Det finns saker man aldrig vänjer sig vid

Las Vegas

Första kvällen gick tjejerna och la sig vid sjutiden. Jag kan tricksen för att komma till rätta med jetlaggen när man landat i Vegas - sprit eller spel, men inte i kombination - men valde att hänga på tjejernas rytm istället. Vi är ju faktiskt en familj, trots att vi är i Vegas.

Jag vaknade upp 02.15 och en stund senare blev jag utkommenderad att införskaffa proviant av och till mina chefer. Promenaden genom kasinot mitt i natten har jag gjort så många gånger förut, men jag vänjer mig aldrig.

Det är stilla, ödsligt och tomt, trots plingandet och människorna. De sitter här och där, utspridda, framför varsin maskin, sugande på varsin nikotinpinne. Är det civilisationen skräphög? Jag är böjd att tro så.

Terminatorfilmerna var grymma alla tre, men om maskinerna är intelligenta så är det med enarmade banditer de tar över världen. Det är sorgligt och mycket ensamt att gå igenom ett kasino mitt i natten, och jag vänjer mig aldrig.

På vägen tillbaka till tjejerna med mat, så snubblade jag på en hink skurvatten som städerskan låtit stå mitt i en rad av enarmade banditer, utan att spärra av gången.

Precis när jag ställt mig upp igen och mött städerskans blick insåg jag hur jetlaggad jag var. Naturligtvis borde jag slängt mig ned på golvet, rullat runt tre varv, och skrikit som en stucken gris tills de kom och erbjöd mig gratis boende och mat i tre veckor. Där missade jag the american way till The American Dream.

Det är det svåraste som finns i poker, att plötsligt växla tempo när turn skapar ett helt nytt läge, och det är rätt svårt i livet också. Om man inte är beredd.

I vanliga fall älskar jag att promenera och probera i Vegas. Det finns så mycket att se, och mest intressant är alla människor. I teorin borde det vara en bra bantningskur att promenera runt i Vegas för jag skulle kunna göra det fem timmar om dagen. Men det fungerar inte i praktiken. Som så mycket annat. Och som i poker.

Häromdagen gick vi på The Venetian. Bredvid TAO ligger en memorabilia shop. Där kan man köpa en trumpinne signerad av Ringo Star, en halväten banan och jordnötsmacka av Elvis, och liknande grejor. Det var kö, och jag tittade på banderollen för att se vem som folk köade för. Det stod ”Jerry Rice” på banderollen.

Han är ansedd som den bästa wide recievern i NFL genom tiderna. Han anses till och med som en av de bästa spelarna genom tiderna alla kategorier. Det var riktigt högvilt alltså.

Jag vände mig om för att gå tillbaka och gick nästan in i Jerry Rice i egen hög person. Han kom gående för att signera autografer. Kanske hade jag också gjort det om han inte varit en av de bästa någonsin på att undvika tacklingar.

Det var inte lika häftigt som att på tre meters håll se sex billiga brudar klänga på Mike Tyson på en nattklubb, men rätt kul ändå. Det är en annan sak med Vegas, vad som helst kan hända, och gör det också. Jag vänjer mig aldrig, härligt nog.

Eftersom allt var kallt beslöt jag mig för att spela en turnering igår. Vi var 90 spelare som slantade upp 225 dollar. Med under halva startstacken fick man göra rebuy och för 100 dollar fick man göra en ad on och få en halv stack till.

Många gjorde inte rebuy och 20 procent av fältet var bort när inköpsperioden var slut. De flesta gjorde inte ad on. Som om inte det var nog värde med det så var det bra struktur och uselt motstånd.

Det var under tio procent proffs i startfältet och jag kunde mumsa i mig marker obehindrat trots att jag var kallare än rumpan på en brasilianskt vaxad isbjörn på Nordpolen.

Tiondeplats gav 850 dollar och första priset tio gånger så mycket. Det var fina odds på min investering på 325 dollar.

Men mörkarna gick upp, jag fick fortfarande inga kort, och kunde bara hoppas på att fi missade floppen för nu var de inte veka längre när snittstacken närmade sig 40 bb.

Jag fick in allt med J8 på floppen J,T,7 mot AT med färgdrag. Det var den första stora potten jag var inblandad i på hela dagen, och såklart den enda. Hade jag vunnit den hade jag haft 1,5 gånger average men det kom spader både på turn och river.

På ett sätt var det bra. Jag hade spelat poker en hel arbetsdag och bara förlorat 325 dollar. Men det är aldrig kul att åka ur en turnering.

Det är en sak till jag aldrig kommer vänja mig vid.