Dubbel slowroll på Malta, sedan blev jag tokig på riktigt

Ken Lennaard small

Svenskar ska alltid spela annorlunda mot mig. I USA får folk som är bättre respekt av motståndarna som försöker undvika att spela en pott mot Phil Ivey och andra.

I Sverige kryllar det av självmordsbombare som vill sätta mig på plats. Kanske tror de att de kommer till pokerhimlen och får fyrtio Kungliga Färgstegar om de leker terrorister mot mig?

De spelen jag blivit utsatt för av svenskar går nästan inte att beskriva. Det är spel jag aldrig stött på utomlands så visst fan handlar det om jantelagen.

Även svenska stjärnor spelar ibland konstigt mot mig. Som till exempel på SM på Malta för fyra år sedan.

Jag blev slowrollad av de båda Unibetproffsen Anders Henriksson och Jimmy Jönsson under SM på Malta. Först synade jag ner Henriksson i mörkpokern när han lekt tuff före bytet med ett färgstegedrag. Han såg inte glad ut efter att jag sagt ”syn” med mina par i åttor och ville inte visa. Jag ville inte heller visa (ifall han spruckit till ett högre par) så det tog ett tag innan han vek upp sin hand. Han hade missat att han fyllt stege.

Det är inte lätt att vinna när man läser motståndaren rätt, men förlorar i alla fall.

Nästa dag var det dags för Omaha-SM och slowroll nummer två. Jönsson limpade utg och jag synade på knappen. Det behöver inte vara fel att limpa tidigt i en omahaturre så jag dömer inte ut honom som fisk för det.

Det blev ingen action på någon gata och då ingen ville visa upp sin hand antog jag att min A,9 på brädan A,8,8,4,4 stod så jag visade upp A,9, men visade inte resten då jag inte gillar att ge ut gratis information. Jimmy tittade på BB som redan skakat på huvudet. Slurp hann jag tänka både en, två och fyra gånger innan Jimmy till sist vek upp ett ess och en kung.

Det är lättare på nätet när systemet läser din hand antar jag.

Sen kom tredje Unibetproffset Mats Rahmn flygande och ville ha en coinflip för alla marker när vi båda var djupa. Förstod redan då att deras fjärde representant Micke Norinder skulle avsluta Unibets slakt av mig i Main.

Men jag hade fel för en gångs skull. Norinder åkte ut först av alla så jag klarade mig. Inte för att det spelade någon roll då jag i alla fall åkte ut mot en annan tjock Stockholmare.

Det är få som blir lika förbannade som jag när man åker ut ur en pokerturnering. Men det är nästan alltid mig själv jag blir sur på (vilket åtminstone jag tycker är förmildrande).

Det var fem timmar in på SM på Malta 2010 och jag satt med 11K. Startstacken var 15K så jag låg en bra bit efter vargflocken. Utg höjer på åtta man till 1100 (200-400, ante 25). Alla lägger sig fram till mig på BB med AJ i hjärter.

Jag argumenterar inte emot att det är ett kast, men snubben hade varit aktiv och slaskig. Tyckte också att jag hade en bra read på honom. Syn alltså. Floppen kommer 8,6,5 med två hjärter. Jag har en perfekt stack för en checkraise mot en aggressiv spelare och planen är självklar. Men Fi betar 3,5K i potten på 2,4K. Jag förstår direkt att han är pottcommited då min checkraise blir för liten. Det är uppenbart att han är på ett drag, som typ 7,6. Jag hittar ett bra spel och bara synar. Efter en tia på turn går jag allin och han har inte pottodds för att syna. Men det skiter han i och blixtsynar med 7,7.

Ut åkte jag och tokig jag blev. Det finns ingen chans att han synat mot en random europé.

Om jag checkat på turn hade han checkat bakom och jag hade kunnat stjäla potten på rivern. Jag var sur på mig själv i ett dygn tills jag analyserat färdigt och insett att jag spelat korrekt. Det var Fi som spelat dåligt. Vilket fick mig på mycket bättre humör. Inte så där jättebra, för jag funderade fortfarande allvarligt på att slänga hans fula jävla beppemössa i poolen, men ganska okej.