Död hand kapitel 2 - En fluffig rosa ponny

Share:
11 maj 2012, Skriven av: Sylen
Publicerad i: PokerListings Gästblogg
Död hand kapitel 2 - En fluffig rosa ponny

Reine Flygels första uppdrag hade han gett sig själv – att hitta någon som fortfarande använder telefonkatalogen. När han misslyckades med det bad han sin elvaåriga systerdotter Alicia att göra en hemsida åt honom. Resultatet blev reinflygel.com, med en fluffig rosa ponny uppe i vänstra hörnet. I början störde det honom att det saknades en bokstav i adressen, men det kunde ju ha varit värre, ”det kunde ha varit en fluffig rosa ponny uppe i vänstra hörnet. Ungjävel!”.

Han läste igenom mejlet igen. En Gunilla Rönnberg hade kört av vägen och omkommit. Polisen betecknade det som en olycka, men Gunilla Rönnbergs son Micke, som skrivit mejlet, var övertygad om att det hängde ihop med ett hot som framförts på en nätpokersajt.

”Hot och hot”, tänkte Reine.  ”Hoppas din morsa dör i en bilolycka” hade någon skrivit till Micke. ”Man kan kanske inte begära att dagens ungdom ska kunna skilja på en förhoppning och ett hot. Men han är väl ursäktad eftersom hans mamma precis dött. Alla hanterar ju sorg på sitt eget sätt, vissa blir förtvivlade och gråter, andra får problem med ordförståelsen.”

Reine smålog och tog en finsk pinne till från det blommiga kakfatet. Han hade fått det av sin egen mor när han fyllde 37. ”Hur skulle jag reagera om hon dog? Visst fan, kärringen har ju varit död i 10 år.”

Nu var frågan om han skulle åta sig uppdraget eller inte. Nätpokervärlden var helt främmande för Reine, och dessutom var kopplingen mellan ”hotet” och dödsfallet väldigt vag. Gunilla Rönnberg hade kört av vägen mindre än ett dygn efter tjafset på pokersajten. Hur skulle någon kunna arrangera en bilolycka med en total främling – vilket Gunilla Rönnberg rimligtvis var för spelaren som blivit förbannad på Micke - på så kort tid?

Det kändes som ett hopplöst uppdrag, men i ärlighetens namn hade Reine inte en massa andra spännande fall att välja bland.

Egentligen var det inte mycket att fundera över – han behövde jobbet - men det var det här med pokern. Långt innan nätpokern gjorde sitt intåg hade Reine förlorat stora summar på svartklubbar och i privata spel. Vid ett tillfälle hade han spelat stötpoker berusad och förlorat sin bil - en röd Volvo, eller var en blå Saab? - till en pensionerad sprängämnesexpert från Mora, eller var det en hästhandlare från Grums?

Oavsett hur det var så hade det blivit droppen för Reine. Han hade hållit sig borta från allt kortspelande sedan dess – han vägrade till och med spela ”Finns i sjön ” med Alicia - och ville inte bli indragen igen.

”Morsan räddade mig den gången. Det kommer hon inte kunna göra nu.”

Nätpokern verkade dessutom än lömskare. Reine hade läst lite på olika pokernyhetssajter och sett att i de högsta pokerspelen online kunde spelarna vinna eller förlora rena fantasisummor inom loppet av några timmar. Även om man spelade på lägre nivåer kunde man snabbt hamna i skiten.

”Men ska jag ta det här uppdraget måste jag öppna ett konto och spela lite. Det har gått så pass lång tid nu, jag kommer inte tappa kontrollen igen om jag bara håller det på en rimlig nivå.”

Reine funderade en stund svarade sedan på mejlet från Micke:

- Ok, jag tar fallet.


Kapitel 1 - Enoutaren

Share: