Den största missuppfattningen som finns

Jultomten

När man är liten tror man att Jultomten finns för att mamma och pappa säger det. När man blir äldre inser man fakta.

Lärdomen att föräldrarna ljög för dig, om än för din egen underhållnings skull, är en lärdom du aldrig ska glömma. När du vandrar vidare i livet, särskilt som spelare, så ljuger folk för dig hela tiden. Ibland ljuger de rätt upp och ner, men oftast sprider de bara vidare en lögn de blivit korvstoppade med och aldrig ifrågasatt innehållet i. Som vanligt har politiker och media det största ansvaret.

Samhället lovar dig att om du bara rättar dig i ledet, jobbar på som ett flitigt litet bi, och lär dig rabbla katekesen utantill så kommer allting går bra. Men de berättar inte vem som tjänar mest på det. Och framförallt missar de den avgörande faktorn, för att vetenskapen ännu inte bevisat dess existens, tur.

För så är det, vetenskapen är dagen religion. Igår var det ett annat opium som gällde för att hålla massorna i styr, men idag är det tekniken som passiviserar folks omdömen.

När jag var liten trodde jag att tur och otur jämnade ut sig. Det sa vetenskapen och bevisade det med statistik. Det skrev Dan Glimne i Pokerhandboken och han visste vad han skrev om. Och det visste jag - att livet är rättvist - efter att ha växt upp i den socialdemokratiska myllan.

Att bli pokerproffs kunde inte kännas mer rätt, men jag kunde alltid gå tillbaka till Handels om det inte funkade, och jag hade redan en ordentligt sparad slant att landa på.

När man är liten vet man inte vad som är tur eller otur, för man har inte upplevt ytterligheterna. Det underlättas inte av att omgivningen inte heller har någon koll. Det finns många tvååringar i världen som inte har en enda leksak. Min dotter har groteskt många. Jag försöker spjärna emot, men det bara rullar på från alla håll.

Den intressanta frågan är vad som är tur eller otur. Klart är att min dotter utvecklas av alla pedagogiska leksaker hon har, men hur skulle hon utvecklas utan allt det där?

Tur och otur jämnar ut sig heter det. Det är en stor förtröstan för oss spelare när det går troll i skogen som kastar koblaffor i rivern. Det är inte lätt att ett huvud kallt och sinnena i fulla bruk när oturen hamrar ned dig i marken, slag efter slag efter slag.

När jag var liten så frågade jag vilka som var bäst i poker, för att jag inte visste det själv. Ibland pekade de ut en tyst gubbe som jag själv tyckte var usel. Han bara satt där och väntade, surmulen som få, och rökte en cigarett eller petade sig i ögat. Hur kunde han vara bäst? Han vann ju aldrig en pott.

Nu har jag vuxit upp och vet skillnaden på tur och otur. Och jag vet hur länge man kan ha otur, och hur hemskt iskallt det kan vara då.

Hade jag vetat det när jag var liten så hade jag aldrig blivit en spelare, för jag vänjer mig aldrig. Och även om jag gjorde det så är det inte värt det, inte för mig i alla fall.

I karriärer, såväl i affärsvärlden som akademiskt, har många en himla tur, och andra har otur. Men det tas aldrig med i bokföringen när betyget ska fastställas.

Jag skulle kunna skriva en bok om det här ämnet, men nu har du i alla fall fått några påminnelser att filosofera vidare på.

Att tur och otur jämnar ut sig är den värsta missuppfattningen som finns i spel. Och i livet.

Men inte fan hjälper det mig. När jag har otur, och det har jag ofta, så är det verkligen kallt. Andra kan sitta vid pokerbordet och vänta in turen. Det går inte för mig. Så fort jag sätter mig ned så ryker ett inköp.

När jag är kall så torskar jag pengar så fort jag kliver ut genom dörren. Det bästa är att bara ligga kvar i sängen hela dagen. Men nu är jag i Vegas så jag ska spela en billig turnering idag.

Det kostar minst pengar så. I väntan på att det vänder.