Det fascistiska arvet hos spanska dealers

Spanjor

I första handen dag två så uppmanade dealern utg att agera efter att hon delat ut alla korten.

Lilla mörken påpekade att han bara hade ett kort vilket gjorde henne rådvill i cirka en sekund innan hon gav honom ett till, och återigen vände uppmärksamheten till utg.

-         Missdeal, sa jag.

-         No, sa hon, two, two, two, two,

Hon ansåg att då alla hade två kort nu så var det bara att köra på.

-         Floor, sa jag.

Hon tittade på mig som om jag var en jätteidiot och himlade med ögonen.

I en fasciststat så kan det vara livsfarligt att ifrågasätta en auktoritet. Och de som bestämmer i Spanien gör det fortfarande med stor och självklar pondus trots att demokrati infördes 1975.

Då dealern är auktoriteten vid bordet så löser de alla problem de själva skapar på grund av nonchalans med att hitta på den snabbaste och enklaste lösningen.

Och de får alltid full uppbackning av Floor.

I en annan turnering häromdagen så kom det en ny spelare till bordet. Jag sa åt dealern att han skulle ha stora mörken, men jag blev nonchalerad som vanligt.

Dealern började dela ut korten. Jag sa åt honom en tredje eller fjärde gång.

-         Han har inga marker, sa dealern.

-         Ge honom det då, de finns bredvid dig, sa jag.

-         Öh, men jag hade börjat dela.

-         Nej, det hade du inte.

-         Öh, men jag hade börjat shuffla.

Jag kallade på Floor. Dealern förklarade hela situationen på 1,1 eller 1,2 sekunder, och Floor gav honom rätt efter ytterligare 0,4 eller 0,5 sekunder.

Dealern började dela 0,2 sekunder efter det.

Det finns en teoretisk möjlighet att dealern skulle kunna hinna förklara situationen på den tiden, men i sådant fall skulle det vara helt omöjligt för Floor att höra, förstå, analysera och döma på den tiden.

Jag gav upp.

I pausen sökte jag upp den inhyrda turneringsledaren och frågade när en ny spelade skulle delas in i spelet.

-         På en gång.

-         Men om han inte har några marker?

-         Då får han marker.

-         Men om dealern redan shufflat?

-         Han ska alltid delas in.

Han gav mig en konstig blick när jag lommade iväg.

Rätt igen. Som vanligt. Utdömd igen. Som vanligt.

En vanlig dag i mitt liv alltså.