag är väldigt osvensk med det.

Att det var en dokumentär vet naturligtvis journalisten Dybban om, men han väljer att försöka skaffa sig en billig poäng eller två. Det är måhända lite oärligt men ingen lögn. Vilket också sammanfattar resten av hans nålstick som ibland balanserar på en rätt slak lina. Lögnen kom lite senare i hans text.

Vi hamnade bredvid varandra på en toalett på kasinot i Barcelona när vi båda tvättade händerna efter uträttat ärende. Jag såg honom först. Men väntade med att säga hej för att se hur han skulle bete sig.

Jag älskar mänsklig interaktion och missar sällan en chans och lära mig om livet. Jag har fått en del konstiga och lustiga beteenden från svenska pokerspelare genom åren och fann det extra intressant hur just Dybban skulle bete sig.

Jag sneglade på Dybban i spegeln och sedan fick han syn på mig, utan att inse att jag redan sneglade på honom i spegeln under luggen. Han funderade ett par sekunder, tog sats, och sa ”heeeeeÄÄÄJJ”.

Att jag sa ”hej” först som Dybban påstår stämmer alltså inte. Han kanske kommer ihåg fel bara och något så trivialt kan inte definieras som lögn. Men när han skriver ”tanken på att han är ett av den tidens, i alla fall enligt honom själv, bästa pokerproffs” så är det inte längre ett retoriskt grepp, eller skamgrepp. Det är en lögn. (Och en bra rubrik.)

Det är exakt en sådan typ av lögn som vandrar runt, som citeras friskt, och som folk sedan tycker definierar mig. Ska det verkligen behövas lögner om en person som bjuder så mycket på sig själv som jag gör?

Jag vet inte hur många öl Dybban hade druckit i Barcelona men jag uppfattade honom som klart påverkad. Själv var jag nykter.

Kanske gjorde alkoholnivån att Dybban tog i lite för mycket för att vara trevlig? Kanske var det så att han blev paff att jag dök upp livs levande? Eller så var det så, som han själv skriver, att han blev starstruck?

Jag tolkade hursomhelst hans lite överdrivna beteende som ett försök att göra ett gott första intryck. Och det kan aldrig vara något fel på det. Tvärtom får Dybban plus i kanten för det i min bok.

Jag var osvenskt ärlig och sa att jag gillade hans blogg, förutom när han skrev skit om mig. Och log så att han inte skulle tro att jag tagit illa vid mig. Dybban såg perplex ut. Det såg ut som att han tänkte ”min skit stinker väl inte?”.

Det var nog den tanken som gnagde i honom när vi småpratandes gick tillbaka till pokerrummet. Och som blev en groda som hoppade ur munnen på honom. Vi har hyfsat lika minnesbilder av resten av konversationen så den lämnar jag därhän.

Däremot så skrev Dybban efteråt att han träffat mig och att han förmodligen sagt något som inte var så trevligt, men att han inte kom ihåg vad det var. Vad han sa kommer jag ihåg och han har en korrekt minnesbild. Men personligen har jag själv haft mycket otur med ord när jag varit full så vem är jag att döma?

Jag dömde alltså inte Dybban för det utan bokförde det som en tungvrickning på grund av alkohol. Och saken var redan ur världen vad mig anbelangar. Och att återge det nu skulle vara för billigt då jag fortfarande inte ser att det förändrar denna diskussion.

Men idag, nästan ett och ett halvt år senare, kommer Dybban plötsligt ihåg exakt hela konversationen inklusive alla nyanser som betoningar, diftonger och ryckningar i ögonvrår.

Det är som i filmen Black Jack när Reine Brynolfssons karaktär säger att han inte kommer ihåg ett skit från hela kvällen när han brände upp Julbocken för att minuten senare exakt komma ihåg en konversation som han ville komma ihåg.

Ken Lennaárds blogg

Senaste blogginlägg »

Lyckoprylar på pokerborden under Battle of Malta 2015

Lyckoprylar på pokerborden under Battle of Malta 2015

Nallebjörnar, bilder på barnen, vigselringar och religiösa symboler. Besöker man en pokerturnering så är det svårt att...
10 november 2015
Vi utforskar Tallinn på 888pokers liveevent

Vi utforskar Tallinn på 888pokers liveevent

888poker tycker om att ta sina spelare till platser de annars aldrig hade rest till. Den...
7 september 2015