Drutten, Öjje, och Gena

drutten

Om du är för ung för att komma ihåg Drutten och Gena så kan du kolla in det här klippet:

http://www.youtube.com/watch?v=LLRUaaAzOwM

De kallades även för Drutten och Krokodilen. I verkligheten är Gena också en krokodil som i många år ätit sig fet på stackars överfulla djur vid vattenhålet nära Barnhusviken i Stockholm.

Men denna gång var det ett annat slags rovdjur som försökte tugga i sig av krokodilen på kasinot.

Gena har koll och visste att han hade 23 000 framför sig. När han kom tillbaka från middagspausen så fanns bara 19 000 kvar.

Bredvid honom satt en Ali och lekte Stevie Wonder. Men jag kallar honom för Drutten för det var så oskyldig han försökte se ut.

Gena ställde till en scen. Drutten lekte fågelholk.

Gena gav sig inte och efter lite debacle och en repris av verkligheten med ögat i skyn så visade det sig att Drutten lutat sig över Genas markerstapel två gånger. Det såg väldigt onaturligt och konstigt ut, men man såg inte vad som hände under honom.

Däremot såg man att efter båda gångerna så hade det dunstat i Genas stack.

Han fick återbäring av staten. Slutet gott, allting gott skulle man kunna säga för Genas skull. Han, som till och med fått pris, i en av Svenska Spel sponsrad gala för att han vinner så mycket, kanske har gjort sig förtjänt av ännu ett pris nu?

Det är ofta jag inte kan berätta hela historien om de och det jag hör och vet. Så var fallet med denna historia som jag fick höra i helgen, och så var fallet med den som kommer imorgon. Den som är bäst.

Låt mig berätta om Örjan ”Öjje” Näsbom som uppvärmning inför morgondagen. Han var en av Sveriges mest lovande pianister, faktiskt ett underbarn, innan han upptäckte kortleken. Han var en inventarie på Oxen när jag bodde där.

Jag har säkert inte sett honom på tio år och fick en bamsekram av honom när vi sågs i helgen.

Vi delade ett hotellrum en månad på Rio 1999 under pokerturneringen Carnivale of Rio. Vi delade tydligen även en tjej fick jag reda på efteråt. Han är fortfarande skyldig mig tjugo kronor för det. Fast det är nog preskriberat när jag tänker efter. Jag hoppas faktiskt att allt är preskriberat nu när jag tänker efter ordentligt.

Det gick bra för Öjje i mitten av nittiotalet på poker. Han hade ofta en bunt laxar i fickan. Som även andra pokerspelare så hade han en mor som hjälpte honom med markservicen.

Han hade jobbat upp ett berg av smutsiga kläder som han inte rört på månader. Han höll sig till sina basvaror som inte behövde strykas.

Han är från en liten håla sju mil norr om Uppsala och hans mor, som kan sin son, tjatade på honom att ta med en sopsäck med tvättberget hon visste han hade när han skulle hälsa på.

Trots stora protester, som faller under avdelningen bluff, så lät Öjje sig övertalas.

Det gick en vecka till, eller två, sedan ringde mor. Precis innan hon skulle slänga in byxorna i maskinen så upptäckte hon en bunt i ena fickan.

Bunten bestod av fyrtio laxar, och det var riktigt mycket pengar då. Öjje såg det som en trevlig vinst då han helt glömt av pengarna.

Han kom faktiskt inte ens ihåg var pengarna kom ifrån.

Den historien kommer jag ihåg sa Öjje i lördags när jag berättade den för gänget. ”Men det var inte i byxan utan i skjortfickan som pengarna låg.”

Det gjorde mig glad, för nu var historien plötsligt ännu bättre.